Det blev inget slutligt avgörande om Storbritanniens utträde ur EU i förra veckan. Hela processen kommer att skjutas upp än en gång, men nu ser det i alla fall ut att finnas ett slut vid horisonten.
Den brittiske premiärministern Boris Johnson fick till sist till ett utträdesavtal med EU, ett avtal som i substans inte skiljer sig så värst mycket från det som företrädaren Theresa May förhandlade fram. Nu kommer man dock i praktiken att överge Nordirland och det kommer att dras en tullgräns tvärs igenom det Förenade kungariket. Vad nordirländarna anser om det lär visa sig.
Planen var att Johnson skulle lägga fram det hela för parlamentet under en specialsession förra lördagen, något som inte skett sedan Falklandskriget. Men istället för det snabba avgörande han hoppats på blev det lite av pyspunka. Underhuset var inte berett att ge regeringen godkänt utan vidare. Man litar helt enkelt inte på Johnson, som upprepade gånger sagt att Brexit skall ske den 31 oktober, och att han hellre skulle ligga död i ett dike än skjuta upp det.
Hade man godkänt avtalet då så är det inget som hindrat att regeringen dragit benen efter sig när det gäller att lägga fram den nödvändiga lagstiftningen, och att landet därför hade riskerat att krascha ut ur EU den 31 oktober. Är det något som parlamentet varit konsekventa med så är det att de till varje pris inte vill ha en så kallat hård Brexit. Alltså beslöt man att först få lagstiftningen om utträdet på plats. Och enligt en annan tidigare stiftad lag var då Johnson tvungen att be EU om en förlängning.
Detta gjorde dock Johnson motvilligt och skickade i sista minuten ett brev med denna begäran, som han barnsligt nog inte skrev under, samt ett medföljande brev där han skrev att han egentligen var mot en förlängning. EU har ännu inte gett besked men allt tyder på att det blir en förlängning, kanske till den 31 januari nästa år, men i alla fall tills alla nödvändiga lagar och beslut har fattats i Storbritannien.
I veckan åkte Johnson också på bakslag när han ville att den digra lagstiftningen skulle snabbehandlas i parlamentet så att de faktiskt skulle hinna med Brexit den 31 oktober. Men klokt nog så ville parlamentsledamöterna har tillräckligt med tid för att studera lagförslagen. Djävulen sitter som bekant i detaljerna. Men han fick i alla fall stöd för sitt utträdesavtal nu när underhuset försett processen med hängslen och livrem.
Således lär det nog bli en Brexit inom några månader. Johnson har också sagt att han vill ha ett nyval, satt till den 12 december. För om något är det uppenbart att regeringen saknar nödvändigt stöd i det nuvarande parlamentet. Det brittiska parlamentet har verkat oerhört obstruerande på hela Brexitprocessen, och det är ingen hemlighet att en majoritet av ledamöterna egentligen var motståndare, men så kom folkomröstningen.
Problemet är att det brittiska konstitutionella systemet är illa skapat för att hantera folkomröstningar. I Storbritannien och England har parlamentet varit suveränt ända sedan Magna Carta år 1215. De kräver ett ord med i laget mot maktfullkomliga kungar och regeringar, och många är de inbördeskrig som utkämpats genom historien. I dagens parlamentariska och demokratiska system uttrycks folkviljan genom parlamentet och folkomröstningar tenderar att kortsluta den processen (och det för övrigt inte bara i Storbritannien).
I fallet Brexit så ställdes omröstningen också som ett ja eller nej, men aldrig hur man eventuellt skulle lämna EU. I debatten då så var det få som ens lekte med tanken på en destruktiv hård Brexit, och även bland folk som vill lämna EU så är det en mindre del som vill göra det utan en ordnad process. Att driva på för att riskera en hård Brexit – "do or die" – är ansvarslöst, och det ville parlamentet förhindra. Att man sedan på grund av en paradoxalt nog svagt utvecklad parlamentarism inte själva kunde enas kring hur utträdet skulle gå till är en annan historia.
Även om och när Brexit äger rum så är detta inte slutet, utan snarare slutet på början. För då inträder en automatisk övergångsperiod då dagens regler om tullar och den inre marknaden i stort sett fortsätter gälla samtidigt som man förhandlar om vilka villkor som skall gälla i relationen med EU i framtiden. Denna övergångstid kan också förlängas, och vis av erfarenheterna så lär det också komma att ske. Det är långt ifrån över än.
Henrik L Barvå
Politisk redaktör