Spelrecension: Disco Elysium

Spel
PUBLICERAD:

Disco Elysium

Windows
Za/Um
Åldersmärkning: 16

Det är inte varje dag man snubblar på en spelupplevelse som Disco Elysium. Med sitt första spel omdefinierar utvecklarna Za/Um vad ett rollspel kan vara, med en rolig, sorglig, vacker, fascinerande och smått anarkistisk genrehybrid. Disco Elysium är något som måste upplevas för att riktigt förstås.

Disco Elysium utspelar sig i ett alternativt 50-tal. Disco-musiken är en symbol för en svunnen tid, en gyllene era på 30-talet någon gång, som i det nuvarande eländet framstår som närmast mytiskt. Som en nedsupen polis som helt tappat minnet släpps du ner i den här världen, som är så uppgiven och sargad av konflikter.

De slitna deckargreppen med både alkoholiserad polis och minnesförlust används här på ett briljant sätt för att helt enkelt låta oss upptäcka den här märkliga världen med nya ögon – och för att själva få definiera vilka vi är i den. Rollspelandet och narrativet står i centrum här. Överallt finns fantastiska små berättelser och karaktärer att möta, och det är upp till dig hur du vill reagera på allt det du ser.

Här finns inga dussinstrider, som i snart sagt alla andra rollspel. Faktum är att här inte finns några traditionella strider alls. Istället har du olika färdigheter och förmågor som hjälper dig i detektivarbetet, förhören och de många sidospåren du följer. Förmågor som dessutom talar till dig, och ger dig konkreta råd i olika situationer.

Det är också ett vackert spel. I alla smuts och allt elände döljer sig en märkvärdig skönhet som gör sitt bästa för att spränga igenom mörkret. Den fantastiska musiken står British Sea Power för, och de gör ett lika bra jobb här som på deras fina Man of Aran-soundtrack.

Disco Elysium är ett mästerligt och fullständigt unikt spel, fullt med genuint oväntade vändningar, dialoger, filosofiska funderingar, dräpande politisk satir och en humor som rör sig mellan det uppsluppna och det becksvarta. Det liknar verkligen inget annat.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.