Spelrecension: Fire Emblem: Three Houses

Spel
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:

Fire Emblem: Three Houses

Switch
Intelligent Systems
Åldersmärkning: 12

Fire Emblem-serien fick ett uppsving här i väst i och med 3DS-spelet Awakening. Framgången har dock uppenbarligen inte gjort Nintendo eller Intelligent Systems lata. Nya spelet, Fire Emblem: Three Houses, är en väldigt ambitiös omarbetning av den klassiska rollspelsstrategin. Det är ett matigt och stort spel, möjligen lite i överkant.

Spelet inleds med att du, en ung spoling utan utbildning, blir utsedd till professor på en Hogwarts-liknande skola för blivande riddare, magiker och kungligheter. Efter det ska du utveckla både studenternas stridsfärdigheter, och dina egna. Skolans lokaler är också ett kloster, och centrum för kontinentens härskande religion (som tycks ha väldigt lite tolerans för oliktänkande).

Striderna fungerar ungefär som vanligt, med turordningsbaserade bataljer där de som dör i strid är borta för alltid. I alla fall om du väljer det klassiska spelläget, vilket du bör. Three Houses är nämligen ganska enkelt för att vara ett Fire Emblem-spel, vilket lär kunna göra en del gamla fans besvikna.

Mellan striderna springer du runt i det där klostret och fiskar, odlar, tränar och delar ut presenter till dina elever så att de ska gilla dig. Om jag ska vara ärlig så borde man få sparken direkt. Inte minst för att man lägger mer tid på att smöra för studenterna än faktiskt lära dem något. I slutänden kan man, på sedvanligt Fire Emblem-manér, gifta sig med någon av dem. Utan att avslöja för mycket kan jag dock säga att spelet undviker de värsta fällorna, och de där rätt motbjudande barngiftena från Awakening slipper vi. Själv anser jag att det enda rätta är att visa den medelålders, halv-alkoholiserade och väldigt ensamma professorn lite kärlek.

Three Houses har, som titeln antyder, tre olika vägar genom spelet. I början väljer du nämligen en av tre olika grupper att leda. Du kan locka över studenter från de andra grupperingarna under spelets gång, men det ger ändå ett högt omspelsvärde – och då är spelet långt som det är. Den som vill kan plöja ner skandalöst många timmar i det här spelet. Sämre tidsfördriv går att finna.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.