Spelrecension: Little Misfortune

Spel
PUBLICERAD:

Little Misfortune

Windows
Killmonday Games
Åldersmärkning: 16

Killmonday består av två personer, Natalia och Isak Martinsson. Tillsammans gjorde de det utsökt becksvarta skräckäventyret Fran Bow, och nu är de tillbaka med ett nytt spel. Duons sinne för grotesk galghumor är intakt, men tonen är mer uppsluppen i Little Misfortune. Mörkret finns där, men vi tillåts ofta att skratta den rakt i ansiktet på ett befriande sätt.

Little Misfortune är mer av en interaktiv novell än ett typiskt äventyrsspel. Mer i linje med Telltale än Lucasarts. Det är en form som passar berättelsen fint och även om jag gillar klassiska peka- och klicka-pussel så saknar jag dem inte här.

I den titulära huvudrollen ser vi den lilla flickan Misfortune. Hon har, som namnet antyder, inte alltid lyckan med sig. Hon har otur och är klumpig i största allmänhet, och råkar ofta förstöra saker. Men i det stora hela verkar hon vara en ganska vanlig flicka som gör sitt bästa för att se livet på den ljusa sidan. En av hennes favoritleksaker är en enhörning. En annan är stenen som hennes pappa en gång kastade på henne. Hon har målat ett ansikte på den, och hennes intorkade blod ser ut som stenens hår. Little Misfortune vet hur det ska vrida om kniven i hjärtat, men det är också ett förvånansvärt varmt spel. Det märks att utvecklarna känner en stor ömhet för den vidunderligt älskvärda flickan Misfortune.

Käftsmällarna smyger sig ofta på, för att sedan förvändas till humor – och sedan tillbaka igen. Det börjar direkt, med en berättarröst som förklarar att detta är den sista dagen i flickans liv. Det visar sig att även Misfortune hör rösten och börjar konversera med den. En stor del av spelets charm och komik kommer ur deras finurliga dialoger.

Natalia Martinsson gör själv rösten till huvudpersonen, och hon gör ett utmärkt jobb. Det är ett svårt tonläge att träffa, i gränslandet mellan det fina och det sorgliga, det roliga och det obehagliga. Egentligen räcker det med Misfortunes skrockande små skratt för att man ska älska den märkvärdigt charmiga lilla figuren.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.