Uppdrag gransknings program om Filipstad bjuder inte på några överraskningar. Kommunen har blivit symbolen för den misslyckade svenska migrationspolitiken. Och det på goda grunder.
En liknande bild presenteras i Dagens Samhälle (22/8). Tidningen har rankat landets kommuner utifrån hur inkluderande de är. I praktiken är det som har mätts faktorer som inkomstspridning, ekonomisk utsatthet, valdeltagande, trygghet och utsatthet för våldsbrott. Filipstad rankas lägst i hela landet.
Filipstad är bland de kommuner som har tagit emot allra flest migranter. 80 procent av personerna som är utomeuropeiskt födda är arbetslösa. Kostnaderna för ekonomiskt bistånd har ökat med 200 procent på tio år. Invånarna som är födda i Sverige lämnar i allt högre utsträckning kommunen för att söka lyckan någon annanstans. Kommunstyrelsens ordförande Per Gruvberger (S) är uppgiven. Men samtidigt som han säger att Filipstad inte klarar sig själv vill han inte säga till DS att kommunen har tagit emot för nyanlända.
Att det skulle bli så här är dock ingen överraskning. Arbetsförmedlingen skrev i sina rapporter från etableringsuppdraget för nyanlända redan 2012 att över hälften av målgruppen hade en utbildningsbakgrund motsvarande förgymnasial utbildning kortare än nio år. Detta, skrev myndigheten, kan innebära allt från en förgymnasial utbildning på åtta år till rena analfabeter.
Av Uppdrag granskning framgår att man i Filipstad har gett upp om de äldre som har kommit till Sverige. Det är inte orimligt. Resurserna är begränsade och det är inga små insatser som krävs för att ta en person i säg 45-årsåldern från att vara analfabet utan kunskaper i svenska till att hitta en plats på den svenska arbetsmarknaden. Varken tiden eller resurserna som krävs detta är motiverade. Det är bara att acceptera att vi har tagit hit människor som kommer att befinna sig i ett livslångt utanförskap.
Av programmet framgår dock att regeringen inte är beredd att erkänna detta. Civilminister Ardalan Shekarabi (S) framhärdar i att dessa människor skall sysselsättas med praktikplatser för att på så sätt komma i arbete. Men var finns efterfrågan på människor som inte ens kan läsa eller skriva?
Alla Filipstads problem är dock inte relaterade till invandringen. Kommunen lider också av ett långt och skadligt socialdemokratiskt maktinnehav. Kommunen rankas ständigt i botten när Svenskt näringsliv mäter företagsklimatet. Någon vilja att förbättra sig har aldrig funnits. Istället lutar man sig mot att kommunen har två stora fabriker, Wasabröd/Barilla och OLW. Dessa erbjuder förvisso ett par hundra viktiga arbetstillfällen, men det är inte tillräckligt.
Lojaliteten mot partiet var också högre än den mot kommunens invånare. Det dröjde väldigt länge innan kommunen medgav att man inte klarar av den höga invandringen. Den var trots allt dikterad av en socialdemokratisk regering. Vetskapen om att det skulle kosta stora summor pengar längre fram måste ha funnits från början. Allt annat är otänkbart.
Filipstad kanske har det värst men är långt ifrån den enda kommunen som dras med de här problemen. Det är dock regeringen som är och har varit ytterst ansvarig för situationen. Och den måste förklara hur situationen skall hanteras. Att låtsas som att det kan lösas med statliga pengar till praktikplatser är ett hån.