Tv-reportern om hoten: "Var inte beredd på att delta i ett krig"

Under hösten och vintern följer NWT med olika personer på deras arbetsplatser under en dag. Vad gör egentligen en läkare om dagarna och hur jobbar en trafikvärd? Det ska vi ta reda på.

I dag följer vi med några tv-reportrar på SVT Värmland.

07.15

Solen har ännu inte gått upp och det är frost på bilrutorna. Tv-reportrarna Emma Schmidt och Jenny Eriksson började jobba för en kvart sedan. I dag utgör de SVT Värmlands IT-team, vilket innebär att de reser runt i länet hela dagen för att snabbt kunna vara på plats om det händer något.

– Jag har mitt drömjobb. Det bästa är att komma ut och träffa folk. Jag gillar att inte veta från dag till dag vad som ska hända. Jag tar det på uppstuds, säger Emma Schmidt.

Innan merparten av kollegorna hunnit ramla in på redaktionen i Karlstad har hon och Jenny Eriksson ett litet morgonmöte med redaktören Göran Wintzell som bestämmer vem som gör vad. Emma Schmidt tar en titt på listan med jobbförslag och blir sugen på att åka till Töcksfors där en ny rullskidbana ska invigas.

– Ring Thore och åk, säger Göran Wintzell.

Thore Berglund, ordförande i Töcksfors IF, är en av eldsjälarna bakom rullskidbanan. Han svarar inte när Emma Schmidt ringer, men hon och Jenny Eriksson sätter sig i bilen och åker ändå.

– Det blir på vinst och förlust. Vi kan snabbt ändra planen. En gång fick vi avbryta mitt i ett jobb för att det skett ett mord i Filipstad. Vi släppte allt och åkte raka vägen, säger Emma Schmidt.

– Målet är att bevaka så mycket som möjligt av länet. Det är viktigt att komma ut. Det tar ju tid att åka, säger Jenny Eriksson.

08.30

Teamet har passerat Grums när Thore Berglund ringer.

– Vi är så välkomna så, säger Emma Schmidt när de lagt på.

Hon har jobbat på SVT Värmland i 16 år och har haft en rad olika roller på redaktionen. Just i dag är hon reporter. Inom IT-teamet brukar de turas om med att filma och göra intervjuerna.

– Jobbet har förändrats mycket genom åren. Det är mer teknik nu. Men pillar med sladdar och kameror. Vi jobbar ofta ensamma och får både fota och vara reporter, säger Emma Schmidt.

På SVT jobbar alltid någon, året om. Och det är daglig deadline, vilket kan vara ett stressmoment.

– Jobbet kan vara slitigt, berättar Emma Schmidt. Det kan bli teknikstress och stressigt att få ihop saker mot slutet av dagen. Händer det något vill man vara snabb. Men daglig deadline är bra för mig. Hade jag haft ett halvår på mig att göra något skulle jag vänta med allt till sista dagen.

****

"PK-fascist"

En stor nackdel hon tar upp är graden av hat och hot.

– Det har ökat väldigt mycket de senaste åren. Har man råkat stava fel någonstans kan man få mejl där folk skriver "är du helt dum i huvudet" och att "alla PK-fascist-jävla-journalister ska spärras in med daglig misshandel", säger Emma Schmidt.

Hur känns det att få höra sånt?

– Jag blir ledsen. Inte arg eller hotad. Men ledsen över hatet från andra människor. Jag är en vanlig människa som gör mitt jobb utifrån publicistiska seder och regler. Det kanske låter naivt, men jag ville stå upp för de goda och den lilla människan, vara folkets röst. Jag var inte beredd på att delta i ett krig, som jag upplever att jag är i.

– Folk tror att det finns en agenda och att vi driver frågor.Jag förstår inte att så många går på den grejen. Vi rapporterar ju om frågor som drivs ute i länet.

Vad görs åt saken?

– På SVT har vi muskler när det gäller hat och hot. Vi har en säkerhetsavdelning som kan åka hem till människor som suttit och skrivit och riktiga hot polisanmäls.

Hur påverkar det ert jobb?

– Vi får tänka efter kring när vi publicerar saker för att vissa saker kan få mer kommentarer som vi just då kanske inte kan hantera då vi inte har personal dygnet runt. Bara att vi behöver tänka kring vilka troll som kan vakna, det visar att vi påverkas av det. Jag är rädd att det ska få oss att backa för något, säger Emma Schmidt.

****

09.50

– Hur kör vi nu? Inget att förtulla va?

SVT-bilen rullar genom tullstationen utanför Töcksfors, över till den norska sidan. Alldeles intill ligger Kölens sportcenter som stoltserar med den nya rullskidbanan. Jenny Eriksson packar ur kamera och stativ och teamet tar plats i värmestugan för att prata med Thore Berglund. Emma Schmidt antecknar på en surfplatta innan Nils Skogstad, ordförande i Over Kölen AS, ansluter och hela gänget går ut i solen för att börja filma.

– Vi får dra upp dragkedjan på din tröja så inte texten syns. Annars blir det reklam. Ställ dig här och titta på mig, inte in i kameran, instruerar Emma Schmidt.

Efter intervjun får hon möjligheten att provåka banan som går genom både Norge och Sverige. Jenny Eriksson springer intill när Emma Schmidt stakar sig fram på asfalten. Nils Skogstad agerar speaker och Thore Berglund ger tekniktips. Sedan packas kameran ner igen och bilen rattas genom tullen in i Sverige.

Läs NWT:s nyhet om rullskidbanan här.

****

Krossad kamera

– Det är inte många jobb där man får träffa så många olika sorters människor. Och det är helt fantastiskt att få möjligheten att komma ut i fin natur, säger Jenny Eriksson.

Hur kan en dålig dag se ut?

– Vi skulle till Bäckhammar en gång när vattnet blivit förgiftat av utsläpp från fabriken. Det stank och bubblade i vattnet och en massa grannar samlades för att träffa oss. Berörda stod ute i regnet och när vi kom fram insåg jag att jag tappat minneskortet till kameran och glömt batterier till kameran och ryggsäcken vi har för att sända. Vi fick vända och möta upp en chef som tog med sig grejer till Väse, berättar Emma Schmidt.

– Det finns folk som krossar kameror också. Jag blev attackerad i tingsrätten när vi skulle filma och berätta om säkerhetskontroller. Det var en rättegång om ett guldrån i Arvika som pågick och när en rånare kom in så ställde vi undan kameran. Men då tog han upp kameran, skrek och slängde in den i glasdörrarna och i golvet tills det bara var småbitar kvar. Det fanns inga spärrar. Det var en sämre dag, säger Jenny Eriksson.

****

12.45

Lunchen intas på Töcksfors shoppingcenter och består till större delen av arbete. Jenny Eriksson tar fram en ryggsäck som gör att teamet skulle kunna sända live och i det här fallet kan föra över filer till redaktionen i Karlstad. Men det vill sig inte riktigt.

– Nu kommer den. Teknikstressen, konstaterar Emma Schmidt.

Hon tar fram surfplattan och skriver en text till webben som de kan lägga ut om rullskidbanan. Sedan blir de ombedda att ta sig närmre Årjäng för att få bättre täckning. De byts av så Emma Schmidt kör medan Jenny Eriksson har kontakt med redaktionen om teknikstrulet och kollar om det finns några fler uppdrag åt dem i dag. Men nej, det räcker så.

Vilka jobb har fastnat hårdast i minnet?

– Det är många av de som varit tuffast att göra. Som när jag fick träffa en pojke som skulle skickas tillbaka till Afghanistan. Då fick jag bita mig i insidan av kinden för att inte gråta, berättar Emma Schmidt.

– I våras träffade jag en familj som hade två dödssjuka barn. Jag fick gå in i yrkesrollen och jobbade på rent praktiskt. När jag kom tillbaka till redaktionen fick jag gå in på toa och gråta en stund. Det kräver mycket av både de som är med och en själv, fortsätter hon.

Jenny Eriksson minns ofta jobben där de haft möjlighet att göra skillnad i folks liv.

– Ibland blir vi sista utvägen för folk som hamnat mellan stolarna i byråkratin.

15.10

Tillbaka på redaktionen. Emma Schmidt går fram till kollegan Anders Edberg som tagit emot och redigerat klippen de skickat från Töcksfors. Nyhetsinslaget är färdigt och på två minuter berättas det om rullskidbanan samtidigt medan Emma Schmidt åker runt på halvstadiga ben.

– Jag älskar mitt jobb. Jag vet inte vad jag skulle göra annars.

Här kan du se SVT:s färdiga nyhetsinslag om rullskidbanan.

Tidigare fanns det fler yrkesgrupper på SVT Värmland. Program som Fråga doktorn och Landet runt spelades in i Karlstad och det fanns folk som jobbade uteslutande med ljus, ljud, som scripta, bildproducent och grafiker. I dag görs det uteslutande nyheter och de flesta är anställda som reportrar.

– Jag jobbade på TV4 Värmland tidigare och på en och samma dag kunde jag vara ute och filma, göra reportage, sminka gäster i studion och stå bakom kameran när vi hade en timmes lokala sändningar varje dag, säger Jenny Eriksson.

Hon och Emma Schmidt kan sakna konkurrensen som TV4 innebar.

– Båda ville göra det bästa jobbet. Det blev bra tv. Man vill inte att den lokala journalistiken ska utarmas.