Handbokbindaren Olof A. Myrin har bundit böcker i egen regi i trettio år. Han restaurerar och vårdar sina kunders böcker, men för också vidare sin expertis till andra.
För nästan exakt 30 år (och en månad) sedan startade Olof A. Myrin sin verksamhet i Karlstad. Sedan 25 år tillbaka är det hans heltidsjobb.
– Det är ett väldigt roligt yrke, säger han när Karlstadsliv träffar honom i lokalen på Herrhagen.
Runt om honom finns mängder av verktyg, lim, papper och, inte helt oväntat, böcker. Gamla artiklar om bokbindaren själv, upphängda på en anslagstavla, är ett av spåren som tre decenniers hantverk har lämnat efter sig.
– Det händer att jag binder böcker från grunden, men det är inte så ofta. Det jag gör mest är reparationer.
– De fem vanligaste bokkategorierna som privatkunderna kommer hit med är biblar, kokböcker, noter, fotoalbum och barnböcker. Men det kan också vara till exempel faktaböcker och romaner.
Något som har blivit allt vanligare på senaste tiden är bindning av privata diktsamlingar eller andra typer av skriftliga levnadsminnen.
– Fler och fler vill ge bort den typen av minnen till barn, barnbarn och bekanta.
Tyckte inte om att läsa
Skolan var inget som Olof A. Myrin tyckte speciellt mycket om som barn. Intresset för läsning och böcker var nästintill obefintligt och när han var klar med två år på gymnasiet gick han därifrån med dåliga betyg.
– Trots det valde jag att gå på två folkhögskolor och sedan en högskola. Det slutade med att jag hade en kulturvetarexamen i mitten av 80-talet.
Att få jobb som kulturvetare visade sig vara ganska svårt och att bara sitta vid ett skrivbord hela dagarna var inget som lockade.
– Jag ville göra något praktiskt. Mina favoritämnen i grundskolan var alltid teckning och slöjd. Så jag hoppade på en studiecirkel för bokbindning som ledde till en bokbinderiutbildning och efter den tog jag över studiecirkelverksamheten.
– Jag fick hjälp av studieförbundet jag själv hade gått hos och så hamnade jag i den här lokalen.
När han sedan jobbade extra på Värmlandsarkivs bokbinderi i Kristinehamn fick han välja mellan att gå upp till heltid eller satsa helt och hållet på sin egen verkstad. Valet var enkelt.
Rent hantverk
Om ungefär en halvtimme kommer deltagarna i veckans första studiecirkel. Varje måndag har han två grupper, på tisdagarna är det en.
– En av deltagarna i den här kursen har gått hos mig i 23 år, så jag antar att det är något med bokbinderi som fascinerar.
– Kanske för att det verkligen är ett rent hantverk där ytterst få apparater är elektriska.
Kan du beskriva ungefär hur det går till när man binder en bok?
– Ja, visst kan jag det. Men det skulle nog ta minst tio minuter att förklara. Det tar tio sammankomster för en nybörjare att få ihop en bok, så det är inte helt okomplicerat.
För Olof A. Myrin är det viktigt att hans kursdeltagare får utvecklas i egen takt och han är noga med att inte ta över en för stor del av deras arbete.
– Jag vill inte ta ifrån dem det praktiska, det känns inte snällt i slutändan. Självklart ska jag finnas där för dem, men att göra arbetsmomenten åt kursdeltagarna tycker jag är dålig pedagogik.
Nöjda kunder inspirerar
Livet som bokbindare är inget som ger rikedomar i överflöd och det är något som inte rör Olof Myrin ryggen.
– Jag klarar mig, men det blir inte direkt några dyra utlandsresor, säger han och fortsätter:
– Det gör mig inte så mycket, för det här är så roligt.
Kunderna är den största anledningen till att gnistan lever kvar.
– Det är väldigt stimulerande att se kunderna nöjda. Då blir jag också nöjd.
Sedan 2004 är han den enda bokbindaren med egen verkstad i Värmland som tar emot privatkunder, vilket har inneburit regelbundna uppdrag.
– Jag fortsätter, men en dag framöver önskar jag att någon tar över. Så finns det intresserade så får de gärna ta kontakt med mig. Tänk bara på hur många böcker det finns i hela världen!