Det finns systemfel som utgör konkreta hinder för att unga personer med funktionsnedsättning ska kunna studera och arbeta, skriver Frida Karlander och Rickard Klerfors.
Situationen för unga med synnedsättning på arbetsmarknaden är allvarlig. Medan den generella ungdomsarbetslösheten har minskat har utvecklingen för vår målgrupp gått åt det andra hållet.
Enligt SRF:s levnadsnivåundersökning 2018 har färre än 50 procent av de svarande i åldern 18–64 år ett förvärvsarbete och bara var tredje av de svarande har en utbildning på högskola/universitet. Det är betydligt färre än jämfört med befolkningen i stort.
Vi i Riksorganisationen Unga med Synnedsättning upplever fördomar och diskriminering på arbetsmarknaden och vi känner oss ofta underskattade när det gäller våra kompetenser, erfarenheter och kunskaper. Bristande kunskap hos arbetsförmedlare och arbetsgivare samt ojämnt stöd på arbetsmarknaden är vanligt förekommande. Stöden som finns i dag tar lång tid att tilldelas och det tas inte tillräcklig hänsyn till den enskilde individens kompetenser och erfarenheter i rekryteringen.
Det finns systemfel som utgör konkreta hinder för att unga personer med funktionsnedsättning ska kunna studera och arbeta.
Unga personer med funktionsnedsättning har rätt till en rad olika stödinsatser. Våra medlemmar, unga med synnedsättning, ger oss exempel på den problematik de drabbats av. De har blivit antagna till en utbildning eller lyckats finna ett arbete utanför hemorten men de har tvingats tacka nej eftersom de olika stödformerna inte följer med vid flytt till annan ort. Den nya kommunen/regionen är skyldig att göra en ny utredning. En sådan process brukar kunna ta uppemot sex månader.
För att komma till rätta med problemen bör en starta jobba direkt-garanti införas. Låt de arbetssökande som initialt bedömts ha rätt till olika former av stöd för anställning börja arbeta från dag ett när de funnit en arbetsgivare som vill anställa dem. Låt också individens rättigheter följa individen och inte bostadsorten.
Systemet med olika stödinsatser till personer med funktionsnedsättning bör också reformeras och besluten ges nationell status.
Sveriges samhällsutmaningar inom det arbetsmarknadspolitiska området är stora. Frågan vi borde ställa oss är vilken typ av samhälle vi vill skapa. I grunden handlar det om vår människosyn. Ser vi personer med funktionsnedsättning som en belastning eller som individer med förmågor som kan och ska få bidra till vårt gemensamma samhällsbygge?
Frida Karlander
Ordförande, Riksorganisationen Unga med Synnedsättning
Rickard Klerfors
Kanslisamordnare, Riksorganisationen Unga med Synnedsättning