Sverige har inte råd med ledighetslinjen

Ledare
PUBLICERAD:
Statsminister Stefan Löfven driver ledighetslinjen.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Samtidigt som konjunkturen börjar vika nedåt planerar regeringen, inom ramen för januariöverenskommelsen, att öka möjligheterna för folk att ta ledigt. Onekligen ett bakvänt och innovativt sätt att möta nedgången på.

Allt pekar på att perioden av högkonjunktur är över. Fler och fler tecken pekar på en avmattning och frågan är bara hur djup och långvarig den kommande lågkonjunkturen blir. Såväl BNP som sysselsättning föll för andra kvartalet i rad. Oron i omvärlden kommer också att spä på nedgången i ekonomin.

Vad ämnar då den rödgröna regeringen göra? Inte mycket ser det ut som. Tvärtom så tänker den genomföra ett antal åtgärder som är direkt kontraproduktiva, som en ny variant på det miljöpartistiska friåret, och en extra ledighet för barnfamiljer som Socialdemokraterna utlovat. I en lågkonjunktur skall man se till att folk arbetar, inte tar extra ledigt.

Det gamla friåret, som infördes av regeringen Persson år 2005, men togs bort av den nya alliansregeringen 2007, blev på sin tid hårt kritiserat. Det innebar att en person kunde ta ett års ledigt mot att en arbetslös fick vikariera under samma tid. Men det blev förstås aldrig som tänkt.

Nyhetsportalen Arbetsmarknadsnytt (som ägs av Svenskt Näringsliv) har pratat med Linus Liljeberg vid Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IAFU), och han säger att den lediga personen inte alls fick några hälsofördelar. Tvärtom så ökade risken att gå i förtidspension, och vederbörande halkade också efter i löneutvecklingen jämfört med sina arbetskamrater. IAFU är i sitt remissvar sålunda kritiska till att friåret skall återinföras.

Men de är långt ifrån ensamma. Även LO gör tummen ned, bland annat med motiveringen att det bara gynnar de som redan är fast förankrade på arbetsmarknaden. Saco och TCO oroar sig över arbetsgivarens veto, då denne måste godkänna vikarien. Jämställdhetsombudsmannen bekymrar sig att den låga ersättningen drabbar främst kvinnor.

Svenskt Näringsliv befarar att kompetensbristen kommer att bli värre, istället för tvärtom som det är tänkt. Det nya friåret, eller "utvecklingstid" som det eufemiskt kallas, ställer nämligen inga krav på att den kompetensutvecklande verksamheten har någon koppling till det man jobbar med. I teorin kan man gå på språkutbildning utomlands eller ägna sig åt hobbykurser, vilket IAFU också påpekar. Dessutom finns en orättvisa i att de som redan har jobb kan få utbilda sig gratis, medan andra vackert få ta lån eller betala sin egen utbildning.

Till råga på eländet skall det nya friåret administreras av Arbetsförmedlingen, och det är beräknat till hög kostnad. Detta samtidigt som Arbetsförmedlingen skall genomgå en radikal omstöpning och vi går in i en lågkonjunktur. Då måste Arbetsförmedlingen fokusera på sitt kärnuppdrag, att förmedla jobb, inte att förmedla ledigheter.

Det här är så bakvänt tänkt att det är förvånande att förslaget ens kommit så här långt. Det ursprungliga friåret var en eftergift åt Miljöpartiet, som alltid haft en skygg inställning till arbete, och det nya friåret... förlåt, "utvecklingstiden", är även det en eftergift till de gröna. Något måste ju MP ha att visa sina väljare för att de godkänt att sitta kvar i regeringen och till på köpet skrivit under Jöken. Skuggan faller också på Centern och Liberalerna, som också på grund av Jöken, kommer att få godkänna denna antites till den arbetslinje som de tidigare framgångsrikt drev när de satt i en alliansregering.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.