• idag
    29 sep
    16°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    30 sep
    16°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    1 okt
    15°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    2 okt
    15°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    3 okt
    15°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm

Persson: Våga utvisa islamisterna

Signerat
PUBLICERAD:
Regeringen bör ta detta på stort allvar och minnas Storbritanniens mångåriga försök att utvisa den salafistiske hatpredikanten Abu Qatada till Jordanien, skriver Daniel Persson. Foto Mohammad Hannon/AP
Foto: Mohammad Hannon
Oförmågan att utvisa radikala islamister utan rätt att stanna i Sverige visar på behovet av att reformera de system som styr vårt förhållande till omvärlden.

I våras togs sex ledande radikala islamister i förvar av Migrationsverket efter att Säpo ansökt om att de ska utvisas ur landet. Bland de sex fanns Vetenskapsskolans tidigare vd och huvudman Adbel Nasser El Nadi. Han har nu försatts på fri fot.

Migrationsöverdomstolen är tydlig med att Säpos uppgifter innebär att det finns skäl att utvisa El Nadi. Domstolen skriver att det finns skäl att anta att El Nadi ”har bedrivit sådan verksamhet som utgör fara för rikets säkerhet och att det finns anledning att anta att han kommer att fortsätta verksamheten här”.

Problemet är att El Nadi om han utvisas riskerar att utsättas för förföljelse av myndigheterna i Egypten, och därför inte kan utvisas. Han menar själv i sin överklagan till regeringen att han bör tillerkännas status som flykting eller alternativt skyddsbehövande. I takt med att ärendena avgörs kommer detta scenario sannolikt att upprepas. Det är ett av problemen med dagens system.

Sverige sitter fast i korsningen av asylrätten och mänskliga rättigheter. Asylrätten bygger på föreställningen om goda människor på flykt undan orättfärdiga eller onda regimer. Den verklighet vi nu möter är inte så enkel. Vi dras nu också med fenomenet onda människor som flyr från onda regimer. Detta är något systemet inte klarar av att hantera annat än till verkligt dåliga personers förmån.

Att asyl ska sökas på plats är en relik från tiden efter andra världskriget då stora delar av Europas befolkning hade flytt från sina hemländer. Det har ingen bäring på världen i dag och måste överges. Så fort en person som El Nadi eller någon av de andra förvartagna är på plats i Sverige är det för sent. Då tar människorättsreglerna över och vi får inte sända dem till en plats som riskerar att grovt kränka deras rättigheter.

För människor som Sverige ansvarar för, vare sig det beror på medborgarskap sedan födseln eller Sveriges aktiva val, är det en rimlig ordning. Men systemen kan inte vara utformade så att Sverige tvingas erbjuda en säker hamn åt varje ond människa i världen som vill det bara för att deras stater också är onda.

Regeringen bör ta detta på stort allvar och minnas Storbritanniens mångåriga försök att utvisa den salafistiske hatpredikanten Abu Qatada till Jordanien. Det tog tolv år och kunde genomföras först efter att Storbritannien 2013 fått försäkranden om att vittnesmål som getts på grund av tortyr inte skulle användas i rättegångar mot predikanten. Processen, inte minst den roll som spelades av Europadomstolen för mänskliga rättigheter, gav nytt liv åt känslan att britterna inte själva kontrollerade sitt öde som senare kulminerade i att landet röstade för att lämna EU.

Motsvarande är förstås teoretiskt möjligt även för Sverige, men det fordrar ett inte oväsentligt mått av välvilja från den mottagande parten. Möjligheten bör förstås utredas men vi kan knappast räkna med att denna vilja kommer att finnas där.

Vi måste överge kravet att asyl ska sökas på plats i Sverige. Kravet gör att asylrätten premierar manlig migration, möjliggör uppkomsten och vidhållandet av ett parallellsamhälle samt skapar stora kostnader för mottagarlandet. Därtill gör det oss ansvariga för människor vi inte vill ha här, som inte har rätt att stanna här och som skadar såväl vårt eget land som andras.

Det ger dock inget svar på hur vi ska hantera dem som redan är här. De radikala islamister som togs i förvar tidigare i år och de många andra med dem som utgör påtagliga hot mot rikets och befolkningens säkerhet. Kanske kan vi få försäkranden för att kunna utvisa några av dem på rätt sätt. Men knappast för merparten.

Därmed står vi inför ett val. Vi kan välja att skydda rättigheterna för dem som vill oss illa eller för dem som kommer att drabbas av de förras verksamhet. Vi kan inte skydda båda. Ett alternativ är att utvisa dem i strid med våra förpliktelser och förklara att vi inte accepterar ett system som tvingas oss att sätta främlingars säkerhet framför vår egen – och ta vårt straff för det. Det kan bli dyrt, men det är förmodligen värt det.

Daniel Persson

Frilansskribent

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.