Analysen fokuserade på kortsiktig livskraft, och i analysen ingick inte effekter av fortsatt inavel, skriver Torbjörn Nilsson.
Svar till Kjell-Arne Ottosson (NWT 12/10).
För att vargen – eller någon annan art – ska ha det som kallas gynnsam bevarandestatus, behöver det finnas en långsiktigt livskraftig population av arten. Hur stor populationen behöver vara för att bli långsiktigt livskraftig brukar beräknas med genetiska metoder.
Kjell-Arne Ottosson (KD) drar fram väldigt låga siffror från en analys gjord av vargforskningsprojektet Skandulv, och han påstår att de siffrorna visar vad som behövs "för att säkra en fortlevnad av en sund vargstam”. Det är vilseledande.
Den analys som Ottosson hänvisar till gjordes för att den dåvarande regeringen beställt en ”demografisk” analys. Det kom att tolkas som att man i analysen helt skulle bortse från genetik. Analysen fokuserade på kortsiktig livskraft, och i analysen ingick inte effekter av fortsatt inavel.
Analysens huvudförfattare har på olika sätt understrukit att den analysen inte är lämplig som underlag för att sätta mål för vargpopulationen, och har bland annat skrivit att det är ”misuse of science” (missbruk av vetenskap) att använda den som stöd för att hålla nere vargstammen.
Torbjörn Nilsson
Ulvsby
Partistyrelseledamot i Miljöpartiet