Lars Winnerbäck har hittat sitt speciella uttryck och han håller konsekvent fast vid det. Ibland känner man igen något från förr och det genas lite i kurvorna – men i grund och botten gör han smart nog det han är bäst på, i starka ballader och stegrande rockpussel.
På Eldtuppen ingår alla delar i Winnerbäck-kittet; det är tillbakablickar på uppväxten, träffsäkra livsrapporter och iakttagelser från samtiden. Det finns absolut en nostalgisk ton i botten men nostalgin är naturlig och valfri, inte påbjuden. Det finns också en annan rörelse i låtarna den här gången, där han försöker fånga det som händer just nu. Oftast lyckas han, som i Tror jag hittar hem, och det gör att sångerna blir intressanta och han själv låter angelägnare än på länge.
Eldtuppen känns delvis som om den har blicken vänd framåt och Winnerbäck, född 1975. är faktiskt en underskattad iakttagare av det sena folkhemmet.
Bästa låt: Skulle aldrig hända oss