Spelrecension: Ancestors: The Humankind Odyssey

Spel
PUBLICERAD:

Ancestors: The Humankind Odyssey

Windows/Xbox One/PS4
Panache Digital Games
Åldersmärkning: 16

Idén är fantastisk. Ett överlevnadsspel om våra första stapplande steg mot det vi idag kallar mänskligheten. Med andra ord tar du kontroll över en liten stam apor i en förhistorisk djungel full med sabeltandade tigrar, jätteormar, krokodiler och livsfarliga fåglar. Allting är farligt, allting vill äta dig.

Ditt mål är att i första hand överleva, och helst även utveckla nya viktiga förmågor. De här förmågorna kan vara allt från att bli bättre på att hantera verktyg, till att tåla viss mat bättre. Första gången du smaskar i dig en klump rått kött mår din stackars apa rätt dåligt. Men med tiden utvecklas stammen till att bli spjutförsedda allätare som går på två ben istället för fyra. Vägen dit är dock lång, krokig, och väldigt frustrerande.

Det var förmodligen inte så jättekul att försöka överleva på den tiden, men spelet fångar just den aspekten lite för väl. Jag har nämligen väldigt sällan roligt med Ancestors. Första gången jag upptäcker hur man använder en stor påk gjort av ett tigerben är det ju underhållande, inte minst för att det är svårt att inte tänka på 2001 – Ett rymdäventyr. Men stridssystemet är tunt och menlöst, och spelet är oförlåtande även när det gäller saker du inte har så stor kontroll över.

Även om du undviker fara med den apa du kontrollerar för tillfället (du kan byta mellan dem när du vill) så är risken alltid överhängande att de andra ska bli anfallna när du inte är uppmärksam. De har inte mycket till överlevnadsinstinkt, oavsett om du lyckats utveckla förmågan för dem att försvara sig automatiskt eller inte. En dag när du varit ute och plockat lite frukt så kan du komma tillbaka och upptäcka att en tiger dödat alla fertila honor, och vips så är mänskligheten utrotad innan den ens börjat.

Ancestors har massor med intressanta idéer, men genomförandet haltar. Spelet kräver helt enkelt mer än det ger tillbaka. Jag vill inte längre apa mig.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.