Intervju Per Ödling: Framtiden finns, och den är bra

Signerat
PUBLICERAD:
Det är det bättre att börja med i glesbygd, där de självkörande algoritmerna får det lättare. När det fungerar där kan man stegvis flytta in till tätare och tätare områden, säger Per Ödling.
Foto: SNB
Det stora problemet är inte teknik utan lönsamhet. Även om en investering är lönsam i glesbygden är den ofta ännu mer lönsam att göra i storstaden, så pengarna går dit i alla fall, säger Per Ödling.

När samhället slits isär mellan storstad och glesbygd uppstår demokratiproblem. De som bor utanför de större städerna upplever att de hela tiden halkar efter i utvecklingen, bland annat för att ny teknik byggs ut i storstäderna först. För att råda bot på det arbetar Per Ödling, professor i telekommunikation vid Lunds universitet, med att föra ut nya tekniska lösningar för just glesbygden.

– Min huvudsakliga verksamhet är innovation, att få ut teknik i fält. Få den att börja skapa värde utanför storstaden. Om vi inte skapar framtidstro utanför storstäder är jag rädd att demokratin så småningom faller.

Hur ser det ut med uppkopplingen i glesbygd?

– Bredbandstäckningen beror mycket på hur man mäter. Post- och telestyrelsen har ett rutnät som ser bra ut, eftersom det räcker att det är täckning någonstans i rutan för att den ska markeras grön. Skillnaden kan bli stor mellan vad myndigheten säger och vad människor upplever. Till exempel kan en betalterminal uppkopplad på mobilnätet fungera när kunderna inte är där, men inte när en turistbuss kommer eftersom mobiltelefonerna blockerar nätet. Människor som inte bor i storstäder upplever ofta att de har dålig täckning, trots att alla rapporter säger att de har perfekt täckning.

Hur kan de här problemen lösas?

– Det stora problemet är inte teknik utan lönsamhet. Även om en investering är lönsam i glesbygden är den ofta ännu mer lönsam att göra i storstaden, så pengarna går dit i alla fall.

– En annan systematisk problematik är att ny teknik rullas ut i Stockholm först, och sedan får resten av landet komma efter. Vi gjorde så med 3G, sedan med 4G. 5G är dessutom designat speciellt för urbana områden. Man kommer att kunna prioritera i nätet på ett helt annat sätt och styra maskiner, rullande och flygande fordon, kraftverk, medicinsk utrustning och mycket annat. Men då kommer storstäderna att rycka ifrån igen i värdeskapande. Och om man konsekvent gynnar en viss grupp människor på en viss yta sprider sig förstås en frustration hos alla andra.

Vad skulle hända om man i stället rullar ut 5G i glesbygd?

– Det är det vi föreslår att man gör, för en gångs skull. En teknologi som kommer att förändra vår vardag i grunden är uppkopplade förarlösa transporter. Elektriska självkörande bilar, till exempel. Och det är det bättre att börja med i glesbygd, där de självkörande algoritmerna får det lättare. När det fungerar där kan man stegvis flytta in till tätare och tätare områden allteftersom de blir bättre på att hantera komplicerade situationer. Framtiden kommer då först till glesbygden och sist till storstaden.

Hur många år tar det från första etablering av sådana transporter tills de når Stockholm?

– Jag hoppas ha hjul på marken, persontransporter i glesbygden, om två år. Då kommer de att köra väldigt långsamt, förmodligen inte ens 30 kilometer i timmen. Men för människor som inte längre har lätt att röra sig hemifrån gör det ändå stor skillnad. Man kan bo hemma längre. Därifrån kan det ta kanske nio år innan samma fordon rullar i måttlig hastighet i Stockholm. Men att det går långsamt kommer inte vara lika irriterande eftersom man kan göra annat i fordonen än att köra. Sova, jobba, äta.

Men de här transporterna kommer ändå innebära större skillnad för den som bor i glesbygd, med färre alternativ?

– Precis. Även knackiga tekniska lösningar är bättre för den som inte har någonting. Det gör också att exempelvis äldre i glesbygd blir mer positiva till ny teknik, eftersom den gynnar dem. Ett nytt transportsystem ska därför rullas ut där det skapar mest värde för människor.

Vilka nya problem kan uppstå vid en sådan utveckling?

– Den vanliga invändningen mot automatisering är ju att arbeten kan försvinna. Jag ser inte det som en fara här. Dels så saknas det tusentals förare i Sverige och det finns ofta arbetskraftsbrist i glesbygden. Men sedan kommer också mängden transporter att öka och det kommer att uppstå många arbeten kring dessa.

– Samhället blir dock mer sårbart. I dag hackar en fiende antingen befolkningen eller infrastrukturen. Sådana angrepp får man med sådana här system se till att skydda sig mot. Tappar man uppkoppling och el kan det bli problem med transporterna. Mer lokal produktion av el och mer redundans i kommunikationssystemen löser en del av detta, men vi måste bli mer medvetna om riskerna för sabotage och mjuk terrorism.

Vad är det långsiktiga målet med nya tekniska lösningar utanför storstäderna?

– Att skapa framtidstro utanför storstäderna, med hjälp av den teknikutveckling som sker så snabbt. Låt oss skapa framtiden på en liten yta. Då får vi en berättelse som visar att framtiden finns och att den är bra. Det blir en berättelse som kan nå även dem som inte bor just där och kanske även inspirera till ett mer framåtinriktat politiskt ledarskap.

– Det som har försvunnit sedan säg sextiotalet är infrastruktur, handel, skola och det lokala ledarskapet som stod upp för bygden. Mycket av det här kan man bygga tillbaka med teknik, som obemannade butiker och drönare som kan flyga patientprover och piller mellan person och vårdcentral. Men om man ska ha stor påverkan på demokratin måste framtiden bli tydlig, kunna ses. På det smörgåsbord av ny teknik som har störst möjlighet att höja livskvaliteten i glesbygden så tror jag på persontransporter, att man ska köra människor. Till att börja med ska vi satsa på att skapa ett bättre liv för de som i dag har svårt att flytta sig. (SNB)

Agnes Karnatz

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.