Ernst är världens enda helt asexuella sexbomb

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Jag får nog ändå säga att Ernst varit i god form den här sommaren.

Jag var lite orolig. Han hade ju dragit till det mondäna Skåne och Österlen där folk inte bara är rika och förnäma utan också låser in sina barn i källaren när omvärlden i olika former tränger sig på.

Jag var lite orolig. Orolig för att att Ernst skulle bli lite vilsen, på det där sättet som han var i Toscana.

Men nej.

Lite för lite knivar i lampkronor kanske, för min smak, i år. För lite smekande av runda frukter när han säger att de är som en kvinnas former för det är ju bara sånt som Ernst kommer undan med när han vandrar barfota över en äng och skriker att han måste ha mera rundstavar och att han har för många tomma äppellådor i år, så han måste göra ett bord av dem.

Bara så där.

Den massiva invasionen av rundstavar borde kanske anmälas till granskningsnämnden men den skulle nog få tilt redan när den försökte förstå Ernsts språk. Kan man fälla en man som är lika erotiskt skogstokig och hypervänlig som en Lars Lerin? Nej.

Ernsts svar:

Han målar en soffa med kaffe.

Så får den en passande halvgammal, lite skönt fläckig, färg. Från patenterade kaffeflickor till patinerade kaffefläckar. Det är Ernst som man vill ha honom. Inga konstigheter.

Jag brukar för övrigt se programmet med ett upphällt glas av Ernst framför mig.

Ernsts eget välsignade vin.

Så får jag in Degerfors hårdaste - inte bara i min ryggmärg utan också i blodomloppet. Det är bra. Jag har Ernst i hela systemet nu inför hösten.

Ernst, årgång 2016, på Systembolaget kostar 99 kronor. En kärleksförklaring till Toscana står det på flaskan och den påstås smaka solmogna körsbär. Gärna för mej. Ernst har ju dock lämnat Toscana och i en artikel jag läste förklarar han det med att han inte vill flyga så himla mycket. Det tycker jag är klokt. Men jag tror ändå att det handlar om att Ernst inte kände att han passade där. Degerfors är inte Florens. Hur man än vänder och vrider på det.

Jag tycker snarare att Ernst-vinet smakar solmogna och en smula löddriga gnällgubbar på Stora Valles luggslitna läktare, när de sitter och ältar att det var bättre på Lasse Heinemans och Tord Grips tid.

Det är kväsigt, som de säger i Degerfors. Ernst 2016 förmedlar all den kärlek en man i strumplösa sandaler kan ge mänskligheten. I love it.

För 99 spänn får man dricka av Ernsts solmogna körsbär och verkligen få in dem i sitt eget blodomlopp. Och lever. Det är det förbanne mig värt - och nästan lite bibliskt i hela sin symbolik. När allt annat rasar och blir oheligt står Ernst där och monterar rundstavar och bjuder på sin kalk i väggfast form.

Min väninna L har gått in i en fullständig Ernst-psykos den här sommaren.

Hon är helt till sig i trasorna varje torsdagskväll:

”Nu sabbar Ernst en jättevacker gammal byrå, samlar små pinnar som han klistrar på nån glasurna och slår sönder en fin kruka.”

–En hall får inte vara ömtålig och nervös, citerar hon och är erotiskt pinad av att han gör ett ”diskställsjalusi” av rundstav.

Ha. Det är ju Ernst. Ernst gör sånt. Han tar på sig våra inredningsförsyndelser genom att ta till vara saker. Han tar på sig vår skuld, L.

L svarar:

”Lägg in grönsaker i ättika, låt blomkålen umgås med vitlöken, plantera lavendel i ring och gör ett vattenkar med speglingar och slangfontän men GE FAAN I HUSEN ERNST!”

L har inte fattat att det här bara är början och att innan sommaren är slut ska han har lärt henne krama en buxbom. Mycket snart ska han göra en paradisljusstake:

”En ”paradljusstake”! Det kan han va själv. De andra river en bärande vägg.

Sen bakar Ernst misslyckade kakor. Näe, han ”klappar en spettekaka på kinden”.

Men han har iallafall Birkenstock på sig när han syr på symaskin., skriver L bittert löddrig.

Ja ja. Hon är besviken. Jag förstår henne. Inte lite omskakad i sin omlottvärld. Men snart är det ju torsdag igen. Och då kommer kanske silverskedarna fram. Lim. Så klart. Äntligen. Sommaren är räddad.

Han borde kanske målat dem med kaffe också så hade även L varit nöjd.

Jag sippar lugnt på mitt rödvin och känner den lätta Ernst-bouqueten och tänker att bättre än så här blir det inte. Lite som en jordkällare fylld av buxbomssensualism och valnötter. I år hade Ernst valnötter till allt. Det är bra.

–Jag älskar att bli kladdig, säger han. Sånt kan lätt missförstås. Men inte från Ernst. Ernst är den enda helt asexuella sexbomben som världen skådat. Det är tur det.

–Så blir det när en värmlänning ska göra spettekaka, säger han. Spettekakan är helt platt. Som en valnöt. Det är inte bra, ens för Ernst. I förbifarten gör han därför en armerad skål av betong och ormbunkar. Bara så där. Briljant. Det är Ernst. Geni och dåre i samma sekund. Och sexbomb. Och nunna.

VECKANS OPERA

Det verkar som om Placido Domingo varit väldigt lik en känd värmländsk operasångare i sin syn på hur man ska närma sig unga kvinnor i underordnad position. Usch och fy.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.