• idag
    3 juli
    18°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    4 juli
    19°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    5 juli
    19°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    6 juli
    16°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm

Högt pris för att svika sina allierade

Ledare
PUBLICERAD:
Kurdiska demonstranter utanför den amerikanska ambassaden på Cypern.
Foto: Petros Karadjias/AP
President Donald Trumps övergivande av Amerikas kurdiska allierade i norra Syrien kommer allvarligt att undergräva det västliga alliansbygget. Vem kan i framtiden lita på att Förenta Staterna faktiskt står fast vid sina åtaganden? Också något för Sverige att tänka på när vi allt mer knutit upp vår säkerhetspolitik på bilaterala samarbeten med amerikanerna.

Det tog inte lång tid efter att de amerikanska styrkorna på gränsen mot Turkiet i nordöstra Syrien, på Trumps order, dragits tillbaka förrän det turkiska anfallet började. Turkiets enorma militära övertag kommer att ge ett hårt slag mot de kurder som hittills kontrollerat området, men som av Ankara betraktas som terrorister. Den militära operationen har fått det cyniska namnet "fredsvåren".

Detta är inget annat än ett stort svek mot kurderna, som lojalt kämpat mot och hjälpt till att besegra terror- och folkmördarsekten Islamiska Staten. Men det betyder uppenbarligen inget för Trump, som ju i och för sig sedan länge sagt att han vill dra tillbaka amerikansk militär från olika håll i världen. Icke desto mindre har Amerika haft hjälp av sina allierade, och det är begripligt att de nu känner sig förrådda. Till råga på eländet så hade presidenten mage att, som svar på kritiken, säga att kurderna minsann inte hjälpte till under andra världskriget, och vid invasionen av Normandie! Ett fullkomligt bisarrt uttalande.

Det amerikanska tillbakadragandet och det turkiska anfallet riskerar nu att återuppväcka IS. De kurdiska styrkor som hittills bevakat läger och fängelser med fångade IS-terrorister kommer att vara fullt upptagna med att slåss mot turkarna, och då kommer terroristerna att kunna fly och omgruppera sig.

Även många av Trumps tidigare pålitliga bundsförvanter bland republikanerna har fördömt hans agerande. Senatorn Lindsey Graham säger att "våra kurdiska allierande har blivit skamlöst övergivna" och att det här kan vara "presidentperiodens största misstag". Det går också emot decennier av amerikansk utrikespolitik där man insett vikten av att vara närvarande på olika platser i världen.

Trump har förvisso länge gett uttryck för isolationistiska ståndpunkter som det historiskt sett alltid funnits en klangbotten för i Amerika. Som svar på kritiken har han också sagt att han inte vill "kämpa i alla dessa ändlösa, meningslösa krig – särskilt om det inte gynnar Förenta Staterna".

Det är dock ett isolationistiskt felslut. Så länge Amerika är en supermakt så kommer man ofrånkomligen att vara tvingad att agera i världen. Drar man sig tillbaka kommer man på sikt att förlora den statusen när mindre nogräknade aktörer som Kina och Ryssland börjar hävda sig. Därför är det också viktigt att ha allierade som vet att de kan lita på en. Jämför med hur Putins Ryssland stått upp för Syriens diktator Assad i vått och torrt. Nu vet världens länder att det går att lita på det ryska engagemanget. Det samma kan man tyvärr inte säga om det amerikanska, och detta började inte med Trump. Också tidigare presidenter, som Obama, svävade ofta på målet.

Detta kan få allvarliga konsekvenser också för Sverige. Vi har hållit oss utanför de formella och ömsesidiga förpliktelser som ett Nato-medlemskap skulle ge, och förlitar oss istället på amerikansk välvilja. Vi ser nu hur mycket det kan vara värt. Inom Nato finns i alla fall fler länder och ett utarbetat samarbete, även om det förstås går att ifrågasätta Trumpadministrationens engagemang även där.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.