Nyligen blev besöken hos Min doktor gratis för patienten. Detta efter att nätläkarföretaget flyttat de digitala besöken till region Sörmland där man i juli köpt en vårdcentral. Konkurrenterna Doktor.se och Kry har redan tidigare flyttat sin verksamhet dit.
Nätläkarföretagen är onekligen polariserande. Många, inte minst patienter, älskar dem. Minst lika många är djupt skeptiska, denna kategori består ofta av läkare och politiker vilket är nog så besvärligt för nätläkarföretagen.
Gillandet är lätt att förstå. Den svenska vårdapparatens fyrkantighet är välkänd för alla som haft med den att göra. Det är inte bara själva vårdköerna som är långa, vilket dessutom är avsiktligt, bara att få prata med någon på en vårdcentral är många gånger en utmaning. Telefontid mellan åtta och nio på förmiddagen är exempelvis inte en ovanlig företeelse. Och då vill alla nå fram. Lyckas du inte i dag kanske du har bättre tur i morgon.
Tillgängligheten i vårdapparna är däremot oslagbar, en helt annan upplevelse än vad den vanliga primärvården ens är i närheten av. Och billigt blev det också. Tillgängligt för vem som helst.
Och där grundades det utbredda missnöjet. Upplägget bygger i sin helhet på ett kryphål. De digitala besöken räknas som utomlänsbesök och har uppburit ersättning enligt det systemet. Tanken är att när en person uppsöker vård på annan ort, till exempel under semestern, så debiteras hemlandstinget. Ett dåligt förberett regelverk har lett till att detta också omfattat nätläkarbesöken. Detta trots att vem som helst kan se att det är vitt skilda företeelser.
Nätläkarföretagen jämför konsekvent sin verksamhet med den vanliga primärvården och hyllar sin egen kostnadseffektivitet. Detta trots att det har visat sig att verksamheterna har vitt skilda patientgrupper. Nätläkarna skriver heller inte ut sjukintyg, har inga vårdplaneringar och gör inga hembesök. Allt sådant som den fysiska primärvården gör och som tar tid och driver upp kostnaderna. Verksamheterna går inte att jämföra rakt av.
Ett annat problem har varit nätläkarföretagens attityd. De har uppträtt som vore deras företag hajpade start-ups i techbranschen. De satsar på att verka häftiga. De kör reklamer om förkylningar för att locka kunder. Och de visar inget intresse för att bevisa kvaliteten i sin vård. Vård kretsar normalt kring forskning och bevisade resultat. Men det finns ingen forskning kring nätläkarföretagens verksamhet och hur det påverkar patienterna – positivt eller negativt. Annan ny verksamhet, såsom Internetpsykiatri som drivs av Huddinge sjukhus, erbjuder enbart behandling för åtta diagnoser som man har kunnat visa att behandlingen har effekt. Något dylikt har aldrig slagit nätläkarföretagen.
Den ökade tillgängligheten är för bra för att försvinna. Nätläkarföretag är här för att stanna. Mindre givet är dock att dagens stora aktörer finns kvar om ett par år. Systemet måste anpassas i grunden efter den digitala verksamheten, inklusive hur ersättningen baseras. Utomlänsersättningar är ett system för temporära vistelser, detta är något annat. Rätt hanterat kan nätläkarna bidra till den samlade vård som erbjuds. Om inte några av dem provocerar fram branschens grav först.