Utred ett avdrag för mobilitet

Debatt
PUBLICERAD:
Dags att utreda ett mobilitetsavdrag för glesbygdsbor, menar Christer Liljenberg, Sveriges Bildelsgrossisters Förening, och Bo Ericsson, Sveriges Fordonsverkstäders Förening.

Nu har Socialdemokraterna, genom Löfven i Björneborg, och Centerpartiet, genom Lööf i Almedalen, gjort sitt för att överbrygga det växande gapet mellan stad och land. För glesbygdsbor är det goda, men komplicerade förslag som förmodligen är svåra att inom överskådlig tid genomföra.

Vi vill se liter mer verkstad – både bokstavligt och bildligt som gör vardagen så mycket enklare för bilberoende glesbygdsbor, inte minst i Värmland. Enligt vår mening borde glesbygdsbor i våra mest glesbebodda kommuner få rätt även till avdrag för bilreparation och service i ett samlat mobilitetsavdrag. Något som vi tidigare föreslagit och som borde ha ingått i Reseavdragskommitténs betänkande inom området landsbygdspolitiska mål.

Christer Liljenberg, ordförande för Sveriges Bildelsgrossisters Förening, SBF.
Foto: SBF

Allt mer tydliggörs stad-land-konflikten i de orättvisa beslut som fattas kring vår mobilitet och därmed möjligheter till arbete, hållbar tillväxt och välfärd. Ett mobilitetsavdrag är något som förmodligen skulle välkomnas av boende på den bilberoende glesbygden samtidigt som den pågående bilverkstadsdöden skulle bromsas på framför, kanske skulle även nya arbetstillfällen skapas när små bilverkstäder får en framtid.

Vårens förslag om ett stramare reseavdrag är ännu en smocka till från storstaden på glesbygdsbor som saknar alternativ till att ta bilen, har bristfällig kollektivtrafik, för att kunna försörja sig. Redan plågas de av hög beskattning på drivmedel även om vi har en temporär skattesänkning. Det är också enligt vår mening stick-i-stäv med det som landsbygdsutredningen tidigare kommit fram till för att hela Sverige ska kunna leva.

Bo Ericsson, branschdirektör för Sveriges Fordonsverkstäders Förening, SFVF
Foto: Jannis Politidis

Från vår sida föreslår vi att det nya mobilitetsavdraget, utöver resor till och från arbetet, även omfattar arbetskostnaden för det nödvändiga bilunderhållet för boende i våra cirka 30 mest glest befolkade kommuner. Naturligtvis ska finansdepartement och skatteverk fundera kring hur detta mobilitetsavdrag bör formuleras, med beloppsgränser, vem som har avdragsrätten etc. Vi har dock ett grundförslag – baserat på att vi vill värna om den viktiga samhällsservice som även bilverkstäder utgör i glesbygden:

Avdraget ska endast avse privatägda personbilar vars ägare är skriven i någon av landets cirka 30, per Jordbruksverkets definition, glesast befolkade landsbygdskommuner. Arbetet som ger rätt till avdrag för arbetskostnaden, inklusive moms, ska avse service, reparation, samt arbeten med inriktning på trafiksäkerhet och miljö (rostskydd, vindrutebyte, montering av extraljus, barnstolssystem, elektrisk motorvärmare, AC-service etc), men inte omfatta bilskadereparation som betalas av försäkringsbolag, montering av tillbehör som dragkrok, audiopaket eller motsvarande.

Arbetet ska vara utfört av en bilverkstad som har sitt säte eller registrerad filial i någon av de aktuella kommunerna. Arbetet utförs då fackmässigt, på ett sätt som inte påverkar bilens trafiksäkerhet eller miljön negativt.

I snitt, enligt tyska Wolks återkommande rapport över bilservice i EU, lägger en svensk bilägare knappt 6 000 kronor på bilunderhåll, bildelar och däck per år. Vårt förslag är att detta kan vara en schablon, om det nu ska vara det för enkelhetens skull, för ett mobilitetsavdrag för boende i landets cirka 30 mest glesbefolkade landsbygdskommuner.

Utan bilen stannar som bekant Sverige och utan viktig samhällsservice som bilverkstaden påskyndas avfolkningen.

Christer Liljenberg

Ordförande, Sveriges Bildelsgrossisters Förening, SBF

Bo Ericsson

Branschdirektör, Sveriges Fordonsverkstäders Förening, SFVF

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.