Mer resurser för att utveckla skrivandet

Debatt
PUBLICERAD:
Arbetet med att överbrygga läsklyftan, att skapa inkludering, aktiva medborgare och minska den psykiska ohälsan kräver en statushöjning och ökade resurser, skriver Malin Edgren.
Foto: Marina Johansson
Om det ska finnas någon som erbjuder såväl barn som vuxna möjligheten att utveckla och växa i sitt skrivande så måste det också finnas medel avsatta för detta, skriver Malin Edgren.

Svar till Louise Alvarsson med flera (NWT 12/8).

Som författare och initiativtagare till läslustprojektet Selmas Ettlingar där 54 sjuåringar i Karlstad deltog under föregående läsår kan jag inte annat än instämma i skribenternas konstaterande; läslust och skrivande hänger intimt samman. Att förbättra förutsättningarna för att bibehålla vår stolta värmländska berättartradition, bygga författarskap och litterära verk är oerhört viktigt.

Jag vill komplettera skribenternas bild med mitt perspektiv som genomförare/ledare av denna sorts satsningar. Arbetet med att överbrygga läsklyftan, att skapa inkludering, aktiva medborgare och minska den psykiska ohälsan kräver en statushöjning och ökade resurser. Om det ska finnas någon som erbjuder såväl barn som vuxna möjligheten att utveckla och växa i sitt skrivande så måste det också finnas medel avsatta för detta. I dag är det väldigt svårt, för att inte säga omöjligt att få till stånd finansiering för detta viktiga arbete.

Initiativ som fokuserar på barns och vuxnas läsande och skrivande hyllas gärna av beslutsfattare på olika nivåer. Men när det kommer till fråga om finansiering tvår de alltid sina händer. Selmas Ettlingar var inget undantag utan genomfördes till övervägande del helt ideellt. Och traditionellt förväntas kulturarbetare ofta verka med enbart den egna skaparglädjen som enda utkomst.

Men det är få förunnat att kunna livnära sig på ett sådant arbete. Vi har också räkningar att betala, familjer att försörja. Och att utvecklas inom sitt yrke tar tid. Oavsett om du väljer att driva din verksamhet som aktiebolag eller ideell förening kommer du att upptäcka att finansieringsfrågan är den stora stötestenen. Inom vilka andra yrken än kulturarbete ser vi att de som ofta benämns som ”eldsjälar” ändå fortsätter sin gärning enträget? Och hur blir det om vi slutar?

Jag tror också, precis som artikelförfattarna, att vi behöver finna nya vägar som kan komplettera skolans och folkbildningens roller inom det här området. Unga i dag använder andra plattformar. Och en som arbetar heltid med små barn har kanske små möjligheter att delta i skrivarcirklar på kvällstid. Vi bör försöka hitta nya former såsom fördjupade boksamtal på arbetsplatserna (friskvårdaktivitet), samarbete med idrottsrörelsen där vi kan kombinera både fysisk och psykisk träning, generationsöverskridande berättargrupper och nya samarbetsprojekt mellan olika kulturella uttryck såsom dans, drama, konst, film och litteratur.

Så till arbetsgivare, tjänstemän och politiker vill jag bara säga; Jag har massor av uppslag och idéer och jag har tid. Men jag kan inte jobba gratis. Engagera mig och mina likar, med tillhörande finansiering, så kommer vi att skapa mervärden för samhället bortom era högt ställda förväntningar. Välkomna in i matchen!

Malin Edgren

Författare och läslustivrare

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.