Skickade i juni 2018 (via e–post) ett brev till Muminparkens vd Tomi Lohikoski.
Eftersom jag aldrig fick någon reaktion på detta, vet jag inte om det någonsin nådde hans ögon. I min enfald trodde jag faktiskt att en farmors synpunkter kunde få honom att omvärdera sitt beslut: Att anlägga ett Muminland på Skutberget. Så här i efterhand inser jag ju hur patetiskt tänkt detta var, att en gammal tant skulle kunna påverka…
Så här skrev jag i brevet till Muminparkens vd Tomi Lohikoski, 2018:
"För att förstå oss värmlänningar bör du begrunda att ”Värmland inte är ett landskap. Värmland är ett sinnestillstånd.” För oss Karlstadsbor innehar Skutberget en alldeles speciell plats i våra hjärtan och vi har ett arv att förvalta, arvet efter Anders Forsell, den man som för oss ”är Skutberget”.
Därför är det så ofattbart att inte, vare sig du som muminvärldens VD eller våra kommunalpolitiker vill lyssna på folkopinionen, utan envist framhärdar med genomförandet av ett Muminland på Skutberget. Det är dock inte Muminlandet i sig vi är emot, det är placeringen! Tema Mumin kan inte förenas med Anders Forsells livsverk!
Trodde i min enfald att man kunde förvänta sig något annat från dig, som ”talar för” Mumintrollen och deras vänner från vårt grannland i öster. Detta land och dess innevånare, som till skillnad från oss i Sverige, upplevt krig och förtryck. Något man tycker borde gett mer förståelse för den lilla människans kamp och Snusmumrikens frihetsälskan…
Mumintrollen och deras vänner som lever ett lugnt och tämligen lyckligt liv, strävar ofta efter att finna en mening, kanske inte med livet, men med tillvaron som den ser ut just för stunden. Mumindalen avgränsas dock i öster av den stora bergskedjan Ensliga bergen, vilken ofta framstår som en okänd och aningen skrämmande plats. Ett ständigt hot för invånarna i den övrigt trygga dalen är det kyliga monstret Mårran, som är svår att kommunicera med och var hon än rör sig fryser marken till is. Att Mårran har släktingar i Karlstad är tyvärr uppenbart.
Muminberättelserna har mycket mänskoriktade budskap. Böckerna har infall och yttranden om livet och världens vägar och jag ser direkt liknelsen mellan Mumintrollen, hans vänner, oss värmlänningar och Karlstadsbor. Vi vill alla leva ett lugnt och lyckligt liv, i trygghet, utan något hot, vare sig från Muminland eller någon annan.
Är därför tämligen övertygad om att den envisa kampen för etablering av Mumin på Skutberget, i Karlstad, i slutänden kommer att slå tillbaks och vara mer till skada än till gagn för varumärket Mumin och dess förespråkare.
Tänk dig ett scenario där det visar sig att Mumintrollen och deras vänner utav barnfamiljer faktiskt blir betraktade som rena ockupanter…Nej, var istället rädd om Tove Janssons figurer, vårda dem ömt och låt dem bosätta sig på platser där de välkomnas. Där Mumintrollen och deras vänner kan leva ett lyckligt liv."
–
Det är inte Mumintrollen och deras vänners fel att de utnyttjas för att exploatera Skutberget, det är de personer som låter detta ske, som förtjänar kritik.
Försökte påverka genom ett brev till Muminlandets vd 2018, men så här, drygt ett år senare, kan jag bara uppgivet konstatera att beslutet om Muminlandet ska drivas igenom, kosta vad det kosta vill och hur många kommunikatörer till det än behövs i Karlstad för att ”slå ytterligare blå dunster” i ögonen på oss medborgare.
Vill därför till debatten om Muminlandets etablering på Skutberget, det s k ”spelet för galleriet” göra följande inlägg:
Karlstads vara eller inte vara, det är frågan?
Först, till Skutbergets Wenner: En eloge. Om ni har till försäljning, vill jag köpa er brosch.
Till alla: Vill ni hänga med på färden i, vad som upplevs, vara rena rama upp och nervända världen?
Bo då i det Karlstad, där politiken säger sig vilja vara i den framkant, som dessvärre nu kan visa sig vara alltför brant.
Det sägs att ju fler steg man klättrar uppåt på en pall, desto större blir risken för ett allt högre fall.
Så nu ska det äntligen sägas, bli sagt: Har det bildats en ekonomisk pakt där kommunalråd gett östlig vd obegränsad makt att förvandla Skutbergets pärla, till en av Mumintrollen och hans vänner, ockuperad trakt?
Vad är egentligen på gång att hända? Finns det månne i dunklet en dold agenda?
Politikerna säger: Tyck gärna till, reagera, men förmedlar samtidigt: Era åsikter kommer vi i alla fall inte att acceptera.
Medborgardialogen blir då med ens bara en förrättning, ett manipulativt knep, enbart till för att ge oss en avledande sysselsättning, med syfte att få oss tro vi påverka kan, men den föreställningen är allt annan än sann.
Är nu evinnerligt trött på allt politiskt hyckleri och funderar på hur det framöver kommer att bli.
Lagar och regler man alltmer tänjer och böjer. Struntar i etik, moral och den näve hen höjer.
Maktlöst åses hur staden oförsvarbart säljs ut. Kan konstatera att så gediget har inga andra lyckats göra det förut.
Att man nu gett full access till Karlstads anor och själ. tros inte för en sekund kommer gagna staden väl.
Ånej, kom inte och skyll på ekonomin Den kullerbyttan är allt annat än fin.
Ta nu ert förnuft till fånga och lyssna till rösterna många:
Turister värdesätter det som är genuint. Lyft därför fram det som gör Karlstad så fint.
Bort med er ignorans och nonchalans. Våga stå för en ärlig politik, transparens och visa förmåga till acceptans.
Eftersom en stad är sin historia kommer annars dess medborgare er fälla, inte fria och ni får ingen gloria.
Eftermälet lär också bli mycket hårt. Ge oss därför åter hela Skutberget vårt!
En farmor