I nästa vecka är det tänkt att EU-ledarna och Storbritannien skall komma fram till någon sorts avtal som skall göra det brittiska utträdet möjligt. Annars hotar en hård krasch ut ur EU om bara två och en halv veckor.
Turerna har varit många när det gäller Brexit, som redan skjutits upp ett par gånger, men nu känner de flesta att det faktiskt närmar sig skarpt läge. Tonfallen mellan parterna har pendlat mellan irriterade och försonliga, och i alla fall i går lät de förhoppningsfulla om att man trots allt skall komma fram till något inför EU-toppmötet den 17 oktober.
Den excentriske brittiske premiärministern Boris Johnson har gång efter annan upprepat att Storbritannien kommer att lämna EU den 31 oktober oavsett, men har bara de senaste dagarna visat tecken på att han kanske kommer att begära en att det skjuts upp. Därtill är han faktiskt tvungen. Det brittiska parlamentet tvingade nämligen i september genom en lag som säger att om man inte senast den 19 oktober godkänt ett utträdesavtal så måste premiärministern hos EU begära en förlängning. Då skulle Brexit skjutas fram till 31 januari nästa år.
Tiden är knapp och under de kommande dagarna avgörs det om man kommer hinna få fram ett avtal i tid. Den främsta stötesten är gränsen mellan Irland och Nordirland och den är princip olöslig. Alla vill undvika en hård gräns med kontroller som skulle hota att riva upp gamla sår och allvarligt riskera nya oroligheter. Det tidigare avtalet hade en nödlösningsklausul – kallad "backstop" – för att förhindra sådana gränskontroller, men hårdföra brexitörer anser att det vore att inskränka Storbritanniens suveränitet.
Johnsons senaste bud försöker lösa det genom ett förslag om att Nordirland skulle vara kvar i EU:s inre marknad men samtidigt vara i tullunion med resten av det Förenade kungadömet. Skrivningar ger vid handen att samtidigt som han tar bort backstopen så föreslår han samtidigt en ny. Att bena ut allt det här är inte det lättaste. Det går inte att äta kakan och ha den kvar. Det är svårt att se hur Nordirland skulle kunna vara kvar i den inre marknaden men inte i EU:s tullunion.
Det kan mycket väl bli så att Johnson och brexitörerna får offra Nordirland, alltså acceptera att den hårda gränsen inte kommer att ske mellan Nordirland och Irland utan i den irländska sjön mellan Nordirland och Storbritannien, trots att Nordirland ju tillhör det Förenande kungadömet. Frågan är då för hur länge. Detta är rätt magstarkt för Torypartiet, som formellt faktiskt heter det Konservativa och Unionistpartiet, och alltså skall stå för hela unionen, det Förenade kungadömet av Storbritannien och Nordirland. Självständighetssträvanden i Skottland lär också återkomma.
Som konservativ och anglofil har detta varit en sorglig sak att följa. Torypartiet har blivit mer och mer ensidigt. När 21 parlamentsledamöter röstade mot Johnson för att låta parlamentet få inflytande över processen så uteslöts de helt sonika, bland dem många veteraner som förre finansministern Kenneth Clarke och Winston Churchills barnbarn Nicholas Soames. Därmed har regeringen också förlorat sin majoritet i underhuset, vilket borde betyda nyval.
Maktspelet har emellertid varit sådant att oppositionen, främst Labour, inte velat ha ett nyval samtidigt som Brexitprocessen sker. Då skulle man riskera en hård Brexit. Men nyval är oundvikligt, förmodligen redan i november, vare sig det blir någon Brexit den 31 oktober eller om det skjuts fram. Tories och Johnsons smala lycka är att Labour under den vänsterextreme Jeremy Corbyn är rejält impopulära.
Givet systemet med majoritetsval i enmansvalkretsar är det svårt att spå hur ett nyval skulle gå, särskilt om landet kraschar ut ur EU med oroligheter, brist på mat och mediciner, växande sopberg och igenkorkade gränsstationer som följd. Men Tories ligger bra till sett i förhållande till rivalerna i Brexitpartiet, men skulle utraderas i det EU-vänliga Skottland. Labour skulle kunna förlora men ersättas som huvudsakligt oppositionsparti av de EU-vänliga Liberaldemokraterna.
Blir det en förlängning i nästa vecka så kommer det att bli upp till en ny regering att mejsla fram en ny överenskommelse. Givet hur väl man lyckats med tidigare regeringar och förlängningar så kanske man bara skjuter upp plågan än en gång. Och så är vi tillbaka igen i slutet av januari.
Henrik L Barvå
Politisk redaktör