Det är en kärleksförklaring riktad till musiken. Robert Wells har lirat piano i ett halvt sekel, varit aktiv musiker i fyra decennier och i trettio års tid förmedlat just den där kärleken via sin extravaganta show Rhapsody in rock. Tillsammans med dirigenten, tillika den comebackande parhästen Anders Berglund, Gävle Symfoniorkester och ett par hemliga gäster landar den nästa tre timmar långa musikkavalkaden på Karlstad CCC.
Det börjar trevande och låter nästan lite ostämt på vissa håll i orkestern. Även Wells flygel ligger lite för lågt, men successivt accelererar föreställningen till rätt nivå och den stämning som den förtjänar.
Det är smått surrealistiskt att live bevittna Wells fingrar dansa över flygelns tangenter. Den hårfagre stockholmaren tycks verka i symbios med klaviaturen. Om en inte räknar hustrun Maria så är kvällens första gästartist irländaren och den tredubble Eurovision Song Contest-vinnaren Johnny Logan. Han bjuder på kvällens djupaste urringning och en fashionistaoutfit som verkar stulen från en skurk i Mos Eisely Cantina i första Star Wars-filmen. Logan är på strålande humör, han skämtar och visar omgående vilken pipa han besitter – riktigt mäktigt. Irländaren återkommer kontinuerligt under kvällen, bland annat med en medley där samtliga vinnarbidragen ingår – What’s another year, Hold me now och Why me.
Robert Wells: "Vi vill ha lika roligt som publiken"Showen fortsätter att växa och Wells väver effektivt ihop olika genrer under sitt rockparaply. Beethoven och Grieg integreras med pop, rock, boogiewoogie och Harlemgospel. Nämnas bör även Wells pianoadept Alice Power, återväxten är definitivt säkrad. Glöm inte heller den skönsjungande trion Vocalettes, lika många klädbyten som inhopp och de är många.
Sista gästspelet föräras av en kvartett kinesiska tenorer som känns plockad från en karaktärstark Disneyanimation. Opera på kinesisk italienska, så kraftfullt imponerande att det slutar med stående ovationer.
Det här är musik från hjärtat och det syns att scenen är Wells sanna habitat. Glädjeenergin spiller över bägaren och sköljer över publiken. Allt görs med glimten i ögat och stundtals är föreställningen uppe och nosar på högsta betyg. Slutet är storslaget, vilken resa, från den trevande entrén till en sorti som smakar professionalitet.
! Snacka om en show för alla åldrar, musikglädje som passar ung som gammal där de många gästspelen fungerar som en accelerator.
? Sjunga, spela piano, dirigera och stundtals sköta mellansnacket, är det något som in Anders Berglund kan?