Han vill ge den lokala demokratin en stark röst

Han är en av Kommunsveriges största makthavare, och han har ett tungt internationellt uppdrag i Europarådet. Hans jobb är i Stockholm och Strasbourg, men Karlstad kommer alltid att vara hans hem och bas.

Politikern Anders Knape (M) brinner för samhällsfrågor på lokal och regional nivå – men landshövding vill han inte bli, trots att han har fått frågan.

Anders Knape kryssar vant mellan politiska organ på lokal, nationell och internationell nivå. Han leder debatter om Muminlandet och Stora torget som kommunfullmäktiges ordförande i Karlstad. Han är ordförande i SKL, det vill säga högsta representant för arbetsgivarsidan inom Sveriges kommuner och regioner. Han deltar i internationella toppmöten och samtalar med statschefer som ordförande i Europarådets kongress.

Anders Knape har ett tajt schema men klämmer in en intervju med NWT mellan riksmedier som vill ha kommentarer om SKL:s senaste ekonomirapport - som var dyster.

Tredje mandatperioden som SKL:s ordförande - hur känns det?

– Jag tycker det känns bra att vara tillbaka som ordförande och jag är glad att jag upplevde ett sådant förtroende att man ville återanvända mig.

Tvekade du?

– Jag kan inte säga att jag tvekade, men det som är annorlunda mot hur det varit tidigare är att det är en helt annan politisk spelplan, med tanke på det parlamentariska läget.

Blir det svårare?

– Det är en annan terräng än vad jag har haft tidigare. Men min grundinställning har alltid varit att SKL ska inte vara älskat av någon regering, däremot ska SKL vara respekterat av alla regeringar oavsett vem som sitter i regeringen.

Om man är älskad, vad har man gjort för fel då?

– Då har man köpt hela deras verklighetsuppfattning och syn på saker och ting, och det är faktiskt så att vi har lite olika roller. Jag ska företräda 310 medlemmar. De är frivilligt medlemmar i SKL, de har inte lämnat över någonting till mig, annat än att jag får styra och ställa å deras vägnar när det gäller kollektivavtal.

Berätta om ditt jobb - vad gör du?

– Vi är Sveriges största avtalsslutande arbetsgivarorganisation. Vi sluter avtal för uppemot 1,2 miljoner löntagare. Vi spelar också en viktig roll i vår dialog med staten. Staten är så mycket vidare än bara riksdag och regering, det är också alla myndigheter som verkar.

Vad krävs av dig, vad måste du leverera i det här jobbet för att det ska funka?

– Jag måste vara väldigt påläst, de jag möter på andra sidan bordet, de jobbar bara med det. Är du skolminister, då är det bara skolan som gäller för dig, är du generaldirektör på ett verk, då är det verkets verksamhet, men jag ska försöka företräda sektorn i så oerhört många sammanhang och det kräver mycket av förberedelser och omvärldsbevakning och därför är det viktigt att min stab, SKL, är en kompetent och välfungerande organisation, annars skulle inte jag kunna företräda medlemmarna på att bra sätt.

Du har jobbat inom politikområdet i princip hela livet?

– Innan jag gick i politiken jobbade jag med försäljning på ett privat företag i Karlstad, men jag var politiskt engagerad redan i unga år och har jobbat intensivt med politik från att jag var 30 år. 1985 blev jag heltidsengagerad i politiken, och 1988 blev jag kommunalråd.

Vilka drivkrafter har du som har gjort att du hamnat där du är idag?

– Ska man över huvud taget lyckas i politisk verksamhet måste man ha ett intresse av människor. Jag kom in i fullmäktige -76. Jag var 21 år då och jag såg där tidigt att politiken kunde göra skillnad. På den tiden var det också så att människor sökte upp politiken på ett annat sätt än vad de gör idag,

Varför har du fokuserat mer på lokal politik än till exempel riksdagen?

– Jag har alltid varit väldigt privilegierad och haft förmånen att få jobba både lokalt, nationellt och internationellt. Men min bas och mitt fokus har alltid varit den lokala och regionala nivån. Jag kanske har träffat mer människor som har varit mer "hands on", som har varit mer mitt uppe i verksamheten än vad man kanske blir om man bara jobbar på nationell nivå eller internationell nivå. Jag har alltid trivts där, alltid känt mig hemma där. Jag skulle nog ha överlevt som riksdagsledamot, men jag har aldrig kandiderat eller försökt ta mig in där.

Berätta om ditt internationella arbete i Europarådet och kongressen. Vad går jobbet ut på?

– Jag är ordförande i Europarådets kongress. Det är 47 medlemsländer, de enda som inte är med idag är Vitryssland. Resten av Europa med, och då är det Europa i en ganska vid bemärkelse eftersom de gamla Sovjetrepublikerna är medlemmar.

Du är första svensk som ordförande?

– Ja, första som ordförande i kongressen. Det som är bärande där är att man jobbar med tre områden: demokrati, mänskliga rättigheter och "rule of law". De här tre sakerna är utifrån min utgångspunkt fundamentan för mänskligt umgänge. Eftersom jag tror att om man har en stark lokal demokrati så har man också en stark nationell demokrati.

Hur kom det sig att du hamnade i Europarådet, varför blev det du?

– Redan i 20-åldern hade jag ett stort intresse av internationella frågor. Jag fick möjlighet att resa till Strasbourg ett antal gånger på olika typer av seminarieverksamhet. Det bidrog väldigt starkt till att utveckla mitt internationella engagemang. Därför var det väldigt naturligt för mig 1994 när kongressen etablerades i sin nuvarande form att söka mig dit. Sverige har sex ledamöter och jag var en av de sex som utsågs av den svenska regeringen då 1994, att företräda Sverige och sen har det arbetet fortsatt. Kongressen är uppdelad i två kamrar, en lokal och en regional. Jag var ordförande i fyra år i den lokala kammaren innan jag blev ordförande för hela kongressen.

Det innebär ett liv av resor mellan Europas huvudstäder och möten med höga regeringsföreträdare och statschefer - hur är det?

– Det är naturligtvis intressant, men det viktigaste för mig är när jag får möjlighet att träffa människor, och sitta ner och resonera öga mot öga. När jag träffar premiärministrar och statschefer och liknande i den här rollen, då har jag vissa budskap som jag vill förmedla. Det handlar om att försöka förklara den lokala nivåns betydelse för att de ska kunna göra ett bra jobb. Det är välbelagt i forskning att en stark lokal nivå ofta betyder en väl fungerande nationell nivå. Det här är ett egenintresse för oss alla. Fungerande stater och nationer är bra så de inte behöver kriga med varandra.

Så det är ett fredsprojekt också?

– Ja, om den lokala nivån fungerar bra så innebär det att man kan mota en del extremistiska tendenser, man kan mota en del utlöpare som i förlängningen kan leda till en mycket trista saker som spiller över på andra länder.

Du har varit i Turkiet en hel del?

– Ja. jag var rapportör för Europarådet i 19 år fram till för två år sedan på lokal demokrati i Turkiet. Jag började jobba där där redan 1998-99.

Du känner landet väl. Vad tänker du när du ser rubrikerna om vad som händer nu?

– Det som händer just i dag i Turkiets ambitioner, det är ju en del i det hela, men mitt arbete har väldigt mycket gått ut på att säkerställa och redovisa vilka arbetsförutsättningar den lokala och regionala nivån har i Turkiet och utvecklingen har gått åt fel håll de senaste åren, definitivt.

När det gäller Sverige - hur ser du på problemen för kommunerna som vi hör talas om när det gäller till exempel migrationen och kostnaderna för den? Många kommuner upplever att staten lägger en massa kostnader och uppgifter i knät på kommunerna?

– Det är naturligtvis besvärande att vi har en kostnadsmassa i våra sektorer där vi inte äger den helt och hållet, utan att vi påverkas av nationella beslut.

Hur ser det ut med kommunernas ekonomi framöver?

– Det ser tufft ut. Utmaningarna är demografin, det är risken för en lågkonjunktur som innebär att vi får en ökad arbetslöshet och att den i sin tur slår in i våra försörjnings- och sociala system. Utmaningen är integrationen av nyanlända. Sverige har växt extremt snabbt på kort tid, och det beror till stor del på att det är många nya som har kommit till Sverige, och det kräver sina speciella insatser och det är bara att konstatera att vi inte har varit vidare bra på integration i det här landet.

Du har en hektiskt jobbtillvaro - vad gör du för att koppla av?

– Jag läser mycket.

Vad läser du?

– Jag är allätare, jag varvar men försöker alltid ha igång någon biografi eller memoarer eller någon historisk bok eller liknande men jag varvar det med romaner och deckare och mer allmän litteratur. Men läsandet är viktigt för mig.

Läser du mycket tidningar?

– Ja det gör jag. Jag tillhör dem som tycker om att läsa papperstidningar. Jag har tre tidningar varje dag i pappersform, DN, SvD, DI. Sen läser jag NWT på nätet när jag inte är hemma, men jag har NWT i pappersformat hemma. Eftersom jag är borta mycket läser jag den på nätet varje dag. Och så lyssnar jag mycket på P1. Jag är ingen frekvent tv-tittare.

Så du kan inte ge några Netflix-tips?

– Nej det klarar jag över huvud taget inte av att leverera. Det är mötet med människor och litteraturen som betyder väldigt mycket för mig.

Du är född och uppvuxen i Karlstad men har tillbringat somrarna i familjens fritidshus i Sannäs, Bohuslän. Vad gör du när du är där?

– Det är en fjord, det gör att man kan gå ut på havet oavsett väderlek, det blir inte så hög sjö där. I norra Bohuslän finns det en väldigt rik skärgård, det gör att man åka åka ut, lägga till, ligga på en klippa och läsa tidningar. Men jag har också lärt mig uppskatta Bohuslän året runt. Man upplever ett helt annat landskap, en helt annan miljö när träden har fällt sina löv. Bohuslän är viktigt för mig.

Hur mycket är du i Karlstad?

– För lite. Jag skulle vilja vara mer i Karlstad men tiden räcker inte till. Jag åker hem för fullmäktige nu på torsdag (17 oktober), jag är kvar på fredag, men i vissa veckor är jag bara hemma en dag.

Vad har du för känslor för Karlstad?

– Det är mitt hem, min bas, och jag har ingen ambition att flytta utomlands. Jag kommer inte flytta till Stockholm heller.

Blir du någon gång trött på de lokala frågorna som debatteras i Karlstad, Muminlandet med mera?

– Nej, jag gillar ju den där sessionssalen... Det kanske låter lite töntigt, men det är väldigt levande, jag vill inte vara utan det, absolut inte.

Hur ser det ut i Karlstadspolitiken i dag tycker du, hur sköter de sig?

– Det är klart, vissa debatter upprepar sig med fem-tio års mellanrum, torget till exempel, den frågan återkommer men det ser fortfarande likadant ut som det alltid har gjort...

– Om jag tittar tillbaka så tycker jag ibland att debatterna kanske var lite spetsigare förr. Men jag vet inte om de var bättre! Det tycker jag är en skillnad, man kanske tog ut svängarna mer förr.

Blir det här din sista mandatperiod i SKL:s styrelse?

– Jag ser det som väldigt tveksamt att jag skulle befinna mig i den här positionen efter den den här mandatperioden. Den sträcker sig ju ända till mars 2023. Jag har varit med väldigt länge, jag tror det är bra både för mig, SKL och den politiska verksamheten om det kommer in nya kvastar och sopar, det tror jag absolut.

Kan du tänka dig jobba om landshövding, det behöver vi en ny i Värmland?

– Nej.

Är du inget landshövdinge-ämne?

– Nej, men det finns andra som anser det.

Har du fått frågan?

– Jag har fått frågan flera gånger.

För uppdraget i Värmland?

– Nej, jag vill inte gå in på var och när och hur men frågan om jag vill bli landshövding har jag fått.

Men inte i Värmland?

– Jag vill inte gå in på var och när och hur men jag har fått frågan under årens lopp. Jag har alltid tackat nej.

Varför?

– Det lockar mig inte.

Men det är väl ett bra jobb?

– Inte för mig. Jag skulle inte vara någon bra landshövding.

Varför?

– Nej, jag vill nog ha lite högre tempo.

Men när den här mandatperioden är slut kanske du är mindre sugen på det här höga tempot?

– Då är jag så gammal så då är jag över huvud taget inte aktuell för den typen av uppdrag. De tågen har gått.

Vad gör du efter den här mandatperiodens slut?

– Jag kommer att ha ett fortsatt samhällsengagemang, så jag kommer inte bara att lägga av mitt intresse för samhällsfrågor och så men jag kommer inte att ha det på det sättet jag har nu, det skulle varken jag eller min omgivning må bra av.

Du född i Karlstad, du har gått i skolan, pluggat på högskolan, gjort militärtjänst och jobbat i Karlstad. Går du även på Färjestads ishockeymatcher?

– Alldeles för lite tyvärr. Jag tycker det är väldigt intressant, men jag blir alldeles för ofta hänvisad till att följa direktrapporteringen på SHL, i paddan. Har jag bara möjlighet så följer jag direktrapporteringen.

Är det fajt i korridoren på jobbet om hockeylag?

– SKL har medarbetare från hela landet, och det finns ett antal SKL:are som är så kloka att det håller på Färjestad, det finns det.