Intervju Anna Victoria Hallberg: Politiken har flyttat in i akademin

Signerat
PUBLICERAD:
Det hade kanske varit bättre om regionala högskolor i större utsträckning utbildade efter arbetsmarknadens lokala behov, medan de äldre universiteten kan få ha kvar det klassiska universitetsuppdraget, säger Anna Victoria Hallberg.
Foto: Birgit Walsh
De flesta akademiska fält innehåller spår av ideologi, både indirekt eller direkt. Politiseringen däremot är farlig för där samverkar ofta frågor som bygger på kunskap med politiska intressen, säger Anna Victoria Hallberg.

Vad händer på svenska universitet och högskolor? Den frågan tog Svenska Nyhetsbyrån upp med Anna Victoria Hallberg, fil dr i litteraturvetenskap vid Södertörns Högskola.

Det varnas för att det pågår en politisering av akademin. Vad är problemet?

– Problemet är att politiken under den senaste tioårsperioden börjat flytta in frågor man vill driva i akademin. Man har också blivit mer intresserad av att akademin ska leverera en viss typ av svar.

Du har skrivit om att det råder en begreppsförvirring i debatten mellan att universiteten ideologiseras och politiseras. Vad är skillnaden?

– De flesta akademiska fält innehåller spår av ideologi, både indirekt eller direkt. Politiseringen däremot är farlig för där samverkar ofta frågor som bygger på kunskap med politiska intressen. Ett exempel är jämställdhetsintegrering där många akademiker tyckt att syftet är gott och därför inte protesterat. Men man kan tänka sig att om Sverigedemokraterna skulle säga att vi vill att det ska blir fler svenska författare på litteraturlistorna hade vetenskapssamhället reagerat annorlunda. Därför är det viktigt att ha en principiell diskussion där man reder ut vad som akademiens egen sak och när politiken kan ställa krav eftersom de faktiskt finansierar oss.

Högre utbildning är ett av statens största utgiftsområden. Så i vilken utsträckning är statlig styrning rimlig?

– Jag tror att man ska ha höga krav på lärosätena men det vore vettigt att börja se att olika högre utbildningsformer kan fylla olika behov. Det hade kanske varit bättre om regionala högskolor i större utsträckning utbildade efter arbetsmarknadens lokala behov, medan de äldre universiteten kan få ha kvar det klassiska universitetsuppdraget. Jag tror att det vore en modell som skulle ge bättre effekter, både för politiken och för universiteten.

Stora delar av medlen för fri forskning binds i dag upp i särskilda satsningar med politiskt laddade värdeord som “demokrati, jämlikhet och rasism”. Hur påverkas forskningen av det?

– Jag tror det ligger någonting i att det ofta finns en fråga som blir överordnad. Sådana områden kan vara hållbar utveckling och klimatfrågan. Ett annat är hälsa och det kan också haka i klimatdiskussionen. Köttätandet är ett exempel på det, och där kommer det nya rön hela tiden.

Kan den politisering du beskriver leda till aktivism inom utbildningsväsendet?

– Det som är intressant är att det inte är så mycket studentaktivism i Sverige, jämfört med brittiska eller amerikanska universitet. Snarare märks aktivismen inom det svenska utbildningsväsendet bland lärare och forskare. När vi utbildar människor på våra universitet och understryker saker som rör mänskliga rättigheter och värdegrund kommer de studenterna sedan när de kommer ut i arbetslivet inte ha kvar den akademiska kontexten där det dem säger prövas. Då är det mycket lättare att sådan engagemang går över i en aktivism. Det kan innebära att studenterna tar med sig den aktivismen, och att den märks först när de kommer ut i arbetslivet.

Är det problematiskt att forskning styrs utifrån?

– Forskning kan styras subtilt genom att man säger att dessa områden anser vi är väldigt viktiga och då kan den typen av styrning på ett sätt vara bra. Vi behöver veta mer om allt från cancersjukdomar till migrationsfrågor och där kan forskningen bidra. Problemet är om man för tydligt pekar ut att vi tar upp dem här frågorna för att vi vill ha en viss typ av resultat.

Hur ser du på att politiken så tydligt betonar att högre utbildning ska svara på samhällets och arbetsmarknadens behov?

– Jag förstår att politiken gör så men jag tycker att vi inom akademin borde vara bättre på att säga att vår logik ser ut på ett annat sätt. Jag tror att om politiken hade lite mer realistiska förväntningar på vad universiteten i Sverige kan göra och gör, så hade inte kraven sett ut så som dem gör i dag.

I dag så överskottsutbildas det till yrken på många av landets högskolor och universitet. I vilken mån ska högre utbildning ta hänsyn till arbetsmarknadens efterfrågan?

– Högre utbildning måste ta hänsyn till bristyrken och det gäller framför allt vissa professionsutbildningar som samhället faktiskt behöver. Där måste man mer systematiskt undersöka varför studenter inte söker sig dit, i stället för att bara säga att nu får lärosätena fler platser på utbildningarna. Har inte lärosätena vettiga studenter att fylla de platserna med då blir det ju bara en rundgång i problemet ändå.

Dagens finansieringssystem innebär att universitet och högskolor får pengar när en student godkänns. Vad finns det för risker och fördelar med det systemet?

– Det finns jättemånga stora risker med det systemet, och det finns också en utredning som varit ute på remiss nu där man tittar på ett alternativt sätt att lösa finansieringen. Men det är väldigt svårt att hitta alternativ som fungerar och det är därför den här modellen har hängt med ända sedan 1993. Det finns många nackdelar med och de är väl dokumenterade, så som att man godkänner studenter som egentligen inte håller måttet eller i vissa årskullar sänker kraven. Det enda som egentligen är fördelen är att det är ett rakt ackord från politiken till skolorna och det gör att det är ett enkelt sätt att fördela pengar.

Hur ser du på utvecklingen där allt färre barn och unga läser?

– Jag tror att alla tycker att det är en sorglig utveckling. I förlängningen är det också ett problem om vi bara kan läsa snuttifierade texter och exempelvis inte ta oss an en sådan form som romanen. Där tror jag att man i viss mån måste bestämma sig för att strypa tillgången till telefonen och digitala möjligheter för att främja läsningen bland unga. Sedan är det dumt om det blir en för stor konflikt mellan det digitala och det analoga, men däremot tror jag att det är bra att man inför ett mobilförbud i skolan. Den typen av interventioner kan komma att bli ganska viktiga om man menar allvar med att unga ska kunna koncentrera sig bättre på läsa mer komplicerade texter. (SNB)

Amanda Broberg

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.