Isabella Lundgren tolkar Bob Dylan med en ständigt utmanande obundenhet. Varje spår är som en pralin där höljet varsamt tas bort och avslöjar nya sensationer.
Alternativ harmonik, nya melodier och improvisationer tillför en jazzig lekfullhet till de folkkära låtarna. Från inledningens repetitiva stråkar och sparsmakade komp rör sig musiken till gränslandet mellan pop, jazz och konstmusik och skiftar därefter karaktär till en enkel visa med enbart akustisk gitarr och sång.
Isabellas tonplacering och användning av vibrato påminner om svunna sångideal á la Billie Holiday. Allra bäst låter hennes röst på djupet, som i dynamiska och countrydoftande Forever Young.
Ett album som både kräver och förtjänar flera lyssningar.
Bästa låt: Forever Young