Försvars- och polissatsningar får med andra ord stå tillbaka för att finansiera turisters avgiftsfria besök till museum, subventionerade elcyklar och vuxna människors ledighet i och med friåret, skriver Anton Roos och Evin Badrniya.
Det civiliserade samhället tar form där tryggheten och säkerheten börjar. Att skydda medborgarna mot inre och yttre hot är statens två första och viktigaste uppgifter. Dagens samhälle är på sitt sätt paradoxalt nog utformat på motsatt vis. Staten gör mycket som man inte borde göra samtidigt som man inte gör det man måste göra. Landet befinner sig i såväl en poliskris som en försvarskris. Det är dags att ge polisen och försvaret det man behöver.
Utmaningarna är enorma för svensk trygghet och säkerhet. Vålds- och sexualbrotten skenar samtidigt som utredningarna läggs på hög och avskrivs. År 2018 sköts fler människor till döds än någonsin tidigare i landets historia. Polistätheten, som redan är en av EU:s lägsta, minskar då personalen slutar i förtid p g a en allt för påfrestande arbetssituation. Utmaningen går inte att överdriva.
Vi har en försvarsmakt som är alldeles för liten i sin omfattning för att på allvar kunna hävda säkerhetspolitisk trovärdighet. Genom åren har den ena panikåtgärden och finansieringen avlöst den andra bara för att få den absoluta grundverksamheten att gå ihop. Utmaningen går heller inte att överdriva.
Januariavtalet, signerat regeringen och dess stödpartier i Centerpartiet och Liberalerna, innebar ett hårt slag mot den svenska polisen. Anslagen minskades med 232 miljoner kronor jämfört med Moderaternas och Kristdemokraternas budget. Resurserna minskar i en tid när de borde öka.
I en nyutkommen artikel i Dagens Nyheter återberättas spelet kring förhandlingarna om försvarsberedningen hos Socialdemokraterna. Ett allvarligt brist på ledarskap tillsammans med en utebliven vilja att satsa på försvaret framkommer. Trots att man är enig om såväl hotbild som behov vägrar man i slutändan att finansiera detsamma. Bäst motiverat av finansministern med de glasklara orden "Jag är inte beredd att skriva under på 30 miljarder", på frågan om försvarsmaktens finansiering.
Socialdemokraterna menar att det inte är så enkelt. Enligt regeringen kommer polisens nedskärningar inte göra någon större skillnad. Samtidigt skriver rikspolischefen Anders Thornberg svart på vitt att den indragna kvarts miljarden kommer få konsekvenser för polisens verksamhet. Försvarsminister Hultqvist menar å sin sida att man inte kan förbinda sig då det saknas underlag. Framställandet av underlag, d v s de analyser om hur en militär upprustning skall gå till, var just det som ingick i försvarsberedningens uppgift.
Slutrapporten är det enskilt viktigaste underlaget inför försvarsbeslutet nästa år, och innehåller just sådana analyser och utlåtanden från berörda myndigheter som försvarsministern efterfrågar. Någorlunda diffust. Magdalena Andersson har dock ha varit mer tydlig. Återigen bäst symboliserat av ett av sina andra citat. "Ska jag gå på bio, eller ska jag köpa godis?". Försvars- och polissatsningar får med andra ord stå tillbaka för att finansiera turisters avgiftsfria besök till museum, subventionerade elcyklar och vuxna människors ledighet i och med friåret. Att hitta onödiga utgifter i regeringens budget är ingen svår uppgift.
Det existerar en tydlig röd tråd. Socialdemokraterna vägrar att kalla en spade för en spade och en prioritering för prioritering. Istället gömmer man konsekvent frågor om prioriteringar i fina ord som analyser och effektiviseringar. Det håller inte. Inga tvivel råder längre om att man väljer att inte prioritera Sveriges trygghet och säkerhet. Varför tycker inte Socialdemokraterna att polisen och försvaret är värda att prioritera?
Anton Roos
Försvars- och säkerhetspolitisk talesperson, Kristdemokratiska Ungdomsförbundet
Evin Badrniya
Rättspolitisk talesperson, Kristdemokratiska Ungdomsförbundet