Jag förundras över att inte samhället agerar starkare mot metoderna som aktivisterna har, som hot och trakasserier mot familjer och barn, säger Isabel Moretti.
Köttproduktionen är hårt ansatt från både klimatrörelse och djurrättsaktivister. Samtidigt är det stora skillnader mellan olika typer av kött och var det produceras. SNB har frågat Isabel Moretti, vd på branschorganisationen Svenskt kött, vad blågul råvara står för.
Ett av budskapen i den senaste rapporten från FN:s klimatpanel IPCC är att vi måste minska antalet boskap som släpper ut metangas. Hur ser du på IPCC:s slutsats?
– Vi delar IPCC-analysen att vi har köttproduktion i världen som inte är hållbar. Allt från utsläpp av metan till vilket foder man ger, till hur man håller djuren. Klimatfrågan är ju en del men också till exempel förbrukning av vatten på fel platser som får stora konsekvenser.
Vad kan man göra för att minska boskapens klimatpåverkan?
– Att boskapen äter sådant som vi människor inte kan. Genom en grovfoderbaserad köttproduktion, som vi har en lång tradition av i Sverige för det är så våra marker ser ut. 75 procent av foder som går till djur i Sverige är grovfoder – gräs eller hö. Majs och sojabönor som foder ökar däremot utsläppen från djuren. Det genererar mycket kött men det är inte snällt mot djuren eller miljön.
Vilka möjligheter har resten av världen att gå över till en mer hållbar matproduktion?
– Vi kommer att tappa möjligheterna till matproduktion på vissa platser som en konsekvens av klimatförändringarna. Det scenariot är fruktansvärt, och redan nu pågår det. Vi måste därför öka produktionen i andra delar av världen där det kommer att vara möjligt. Även i Sverige. Det kommer inte vara hållbart att inte bruka den marken vi har.
Hur ser du på växtbaserat kött och labbodlat kött som klimatvänligare alternativ?
– Vi har inte tillräckligt med data för att klargöra effekterna av de här. 97 procent av växtskyddsmedlen som vi svenska konsumenter orsakar kommer genom importerad mat. Det är för att vi har så låg användning i inhemsk mat. Jag kan bara beklaga debatten som den är i dag. Det är nog bara en tidsfråga innan vi kommer till en större insikt. Bara för att man byter ut köttet mot sojabönor och avokado blir det inte automatiskt bättre.
– I lappimitationer används ofta fossila bränslen i tillverkningen. Då får man inte de positiva effekterna av betande djur, och odlad vall som binder koldioxid. Ändå är det svårt att få bilden av att man måste skilja på köttets produktionsmetoder. Vi kan inte bara kategorisera mat som kött, utan det handlar också om hur den har producerats.
Hur utsatta är era medlemmar för vandalisering från djurrättsaktivister?
– Det är klart att de är påverkade, de har ju djur. Det blir tuffare och tuffare. Även vi tjänstemän blir ansatta. Jag tycker att det är beklagligt. Jag förundras över att inte samhället agerar starkare mot metoderna som aktivisterna har, som hot och trakasserier mot familjer och barn. Det är ju faktiskt inte olagligt att ha djur, det är något som samhället accepterar.
Hur väl arbetar Polisen med det, enligt dig?
– Polisen har blivit bättre och vi har ett gott samarbete och nära dialog med dem. Det handlar ju om individer som vill driva sin kamp. Det som är mest obehagligt är att tonläget höjs. Det är svårarbetat. Men vi märker att svenska folket ändå valt att ställa sig på köttböndernas sida när trakasserierna har drabbat dem. Det var kanske inte djurrättsaktivisternas mening, men det var det som hände.
Vilka effekter har djurvälfärden i Sverige, förutom de uppenbara?
– Antibiotikaanvändningen till exempel. Vi har lägst andel i världen. Djuren mår bra och blir inte sjuka, och därför behöver vi inte förebygga sjukdomar. De får utöva sitt naturliga beteende.
Hur ser möjligheterna för minskad antibiotikaanvändning ut i övriga EU?
– Det går åt rätt håll. Vi får mycket studiebesök från andra länder till Sverige. Det är framförallt antibiotikafrågan som stressar enormt. I vissa länder går det ju ofta inte längre att behandla människor med antibiotika på grund av resistensen. Det är ju ingen situation som vi vill ha.
Håller lönsamheten i sig för svenska köttbönder?
– Det är ju det som konsumenten framförallt vill ha. Förtroendet är jättehögt. Problemet är att vi äter allt mindre mat hemma och mer ute på stan. Då blir det svårt att hålla koll på varifrån köttet kommer. För det måste det finnas bra verktyg, för att komma åt de stora volymerna.
Hur ser exportmöjligheterna för svenskt kött ut?
– Det bästa är ju att först minska importen och öka självförsörjningsgraden. Vi har till exempel bara 30 procents självförsörjningsgrad på lamm. Kan vi dessutom öka exporten skulle vi ju minska fulköttet. Och få ned anitbiotikaavtrycket från det.
Vilken framtid ser du för köttproduktionen?
– Vi har ännu inte förstått konsekvenserna av den pågående klimatförändringen. Men det är bara en tidsfråga innan vi kommer att behöva använda all produktiv mark vi har i Sverige för att producera mat. Det är svårt att odla vegetabilier på många platser, så där passar det bra att få in djur. Jag tror att vi kommer behöva ha fler djur just för att bli effektiva på att omvandla gräs till mat. Jag kan tänka mig att man kan ha nollsummesystem med slutna kretslopp. Vi kommer att importera ännu mindre foder och säkra upp på den egna gården och undviker långa flöden över världen. (SNB)
Agnes Karnatz