För första gången på nästan 20 år släpper nu Sven-Ingvars ett nytt album. Det är också första gången sedan Sven-Erik Magnussons bortgång.
NWT möter ett sammansvetsat kompisgäng och går igenom skivan låt för låt.
Sida A:
Ser du mig nu
(Oscar Magnusson)
Oscar: – Det är nästan inte en låt. Ett preludium mer. En direkt fråga till pappa, en förhoppning om att han ser oss. Att nu kör vi. Vi känner att vi blivit konsertgodkända av publiken, nu får vi se hur vi tas emot på platta.
Olle: – Låten symboliserar en övergång, till något nytt.
Min väg
(Sven-Erik Magnusson/Dan Andersson)
Oscar: – Förhoppningen är att pappa ser mig när jag går Min väg.
Stefan: – En ny väg samtidigt som den är gammal. Nya fotsteg på en gammal väg, typ. En favorit för oss i bandet.
Oscar: – Pappa gjorde tonsättningen till sin soloplatta 1979. Vi plockade upp den med bandet för drygt tio år sedan. Extra kul att lyfta fram en Dan Andersson-text som inte är så uppmärksammad. Det finns en ödesmättnad, en finkänslighet i låten.
Stefan: – Vi lyssnade inte på originalversionen innan vi spelade in. Den växte fram väldigt enkelt redan när vi började spela den tidigare med Sven-Erik. Det är den bandversionen vi nu spelat in.
Olle: – Det finns ett bandsound. När folk byts ut så är det viktigt att ta med sig både hur musiken spelats tidigare och tänka kring hur man kan ta den vidare. Jag tycker vi har fångat det bra, kanske mest på grund av att plattan är inspelad live. Det är vi som band som låter, det finns en naturlig kontinuitet i soundet.
Oscar: – Alla medlemmar genom åren har lämnat in både själ och hjärta i bandet och bitar av allt finns kvar. Just nu är det vi som är bandet, jag har inte Elvis primärt i ryggen som pappa hade, utan Tom Petty. Sven-Ingvars ska alltid vara Sven-Ingvars, men nuvarande medlemmar färgar såklart musiken.
Sången om dig
(Niclas Frisk/Oscar Magnusson)
Oscar: – Det här var den svåraste låten att tvåla dit! Det var en lång väg från Niclas demo till inspelad låt. Jag älskar hans musik med Atomic Swing och det andra han gjort, så det är kul att han bidrog till skivan.
Olle: – Demon lät som om Niclas just gått upp ur sängen, yrvaken och rufsig i håret, och spelat in den rakt upp och ner.
Oscar: – Men låten hade något speciellt så vi ringde Niclas och bad honom komma till studion och bena ut låten. Vi fick till ett Van Morrison-stuk på låten.
Staffan: – I grunden är Sven-Ingvars gitarrdriven musik. Sedan om det är akustisk tolvsträngad eller en Rickenbacker eller en strata, det varierar. Jag väljer gitarr utifrån vilken färg låten ska ha. Varje låt kräver uppmärksamhet för att få en egen karaktär.
Än finns tid att förlåta
(Sven-Erik Magnusson/Ingela ”Pling” Forsman)
Oscar: – Alla gamla låtar vi har med har pappa tonsatt, förutom "Värmlandsvisan" och "Två mörka ögon". Vår fortsättning efter pappa började med den här låten. Det är en bortglömd pärla. Det finns inget modernt över den, mer något tidlöst.
Staffan: – När vi satte arrangemanget så kändes det som vi hade en mall för hur hela skivan skulle låta.
Stefan: – Vi hittade formen för låten på en halvtimme, allt satt som en smäck. Jag hör en röd tråd i Sven-Eriks tonsättningar, från "Anita" och "Min väg" till den här.
Oscar: – Det fanns ett musikaliskt driv hos honom, en vilja att inte bara spela "Börja om från början", den typen av enkla låtar.
Stefan: – Experimentlusta kännetecknar hela Sven-Ingvars historia.
Klas: ¬– Jag såg Oscar springa omkring som knatte under slutet av 80-talet när jag gjorde mitt första studiojobb med Sven-Ingvars. Roligt att se hur allt kommer vidare.
Oscar: Jag gjorde mitt första "riktiga" inhopp på en Sven-Ingvarsplatta 1997.
Rör vi mig igen
(Björn Olsson/Axel Sjöberg)
Stefan: – Jag hörde direkt att låten skulle passa Oscars röst.
Olle: – Första gången jag hörde den tänkte jag "Hjälp, det här kan bli hur smörigt som helst!". Smörigt på helt fel sätt.
Oscar: Det handlade om att hitta vår ingång i låten. Vi tänkte Coldplay, arenarock. Viktigt att inte analysera för mycket utan bara åka. Vad gäller sången har jag ofta velat göra om, men jag har blivit hårt hållen. Det är två eller tre hela tagningar som gällt. I regel kör jag i samma tonart som pappa.
Olle: – Alla i bandet lyssnar på väldigt olika musik vilket ger oss input från en massa olika håll.
Staffan: – Det är söta ackord och melodin är lika söt. Vi fick balansera sötheten med stenhårda gitarrer. Nästan överdrivna gitarrer. Vi hittade rätt balansgång.
Klas: – Det har alltid funnits en sentimental sida av Sven-Ingvars som hela tiden vägts upp av annat så det inte blir för sliskigt.
Stefan: – Vi har ett slags bandfilter som alla låtar går igenom. Där alla sätter sin prägel.
Du får ingen medalj
(Oscar Magnusson)
Oscar: – Här hade jag en tydlig bild av hur det skulle låta. Sedan har alla såklart bidragit. Det är nervigt överhuvudtaget att skriva låtar. Man ställer ut sitt hjärta och hoppas att ingen ska hoppa på det. Fint att omge sig med de här vännerna, vi litar på varandras omdöme. Jag har skrivit texter och poesi hela mitt liv, det är en stor del av mig.
Stefan: – Den som skriver låten har i regel en tanke om hur det ska låta, det är naturligt. Det vore dumt att inte utforska det. Sedan gäller det att få "kompositorn" att tro att han har kommit på idéerna själv, haha.
Klas: – Jag gillar verkligen att vi behöll den avskalad. Och att ljudet från metronomen fick vara kvar.
Oscar: – Från början skrev jag den här för att pappa skulle sjunga den till mamma. Sedan har texten ändrats genom allt som hänt. Man kan ge en person hur mycket tingest som helst i livet, men när allt kokas ner så är det hjärtat som är den största gåvan.
Minns du björken
(Sven-Erik Magnusson/Gun Pettersson)
Oscar: – Den har något väldigt melankoliskt i sig. Den är från filmen "Under ditt parasoll".
Stefan: – Låten känns väldigt svensk. Det är nog vemodet.
Oscar: – Pappa förknippade den med filmens fiasko, men det är en stark låt. Han ville från början att den skulle låta som Procol Harums "A Whiter Shade of Pale". Men i studion fanns ingen Hammond B3:a, bara en Farfisa. Vi har verkligen lekt i studion med den här, sökt en 60-talskänsla med sitar och timpanis.
Stefan: – Psykedelia!
Klas: – Här tog vi ut svängarna som allra mest. Alla var väldigt kreativa. Jag har varit i många studios men den här, AGM, är nog den ballaste. Inte minst hur den ligger geografiskt, bokstavligen vid vägs ände. Och så alla grejer som finns i studion! Hela upplevelsen sammansvetsade oss som band.
Sida B:
Du & jag
(Oscar Magnusson)
Stefan: – Den spelade Oscar upp i studion och vi satte den snabbt. Vi hade inte hört den tidigare.
Oscar: – Första singeln från plattan om vi räknar bort "Värmlandsvisan". Ville ha ett släpigt, "Maggie May"-sound från början. Tänk Rod Stewart och The Faces. En rak, direkt poplåt. Inget epos. Men den har ett gung, den gör en glad. För att krydda på popkänslan bjöd vi in Helena Josefsson, som jobbar mycket med Per Gessle, som körar.
Kärleken är vår borg
(Oscar Magnusson)
Oscar: – Den handlar om livet från det att pappa får sin cancerdiagnos tills det att han tar sitt sista andetag. Hur jag känner mig som ett äpple utan träd. Låten är en berättelse om livet, här finns svek och sorg men kärleken är vår borg. Jag har alltid känt en enorm grundkärlek från mina föräldrar, så när det stormar i livet blir den kärleken en borg. Sista versen skrev jag klart i studion, de andra har skrivits under sju år.
Stefan: – Sången passar oss väldigt fint, där vi är just nu. Den knyter ihop något.
Allt beror på dig
(Peter LeMarc/Plura Jonsson)
Oscar: – Möjligen har Plura haft mer med musiken att göra och att Peter fokuserat på texten. Båda LeMarc-låtarna skrevs till pappa för några år sedan. Vi hade tänkt göra en ny platta redan då med pappa på sång.
Stefan: – Det är en enkel poplåt som vi skruvat till. LeMarcs tonspråk har alltid varit väldigt kompatibelt med Sven-Ingvars.
Peter LeMarc: – "Allt beror på dig" skrevs (även om ordet ”skrevs” känns lite förmätet i det här fallet, snarare ”hittades på”) på våren 1999. Plura och jag gjorde den speciellt för Sven-Erik och Sven-Ingvars. Jag minns inte om vi skickade den till honom då, den blev i alla fall aldrig inspelad. En liten puttrig bagatell.
Oscar: – Både Plura och LeMarc hör till den äldre generationens låtskrivare till Sven-Ingvars, de har skrivit väldigt många sånger. Det finns många kopplingar mellan då och nu i den här skivan, inte minst vad gäller omslaget. Första Sven-Ingvars lp:n ser ut som den här fast vi har klistrat dit våra ansikten. Det skiljer 54 år mellan den här och Sven-Ingvars första skiva.
Allt gammalt blir nytt igen
(Peter LeMarc)
Oscar: – Bara titeln ger ju låten sitt existensberättigande på plattan. Låten gav oss huvudbry, vi hittade den inte direkt. Nu blev det lite americana, Tom Pettys "Wild flowers"-känsla över den. Dessutom spelar Ingvar Karlsson dragspel! Det var det sista vi gjorde på inspelningen. Det känns fint att han är med.
Stefan: – Som ofta tar det längre till att åka och hämta Ingvar än det tar för honom att spela in sitt dragspel! Han kan sin grej.
Oscar: – Den som lyssnar extra noga på Ingvars solo hör att han spelar "Värmlandsvisan"! Där har du Ingvar i stunden. När en av grundarna, 81-år gammal, får ett infall och kör de där välkända tonerna var vi tvungna att behålla det.
Peter LeMarc: – Låten skrevs 2013. Tror att Sven-Erik hörde av sig om en låt, jag gjorde en skiss, men inget mera hände. Kanske av förklarliga skäl. Den handlar om att finna sällsamheter i smutstvätten efter en lång relation.
Två mörka ögon
(Bert Månsson)
Oscar: – Jag hatar den tidigare inspelningen av den här, haha.
Stefan: – Låten är förbannat bra, men den är förkastligt förpackad i den där dansbandsformen.
Oscar: – För 15 år sedan gjorde jag och farsan ett gig åt Hovet. Vi sitter i logen och jag hade tidigare försökt göra om låten så dess kvalitéer kom fram. Det är ju en av bandets allra största hittar i modern tid. En jätteviktig låt för Sven-Ingvars. Jag spelade upp mitt arr för pappa och han hängde på direkt! Sedan dess tog vi med den på spelningarna och publiken gillade versionen. Som ett led i hela den här metamorfosen med albumet så har vi tagit med pappas sång här. Hela projektet har varit som ett pussel, utan igår hade vi aldrig varit där vi är i dag. Vi hoppas innerligt att den här versionen tas emot väl och att den byter plats med den tidigare på Spotify. Sven-Ingvars har i mina ögon aldrig varit ett dansband, men när någon spelar upp den första versionen av "Två mörka ögon" kan jag inte säga emot.
Stefan: – Nu har låtens text fått ett helt annat djup, folk hör den tydligare. Låten har landat.
Ack Värmeland, du sköna
(Anders Fryxell/ Fredrik August Dahlgren)
Stefan: – Bill Withers "Ain't no Sunshine" inspirerade lunket här.
Oscar: – Viktig låt symboliskt för oss, genom att spela den så visar vart vi kommer ifrån, varifrån vi verkar.
Närmast väntar en höstturné för bandet, första konserter är på Cirkus i Stockholm den 15 oktober. Inga Värmlandsdatum finns bokade.