Karlstads kommun – prestigens högborg

Insändare
PUBLICERAD:
Karlstads kommunalråd. Insändarskribenten anser att för många beslut i kommunen just nu styrs av prestige.
Foto: Helena Karlsson
Det verkar vara någon allvarlig smitta som drabbat maktens korridorer i Karlstads kommun. Symptomen tycks vara arrogans, en haltande slutledningsförmåga, en korrumperad inställning med påtvingad prestige till varje nytt beslut.

Det vore en sak om styret hade goda intentioner rakt igenom och att man efter åtminstone något genomfört beslut kunde säga - vad var det vi sa.

Nu är det ständigt det motsatta. Man väljer att stånga sig blodig, misslyckandena läggs på rad och beslutsfattarna strutsar, stoppar likt strutsar huvudet i sanden, tills det är dags för nästa prestigefyllda beslut. Så verkar de hålla på beslut efter beslut. År efter år.

Varför är det så här? Är det verkligen så att makt och prestige är viktigare än allt annat?

Jag har aldrig upplevt Karlstad så här otryggt. Det beror inte på något ökat våld eller dylikt. Det beror på att folkvalda låter prestigen styra i varje nytt beslut. Summorna eskalerar och de negativa konsekvenserna blir desto mer påtagliga.

Hur många hundra miljoner har prestige pumpat in i de trasiga vindkraftverken i Vänern?

Hur många 10-tals miljoner tog prestigen i Stadshusaffären?

Hur många miljoner har prestige kastat upp i luften ute på Karlstad Airport?

Hur mycket betalade prestigen för haveriet snabbusslinje till Rud? Nej just det, ni fick ju lite bidrag här från regeringen och då kan man rättfärdiga varje litet feltänk och kommunicera succé.

Hur mycket pengar vill prestigen suga in i form av bidrag från regeringen för att fördärva staden ytterligare?

Ett tips - om ni tänker till riktigt lite så kan ni ju totalförstöra framkomligheten för oss medborgare på t.ex Hamngatan, Viken och Hammaröleden m.m. Det är ju perfekt, då kan barnen bara drömma om att få skjuts till träningen eller ens delta i någon idrott i annan stadsdel dagtid.

Behöver jag ens nämna Mumin? Nej då ska ni väl ta in någon kommunikationsbyrå som ska dechiffrera den här insändaren åt er.

Per-Stig E.

Sen när har en politiker lyssnat till sina väljares önskemål?

Dum, dummare dummast – läs Mumin!

Eller, vad det nu var som August Strindberg gav uttryck för när han stadfäste att: ”Det är synd om människan”. Jag kan emellertid bara instämma i denna sanning. För vi är nog de mest lättlurade varelser som finns här på denna vår jord. Det synes mig som att vi inte har någon egentlig förmåga/vilja att lära av historien. Ej heller förmår vi genomskåda allt valfläsk och allsköns fagra löften som våra folkvalda politiker matar oss med i parti och minut.

Sen när har en svensk politiker lyssnat till sina väljares önskemål? Sådana utopier tillhör det förgångna. En modern politiker kör sitt eget race. I sann liberalhumanistisk anda. Han lovar vitt och brett ett halvår innan valet för att sedan helt plötsligt upptäcka att pengapungen är tom. Det erbjudna valfläsket får skjutas på framtiden. Detta flagranta bedrägeri får vi uppleva vart fjärde år. Och på samma sätt sväljer vi stolt förtretet men lovar att aldrig mer upprepa misstaget. Pyttsan! Allt är glömt efter ett halvår. Vi låter oss därefter gladeligen luras på samma patetiska sätt några år senare.

Så mycken energi har lagts ner i arbetet med att få våra Karlstadspolitiker att lyssna på sunt förnuft. Må det gälla försäljningen av Karlstad Stadshus, byggandet av det fullkomligt idiotiska resecentrum eller, nu nyligen, ett lika korkat Muminland ute på Skutberget.

Stadshusaffären är en av många politiska affärer som rör upp känslorna hos väljarna.
Foto: Tommy Andersson

Tror läsaren verkligen att någon lyssnar på all vår klagosång? Icke sa Nicke, för våra kommunpolitiker vet mycket bättre än pöbeln. De tycks tro så, i alla fall.

Jag läste för en tid sedan en debattartikel i Aftonbladet, författad av Markus Allard (politiker i Örebro) som på ett alldeles lysande sätt illustrerar vad pöbeln känner inför maktfullkomliga politiker i det moderna liberalhumanistiska kravlösa mjukissamhälle vi skapat åt oss.

Han skriver: ”Politiker har sedan årtionden tillbaka inte sett det som sin uppgift att representera väljarna och implementera deras önskemål. Tvärtom verkar politikernas uppgift vara att helt enkelt uppfostra den trångsynta och bakåtsträvande väljarkåren, att civilisera befolkningen och få den att förstå vad de egentligen borde vilja.”

Jag vet, avslutningsvis, inte hur man ska bära sig åt för att komma till rätta med problemet med ohörsamma politiker. Det tycks tyvärr inte spela någon roll vem som sitter vid makten längre. Röd, grön eller blå. Vad spelar det för roll? De har samtliga gått på samma universitet; med flit insupit sina liberalhumanistiska tycka-synd-om-irrläror för att sedan sitta på kvällarna och debattera, dricka grogg och planera framtiden för pöbeln. Allt på vår bekostnad så klart.

Han visste inte hur rätt han hade, den gode August Strindberg!

Staffan Carlsson, Karlstad

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.