Moderaterna vilsna tillsammans

Ledare
PUBLICERAD:
Moderaternas partiledare Ulf Kristersson (M) inledningstalar under partistämma på Aros Congres Center i Västerås.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
När Moderaterna i går samlades för partistämma i Västerås skedde det under en grådaskig himmel och en i vart fall bristande entusiasm. Möjligen beror det på att inte ens partisterna själva riktigt vet vad Moderaterna står för.

Partiledare Ulf Kristersson inledde stämman med att förklara att målet är att efter nästa val bilda en ”borgerlig regering som driver riktig borgerlig politik”. Till största del ska det väl ses som ett försök till njurslag mot Centerpartiet och Liberalerna som tror att det går att driva borgerlig politik i en rödgrön regering. Men det är likafullt intressant att Kristersson inte har som mål att driva moderat politik utan borgerlig. Frågan är om M verkligen har lyckats frigöra sig mentalt från allianstiden och den gamla verkligheten.

Moderaterna, förklarade Kristersson vidare, har två uppdrag: att återupprätta samhällskontraktet och att möjliggöra klassresor. Samhällskontraktet är onödigt teoretisk förklaringsmodell för praktisk politik, men så länge det håller sig till vad som egentligen är ett partiinternt forum så låt gå. Vad det handlar om i grund och botten är att återupprätta våldsmonopolet.

Just lag och ordning är också ett av Moderaternas fem prioriterade områden. Man ska fortsätta vara partiet som driver på för hårdare tag mot kriminella och som alltid står på brottsoffrens och Polisens sida. Moderaterna ska också försöka bli ledande i frågor om migration och miljö. Detta kan visa sig vara aningen knepigare än att behålla förstaplatsen i kategorin lag och ordning.

Partiet säger sig nu stå i startgroparna för att ta fram 20-talets politik och reformer. Arbetsgrupper kommer att tillsättas. Problemet är att Moderaterna inte riktigt vet vad partiet står för. Hårda mot brott och brottslingar och för Försvaret, men sen då. För sänkta skatter, men å andra sidan var motviljan mot januariöverenskommelsen så stor att Moderaterna ryggmärgsreflex var att såga avskaffandet av värnskatten.

Individen framför kollektivet då? Det är en klassisk moderat avvägning. Ändå är partiet till exempel en varm anhängare av systemet att staten ska bestämma hur länge man måste jobba och, värre ändå, hur länge man har rätt att ha kvar sitt jobb.

Och när Kristersson talar om klassresor, om att studier, arbete, ansträngning och företagande ska betyda allt och ens efternamn ingenting är det statens ansvar han talar om. Det finns dock gott om skäl att också tala om individens ansvar i fråga om klassresor, oavsett om det handlar om personer i utanförskapsområden eller på gräddhyllorna. Alla talar om statens ansvar och om inte ens Moderaterna kan frammana engagemanget att tala om individens ansvar lär ingen göra det.

Ska Moderaterna återta positionen som landets näst största parti måste det börja med att bestämma sig för vad partiet faktiskt står för.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.