Hammerfall - Tradigt och förutsägbart

Skivor
PUBLICERAD:

Hammerfall

Dominion
(Napalm/Warner)

Göteborgarnas plats i Hårdrockssverige är lika självklar som betydelsefull, men det innebär inte att det bara är att ställa ut skorna. Dominion är inte på något sätt dålig, men en aning tradig och förutsägbar.

Det här är kvintettens elfte studioalbum och för mig får de gärna släppa lika många till, de fyller en funktion i hårdrockens tjänst, men nej, jag kommer inte bli lyckligare.

Öppnade Never forgive, never forget, pigga Testify och klyschiga hårdrockshyllningen (We make) Sweden rock kommer skapa skål, allsång och Ronnie James Dio-horn i skyn, gott så, vad mer kan en kräva av en hårdrocksplatta.

Joacim Cans visar upp hela sitt sångregister i balladen Second to one och stängande And yet I smile. Jag har också svårt att värja mig för pulshöjarna Bloodline och Chain of command som galopperar medryckande i hörlurarna. Som sagt, Hammerfall är en viktig del av svensk hårdrock, men det här är blott en okej platta i det konstanta bruset av riffiga releaser.

Bästa låt: Dead by dawn

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.