Centerpartiets största flaggskepp i januariöverenskommelsen – den totala omgörningen av Arbetsförmedlingen – hotar att omintetgöras. Anledningen är prosaiskt nog att verkligheten håller på att komma i kapp de storstilade planerna. Men vad händer då med Jöken?
Att göra om systemet för arbetsförmedling i Sverige har visat sig vara lättare sagt än gjort, och framför allt svårare än att plita ned ambitionen som en av 73 punkter i en hastigt frammanglad överenskommelse i januari. Tanken är att dagens arbetsförmedling i princip skall upphöra att vara just en arbetsförmedling. Istället skall privata aktörer ta över, och dagens myndighet reduceras till att syssla med värdering av arbetssökande och kontroll av de nya aktörerna.
Ingen kan väl hävda att Arbetsförmedlingen varit särskilt duktig på att just förmedla arbeten, men det är ett erkänt svårt uppdrag. Bemanningsföretag och kontakter brukar lyckas bättre, men att översätta detta till någon fungerande organisatorisk förändring låter sig svårligen göras. Minns hur den förra alliansregeringen misslyckades med jobbcoacher och etableringslotsar, och hur många lycksökare drogs till den nya branschen utan att det för den skull förmedlades särskilt många nya jobb.
Detta har man i regeringskretsen börjat inse när C-förslaget skall förverkligas. Flera grundläggande frågor saknar ännu svar, och kritiken inifrån de andra januaripartierna är stor, enligt en artikel i Expressen (12/10). Men även C-företrädare vädrar oro, särskilt ute i kommunerna.
Många befarar att det kommer att bli svårt att etablera fungerande jobbförmedling på många håll ute i landet, och därför är det flera kommuner som själva skulle vilja ta över förmedlandet, mot ersättning från staten. Det går dock svårligen att förena med ett valfrihetssystem med privata aktörer, då de ju blir konkurrenter. Det hela skulle bli en juridisk mardröm. Det erkänner också den nye arbetsmarknadsministern Eva Nordmark (S).
Frågan är också hur många förmedlare som kan etablera sig. Det man skissar på är ett system där ersättning betalas ut i efterhand, just för att undvika det fusk som tidigare förekommit med jobbcoacher. Men vad betyder "i efterhand"? När någon faktiskt fått ett (varaktigt) jobb? Eller när någon bara kommit närmare arbetsmarknaden, vad nu det skulle betyda? Vilka privata aktörer skulle vara beredda att ta sig an uppdrag med en sådan osäkerhet?
Inget av detta verkar bekymra Centern, särskilt inte reformens mest ivriga tillskyndare Martin Ådahl, partiets chefsekonom. Medan kritikerna kritiserar honom för att ånga på utan hänsyn till alla problem som dykt upp, så skyller han ifrån sig på att andra försökt sabotera det hela, från M/KD-budgeten till Arbetsförmedlingens nuvarande, men till våren avgående, generaldirektör Mikael Sjöberg.
Om man fortsätter envisas med den ambitiösa tidsplanen att lägga proposition nästa år och genomföra reformen 2021 är risken överhängande att allt totalhavererar. Och detta under en period med vikande konjunktur och därmed ökad arbetslöshet som följd. Men om Centern inte får sin efterlängtade reform under den här mandatperioden så kanske de också börjar ifrågasätta om det var värt Jöken.