Det är fortfarande fler som anser att en alliansregering skulle göra ett bättre jobb än den nuvarande. Men Centersympatisörerna har blivit allt mer positiva till den rödgröna regeringen. Det har dock inte Liberalernas sympatisörer. I längden blir det ohållbart.
Det var i en opinionsundersökning från Skop i början av augusti som dessa intressanta siffror visades. Centerpartiet har i och med ingåendet av januariöverenskommelsen med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Liberalerna gått åt vänster. Och deras sympatisörer verkar ha hållit jämna steg med partiet. Detsamma kan man inte säga om Liberalerna. Den förra partiledningen genomdrev dock vänstersvängen, men stödet från sympatisörerna har uteblivit.
Medan 39 procent av svenska folket anser att regeringen gör ett bra jobb tycker 41 procent att den gör ett dåligt jobb. Av Centersympatisörerna är dock 59 positiva, och bara 44 tror att en borgerlig regering skulle göra ett bättre jobb. För Liberalernas del är det bara 36 procent som tycker regeringen gör ett bra jobb och två tredjedelar som anser att en borgerlig regering vore bättre. För svensken i gemen gäller att 43 procent tror på att en alliansregering skulle göra ett bättre jobb, och 33 procent ett sämre.
Detta är ett dilemma både för regeringen och för den borgerliga oppositionen. Löfvenregeringen kan i och för sig trösta sig med att den – åtminstone än så länge – har Centern med på tåget. C och Annie Lööf har också bundit sig hårt vid masten och kommer inte av rena prestigeskäl att släppa Jöken i första taget. Å andra sidan kräver det fortsatt utdelning enligt 73-punktsprogrammet, vilket förklarar alla de budgetnyheter som dykt upp och som presenterats av Centerpartiet. Rätt bisarrt egentligen eftersom de trots allt inte sitter i regeringen.
Värre är det då för Liberalerna. Hela den nuvarande partiledningen, med Nyamko Sabuni i spetsen, tillhör inte direkt Jökens mest entusiastiska anhängare, men har fått acceptera den för tillfället. Avtal skall ju hållas. Men det har blivit en kognitiv dissonans som bara kommer att förvärras. Deras sympatisörer och presumtiva väljare har också blivit besvikna, vilket lett till att det inte blivit något opinionsmässigt lyft för partiet sedan Sabuni tillträdde.
Förväntningarna var nog för högt uppskruvade men förr eller senare måste Liberalerna ta sig an det här problemet om de inte vill åka ur riksdagen i nästa val. Liberala väljare vill inte ha en socialdemokratisk statsminister, så enkelt är det. Det är lättare för ett parti som har större vana vid politisk kohandel som Centern att göra resan vänsterut.
I går fick dock L också presentera en budgetnyhet, men det blev ett magert utfall. 700 miljoner kronor extra till hela rättsväsendet är inte mycket att hurra för. Bara de svenska domstolarna har velat ha 1,5 miljard extra. L fick ge dem 280 miljoner. Det är knappast något som L-sympatisörer kan slå sig för bröstet med.
Dilemmat för borgerligheten är att C knyts hårdare till de rödgröna, och att det inte räcker med ett avhopp från L. Marginalen för regeringen skulle dock bli väldigt liten om L lämnade Jöken, och efter ett nytt val skulle ekvationen kunna se annorlunda ut. Ju förr L inser detta och att ett fortsatt fasthållande vid Jöken är en kurs mot avgrunden, desto bättre.