SAP. Det pågår ett internt arbete, en påverkanskampanj om man så vill, inom socialdemokratin för att lansera en nygammal och stram migrationspolitik. Allt sanktionerat från den högsta partiledningen. Frågan är inte om utan när vändningen kommer.
Att den svenska migrationspolitiken länge varit ohållbar är helt klart, men de politiska partierna har lika länge blundat för det som ett sätt att markera avstånd och distans till de förkättrade Sverigedemokraterna. Men det håller inte längre. Flera borgerliga partier har insett detta och börjat hitta tillbaka till en mer restriktiv och sundare politik. Nu håller även Socialdemokraterna, som historiskt sett stått för ordning och reda när det gäller invandringen, på att hitta tillbaka.
Det tydligaste exemplet på detta var när statsrådet Ardalan Shekarabi (S), numera socialförsäkringsminister och ansedd som ett av socialdemokratins framtidsnamn, gick ut med en sorts programförklaring på sin Facebooksida den 18 september. Där slog han bland annat fast att ”Ska vi klara av integrationen kan vi inte ha en stor invandring under överskådlig tid. Vi behöver föra en hållbar migrationspolitik och hålla mottagandet av nyanlända på låga nivåer.”
En person som Shekarabi gör inte ett sådant utspel i ett vakuum. Det är en tydlig signal från partiledningen om vilken väg de vill att partiet skall gå. Detta har också uppmärksammats av tidskriften Fokus. Enligt Fokus’ källor är partiets strateger inblandade. Målet är att påverka partiets politik och det arbete som den nyss tillträdda parlamentariska kommittén som skall utreda framtidens migrationspolitik gör. Och Shekarabi är långt ifrån ensam.
Tidigare statsrådet Aida Hadzialic (S), som nyligen blev regionråd i Stockholm, har också gjort flera utspel, bland annat i en ledarartikel i partitidningen Aktuellt i Politiken. Till Fokus säger hon att hon vill se en återgång till hur det var under Göran Perssons tid, då ”Socialdemokraterna krokade arm med Moderaterna och såg till att det var ordning i de här processerna”.
Flera S-kommunalråd, som Jimmy Jansson i Eskilstuna och Lars Stjernkvist i Norrköping, har också offentligt krävt en stramare migrationspolitik, liksom Daniel Färm från tankesmedjan Tiden och Payam Moula, som är chefredaktör för magasinet Tiden. Nu har till och med vänstersossen Göran Greider sällat sig till skaran, och då har det gått långt. I Arbetarbladet (6/10) skriver Greider att den strama linjen från 2015 måste bli permanent, och att en generös politik bara skulle elda till ökad segregation, och därmed förstärka klassamhället.
Med en sådan kanonad är det svårt att inte se vartåt det barkar hän, men Socialdemokraterna har samtidigt ett problem i att alltför många socialdemokrater under lång tid internaliserat den generösa politiken och dessa personer kommer svårligen att släppa den. De kommer inte att ge upp utan vidare. Ett likande problem kommer Socialdemokraterna att ha med sina stödpartier. Miljöpartiet och Centern kommer svårligen att släppa sina krav på en generös migrationspolitik, och hur skall Socialdemokraterna kunna regera vidare utan att gå dem till mötes i vad som för dem är något av en ödes- och profilfråga.
Socialdemokraterna kanske räknar med att alliera sig med Moderaterna igen, återskapa järnaxeln och köra över de andra. Det vore faktiskt en välgärning om frågan kunde desavoueras så att mindre ytterkantspartier inte tillåts hålla de övriga som gisslan.