Prioriterar vi politiker tillräckligt mot psykisk ohälsa?

Debatt
PUBLICERAD:
Från politiken har vi nu i många år pratat om psykisk ohälsa bland barn och unga och att utvecklingen är fullständigt oacceptabel, skriver Marléne Lund Kopparklint med flera.
Foto: Stina Stjernkvist/TT
Barn och unga faller igenom samhällets skyddsnät utan att vuxna lyssnar på dem eller allra värst, ser åt ett annat håll. På grund av rädsla, okunskap eller att de helt enkelt inte mäktar med att se verkligheten, skriver Marléne Lund Kopparklint med flera.

Rebecca Johansson, Samuel Ljung och Viktoria Källback, från Kristinehamn och Karlskoga, medverkade i NWT:s serie med fokus på psykisk ohälsa för några veckor sedan. Samtliga berättade då om hur de bett om hjälp redan i unga år men inte blivit lyssnade på eller tagna på allvar. Deras historier berörde oss och vi stämde träff med dem för att lyssna på dem.

Under mötet berättade de om sina liv som kantats av grov mobbning, misshandel, våldtäkt, panikångest, missbruk, förskrivningar av tusentals antidepressiva tabletter. De pratade om självskadebeteende som något vardagligt: ”Var och varannan ungdom i vår ålder håller på med det, ingen bryr sig, alla vet om det men ingen gör något åt det. Det är enklare att skära sig djupt armen och fokusera på den smärtan, än allt det där andra som gör ont. Det blir ett sätt att överleva på. Skära sig, missbruka sex och droger”.

Alla tre var helt övertygade om att om bara någon fångat upp dem som små barn eller om någon vuxen lyssnat på dem i tonåren, då hade allt kunnat vara annorlunda och de hade besparats mycket smärta.

Barn och unga faller igenom samhällets skyddsnät utan att vuxna lyssnar på dem eller allra värst, ser åt ett annat håll. På grund av rädsla, okunskap eller att de helt enkelt inte mäktar med att se verkligheten. Från politiken har vi nu i många år pratat om psykisk ohälsa bland barn och unga och att utvecklingen är fullständigt oacceptabel. Det är enkelt att uttala men svårare verkar det vara att täta igenom maskorna som finns i våra skyddsnät. Beslutsfattare måste i större utsträckning ta reda på orsakerna till varför våra unga mår så dåligt och anpassa insatserna efter det. Vi måste ta oss tid och lyssna på de unga.

Rebecka, Samuel och Viktoria trillade igenom förskolans, grundskolans, gymnasiets, primär- och slutenvårdens, hemtjänstens, socialtjänstens och polisens skyddsnät. För att inte tala om det civila samhället där flera människor måste ha sett tecken och symptom på att något inte stått rätt till. Det är fullständigt misslyckande.

Det är nu upp till bevis. Ord måste gå till handling. Kommuner, regioner, myndigheter, grannar, släkt och vänner måste alla ställa sig frågan: hur har detta varit möjligt och hur kan vi se till att det inte händer igen? Det måste få kosta pengar att prioritera detta arbete. Vad är det annars värt med att bygga nya skolor, satsa på kommunikationer etc, när många unga mår psykiskt dåligt och inte känner framtidstro?

Det ena utesluter givetvis inte det andra men vi måste ställa oss frågan; Prioriterar vi tillräckligt mycket på att motverka psykisk ohälsa bland barn och unga och gör vi det på rätt sätt? Den negativa utvecklingen talar sitt tydliga språk och svaret är enkelt: Nej. Stort tack än en gång Viktoria, Rebecca, Samuel och alla andra unga som faktiskt gör sin röst hörd. Vi har inte råd att förlora fler barn och unga som tappar livsgnistan och inte har framtidstro.

Vi vill härmed utmana alla politiska ungdomsförbund tillsammans med alla andra förtroendevalda, över partigränserna. Ta er tid och träffa en ung person som berättar om sina erfarenheter i ett liv som kantas av psykisk ohälsa och suicid. Efteråt ska ni ställa er frågan: Görs det tillräckligt inom mitt ansvarsområde, finns det brister? De unga är trots allt de som skapar framtiden – vad vore vi utan dem?

Marléne Lund Kopparklint (M)

Riksdagsledamot (M) Värmland

Anton Höij (M)

Tillförordnad vice ordförande, Moderata ungdomsförbundet Karlstad

Noah Hjortman (M)

Ordförande, Moderata ungdomsförbundet Karlstad

Patrick Benabou (M)

Ordförande, Moderata ungdomsförbundet Värmland

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.