Socialdemokraterna kapitulerar om försvaret

Ledare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Janine Alm Ericson (MP), Peter Hultqvist (S), Daniel Bäckström (C) och Allan Widman (L) har enats.
Foto: Marc Femenia/TT
Så sent som i maj kastade Socialdemokraterna den parlamentariska försvarsberedningen i sjön då de inte ville ge försvaret nödvändiga tillskott. Men under press från riksdagsmajoriteten har de nu tvingats backa och acceptera en nivå på 1,5 procent av BNP för försvarsanslagen. Det är inget annat än en kapitulation.

Nu är det knappast någon större omsorg om Sveriges försvarsförmåga som fått den rödgröna regeringen att ta det här steget. Då hade de utan vidare kunnat gå med på försvarsberedningens rekommendationer, där både socialdemokrater och miljöpartister redan på ett tidigt stadium gett klartecken åt 1,5-procentsnivån. Men man var inte samspelta med regeringen, och i synnerhet inte med finansminister Magdalena Andersson (S) som sparkade bakut i elfte timmen, och fick de fyra borgerliga partierna att hoppa av.

Socialdemokraternas enda omsorg i den här sorgliga uppvisningen har varit den om det egna maktinnehavet. För att tillförsäkra sig fortsatt stöd från Centern och Liberalerna i form av januariöverenskommelsen var de tvungna att gå med på höjda försvarsanslag. Annars hade en riksdagsmajoritet kört över dem, och förmodligen gjort stor skada på Jöken. Försvarsanslagen måste ju betalas via den ordinarie statsbudgeten, som regeringen alltså förhandlar med sina stödpartier om.

Även om Jöken är en parlamentarisk och demokratisk styggelse så skall ändå C och L ha det erkännandet att de satte hårt mot hårt gentemot regeringen när det gäller försvaret. Å andra sidan hade en borgerlig regering utan motsvarande problem och krumbukter kunnat komma fram till liknade eller till och med ännu högre nivåer.

Den nya försvarsuppgörelsen innebär ett tillskott på 5 miljarder kronor varje år från och med 2022 till 2025, då man når 84 miljarder, motsvarande 1,5 procent av BNP. Värt att notera att man utgår från nivån 64 miljarder för år 2021, vilken sattes av den statsbudget från Moderaterna och Kristdemokraterna gick genom riksdagen förra året. Så utan ett samlat borgerligt agerande, trots Jöken, så hade det här målet inte nåtts.

Djävulen sitter som bekant i detaljerna, och det finns alla anledning för de inblandade partierna att bevaka överenskommelsen som hökar. Vad har C och L fått ge i utbyte? De har fått binda sig vi att finansiera höjningarna, och det kan innebära att andra hjärtefrågor får ge vika, som skattesänkningar. Kanske får de till och med acceptera skattehöjningar. Räkna inte med att några av de rödgrönas dyra och meningslösa favoritprojekt – som friår, höghastighetståg, klimatkliv och familjevecka – får styrka på foten.

Sedan är det värt att komma ihåg att försvarsberedningens förslag knappast var perfekt det heller. Det gav egentligen bara försvaret möjligheter att leva upp till tidigare ställda målsättningar. Någon reell höjning av den operativa förmåga är det inte frågan om.

Framförallt är det marinen som ligger illa till, påpekar Stefan Ring på Försvarshögskolan i en kommentar. Under den kommande perioden skulle till exempel flottan behöva planera och investera för nya ubåtar och ytstridsfartyg. Nu kommer Sveriges förmåga att hävda sig i Östersjön att begränsas, och det blir näppeligen tal om att kunna agera både där och i Västerhavet samtidigt.

1,5 procent av BNP är egentligen minsta acceptabla nivå. Sverige borde istället satsa på att nå upp till det minimikrav som Nato-länderna har på sig om 2 procent av BNP.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.