Chans för nystart på UD

Ledare
PUBLICERAD:
Äntligen ut från UD.
Foto: Pontus Lundahl/TT
Skadlig symbolpolitik är vad som präglat svensk utrikespolitik sedan den rödgröna regeringen tillträdde för fem år sedan. När nu Margot Wallström (S) aviserat sin avgång från utrikesministerposten så ger det statsminister Stefan Löfven (S) en möjlighet till nystart i utrikespolitiken, även om Sverige lär få dras med en del skadeverkningar under överskådlig tid.

Att Wallström lämnar utrikesdepartementet i förtid är välkommet. Inte för inte har bland annat denna ledarsida kallat henne för en katastrof. Men vad annat kan man säga om en utrikesminister som på en och samma gång gör sig till ovän med både Israel, Mellanösterns enda demokrati, och arabvärlden. Eller att man driver på för ett FN-förbud mot kärnvapen som i praktiken skulle omintetgöra våra samarbeten med Nato och Förenta Staterna. Tack och lov fick regeringen backa från det senare, men inte förrän det dragits i långbänk under flera år.

Wallströms närmast ensidiga vurm för FN gjorde att ingen möda besparades för att Sverige skulle hamna i FN:s säkerhetsråd 2017-18. Mutresor för medlemsländer och ett hemlighållande av uppgifter inför riksdagen blev naturligt. Men vad åstadkoms egentligen där? Ren symbolpolitik. Självklart borde fokus istället ha legat mer på EU och relationerna med vårt nära utland, inte med en världsorganisation som är fjärran från den nostalgiska och rosenskimrande bild som fortfarande omhuldas av alltför många.

Feministisk utrikespolitik är något annat som bär Wallströms signum, men det är också bara symbolpolitik. När det verkligen gäller så iklär sig regeringens kvinnliga ministrar huvudduk när de besöker Iran, och bara häromveckan så skakade Wallström inte hand med Irans utrikesminister Javad Zarif eftersom män och kvinnor inte gör så i Iran. Att ta sedan dit man kommer gäller tydligen bara i ena riktningen. Diplomatiskt är det förståeligt, men då blir det hyckleri av värsta sorten att samtidigt tala om feministisk utrikespolitik.

I en DN-intervju säger Wallström att hon inte tycker man skall isolera länder, men har inga problem med att i praktiken ha isolerat Israel, en stat hon uppenbarligen ogillar, genom upprepade fördömanden av detta öppna, fria och demokratiska land, och det förkastliga erkännandet av en palestinsk stat.

Under Wallströms fögderi har också politiseringen av utrikesförvaltningen tilltagit, när formellt politiska tjänstemän uttalat sig politiskt. Bland annat så skrev flera hundra UD-tjänstemän på mot en eventuell moderatledd regering efter valet förra hösten. Här krävs räfst och rättarting.

Wallström säger att hon nu vill komma hem till Värmland och umgås mer med sin familj. Vi får hoppas att det stannar där och att inte Löfven får för sig att beklä henne med den vakanta landshövdingestolen i Karlstad. Praxis säger ju att man aldrig skall bli hövding i sitt eget län, men undantag har ju funnits, och om denna regering kan man tro det värsta.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.