Kon är en miljöhjälte

Ledare
PUBLICERAD:
Hylla kon!
Foto: Nelson
Kon har seglat upp som en högst osannolik miljöbov. Men i själva verket bör svenska nötdjur beskrivas som miljöhjältar.

Skippa kött och mjölk, om du vill tvaga miljösamvetet. Det har blivit något av tidens melodi. I en uppmärksammad reklamkampanj dundrade havredryckstillverkaren Oatly ut budskapet att det var dags att spola mjölken. Liknande var Kronfågels senaste marknadsföringsgiv. I den basunerades det ut att konsumenten bör äta mindre nötkött och mer kyckling, för klimatets skull. I båda fallen skiner egenintresset likt fullmånen en novembernatt. Samtidigt fångar båda annonskampanjerna något som ligger i tiden. Och det är att lantbrukets nötdjur framställs som riktiga problem för miljön.

Den som på nära håll har sett kor, tjurar och kalvar på den svenska landsbygden bör dock ha svårt att köpa resonemanget. Hur kan korna här vara en fara för planeten?

Visserligen släpper hon ut metan – i klarspråk handlar det om rapar och fisar. Men nötdjuren ingår i större naturliga system. En del av produktionen kan ha en negativ klimatpåverkan, men det skapas även stora positiva värden för klimatet och miljön.

Betesmarker som brukas binder koldioxid. Betande djur kan vidare tillgodogöra sig något vi människor inte kan tugga i oss – gräs. Och det landskap som de lämnar efter sig är artrika naturbetesmarker, som uppvisar en sällan skådad mångfald av blommor, insekter och fåglar.

I Sverige går inte djuren i stora leriga fållor och fodras feta med majs och soja, som kan vara fallet i andra delar av världen. Här hittas de i stället i det småbrutna landskapet som på många sätt är som skapade för kon. I dalgångarna kan foder bärgas och på kulliga betesmarker kan djuren ströva fritt. Och skulle inte djuren beta hagarna och bonden slå åkrarnas vall är oftast inte alternativet att det skall odlas spannmål eller trendkänsliga bönor. På många håll i landet är alternativet till djur som ger kött och mjölk att det planteras granskog. Så ser de ekonomiska förutsättningarna ut.

Utan nötdjur skulle således upplevelsen av landskapet på många håll ändras. Kulturlandskapet skulle omslutas av barrskog. En kollektiv nyttighet försvinner, för att låna nationalekonomins term för en resurs som alla kan njuta av.

Den som väljer bort svenskt kött eller mjölkprodukter måste också ersätta det med något. Hur svårt det kan vara är framgick i somras, när Världsnaturfonden WWF varnade för att den importerade osten halloumin från Cypern, som många väljer i stället för kött, kan vara ett sämre val.

Thomas Kätterer, som är professor vid institutionen för ekologi på Sveriges lantbruksuniversitet, är en som lyfter vad alternativet egentligen är. Han säger: "Det är viktigt att skilja på konsumtion och produktion av mat. Vi skulle kunna göra en klimatinsats genom att producera mer här. Klimatförutsättningarna är goda i Sverige för att producera framförallt kött och mjölk."

I motsats till vad som dunkas ut i reklamkampanjer är svenskt nötkött och mjölk ett riktigt smart val.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.