Jökens svagaste länk

Ledare
PUBLICERAD:
Mats Persson återkom som ekonomisk-politisk talesperson efter att Nyamko Sabuni tagit över som Liberalernas partiledare.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Den som hade hoppats på ett snart uppbrott från januariöverenskommelsen efter att Nyamko Sabuni blivit partiledare för Liberalerna har all anledning att vara besvikna nu. Men det fanns å andra sidan aldrig på kartan att man snabbt och utan förvarning skulle lämna Jöken.

Jan Björklund agerade, utifrån sina utgångspunkter, skickligt när han såg till att bakbinda sin efterträdare på partiledarposten, vem det än hade varit. Ett ingånget avtal måste hållas om man inte skall framstå som oseriös och opålitlig. Först en januariöverenskommelse, sedan ett partiledarbyte, även om det säkert är frustrerande för många liberalpartister och dess sympatisörer.

Besvikelsen över att det inte hänt något har dock redan visat sig i att opinionssiffrorna för partiet inte lyft. Det kan i och för sig också bero på att det varit politisk sommarstiltje sedan Sabuni valdes, men å andra sidan så har Sabunis förtroendesiffror rasat – från 30 procent i juli till 21 procent i augusti enligt opinionsinstitutet Demoskop. Onekligen ett dilemma för Liberalerna.

Partiet utgör dock Jökens svagaste länk. Partiledningen runt Sabuni består nu av personer som var motståndare till ett samarbete med den rödgröna regeringen, som gruppledaren Johan Pehrson och partisekreteraren Juno Blom. Och nu senast är det Mats Persson som gör comeback som ekonomisk-politisk talesperson, en post han lämnade i protest i vintras. Nu får man "gilla läget" som han sade. Detta kommer att göra det lättare om och när Liberalerna lämnar regeringssamarbetet.

Men där är vi tyvärr inte än. Istället så har Liberalerna sedan en dryg vecka placerat fem politiska tjänstemän i Rosenbad för att bevaka partiets intressen gentemot regeringen. Detta skall inte tolkas som ett närmande, menar de, utan något som gör det lättare att se till att Jökens 73 punkter genomförs. Och att det inte kostar Liberalerna något. De har ju ont om pengar efter två valrörelser, två landsmöten, och att de måste avlöna en partiledare som inte sitter i riksdagen. Centern, som formligen badar i pengar, känner inget behov av egna tjänstemän i statsrådsberedningen.

Kruxet för Liberalerna blir just det där med den politik som skall komma ut av Jöken. Bortsett från enstaka sakfrågor så lär regeringen dra många punkter i utredningsmässig långbänk, och då blir det svårt att hitta någon brytpunkt när det får anses vara nog med förhalningar. Den kommande lågkonjunkturen kan också bromsa vissa reformer. Så länge Socialdemokraterna levererar – vad nu det kommer att betyda i praktiken – så kommer Liberalerna att hålla sin del av avtalet. Risken är överhängande att de blir bortspelade, och så plötsligt dags för valet 2022.

Därför är det oerhört viktigt att Moderaterna och Kristdemokraterna för en stenhård oppositionspolitik, och presenterar en genuint borgerlig politik som måste framstå som mycket mer attraktiv för andra partier som säger sig vara borgerliga än att hjälpa kvar de rödgröna i regeringsställning. Det måste alltid vara lättare för en borgerlig regering att föra borgerlig politik, än att försöka tvinga en socialdemokratisk att göra det.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.