Utmana stökighetsnormen

Ledare
PUBLICERAD:
Värre på biblioteken.
Foto: Karin Wesslén / TT
Stök, hot och våld fortsätter att öka på de svenska biblioteken. Hela 93 procent av de biblioteksanställda säger att de upplevt social oro på sin arbetsplats de senaste två åren. Detta är en ökning med 7 procentenheter sedan 2017. En skrämmande utveckling som måste stävjas.

Det är fackförbundet DIK, som bland annat organiserar biblioteksutbildade, som gjort en enkätundersökning bland sina medlemmar. Det skakande resultatet har nu publicerats i rapporten Samhället drar sig tillbaka. Det är den tredje undersökningen i rad och den visar klart att utvecklingen går åt fel håll. Social oro betyder här bråk, fylla och aggressivitet mot både personal och besökare.

Värst är att 55 procent av folkbibliotekarierna säger att det förekommit våldsamma situationer under de senaste två åren, en ökning med 13 procentenheter, och 83 procent har upplevt aggressivt beteende. 41 procent har fått uppleva kränkningar och var sjätte kvinnlig anställd har blivit utsatt för sexuella trakasserier eller till och med övergrepp. Var femte bibliotekarie säger att det förekommer hot eller hotfulla situationer flera gånger i veckan eller några gånger i månaden. Även narkotikahandeln har letat sig in mellan hyllorna. – 47 procent svarar att det förekommit under de senaste två åren.

Det varierar naturligtvis mellan biblioteken, men på de mest utsatta förekommer incidenter flera gånger i veckan, i de värsta fallen dagligen. Problemen är störst i förorter och i mindre städer, och bättre i storstädernas centrum och på landsbygden. Men även där förekommer avvikelser. "Bibliotekarier är inte utbildade för det här", säger DIK:s samhällschef Stina Hamberg uppgivet och desperat till SVT.

Men trots att ungefär hälften av medlemmarna vill att man skall kunna porta bråkmakare så vill inte deras fackförbund det. Det skulle nämligen "rimma illa med bibliotekens lagstadgade demokratiska uppdrag". Men skall inte en fackförening vara den främsta förkämpen för sina medlemmars intressen?

Det är just den där flummigheten bakom formuleringar om "demokratiskt uppdrag" som ligger bakom problemen. Biblioteken har upphört att vara bildningstempel och blivit en samlingsplats för allsköns verksamhet som inte direkt har med böcker och läsning att göra. En sorts servicekontor och fritidsgård i ett, och där kärnuppdraget har tryckts tillbaka.

Problemen är som sagt inte nya. Minns hur journalisten och debattören Paulina Neuding för nästan två år sedan beskrev hur illa det var på vissa bibliotek i Stockholms förorter. Då blev upprördheten stor, men inte över problemen utan över att hon hade mage att uppmärksamma dem. Kulturborgarrådet Roger Mogert (S) sade då att kraven på tysta bibliotek var uttryck för både främlingsfientlighet och klassförakt. Det var grova och stötande anklagelser redan då.

Tvärtom så behöver vi återupprätta tysthetsnormen på våra bibliotek, och se till att de blir trygga platser för både besökare och personal. För den som har problem i skolan och stökigt eller trångt hemma kan ett fungerande bibliotek vara en oas, en räddning och en möjlighet att göra den där klassresan man drömmer om. Så länge buset tolereras så blir det omöjligt.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.