Elever behöver ordning och reda för att kunna fokusera på att förstå och lära sig. Ändå ägnar sig Barn- och elevombudet åt att motarbeta studiero och går på tvären mot resten av skolväsendet och gällande regler.
För drygt ett och ett halvt år sedan hade en grupp högstadieelever vid en skola i Lidköping barrikaderat sig i en soffa som ställts i vägen i en rasthall. De blev ombedda att maka på sig men en av dem vägrade och grep tag om soffans ryggstöd. En av skolans lärare gjorde då det enda ansvarsfulla och lyfte bort den unga förmågan. Därmed torde saken vara utagerad. Inte då. BEO anser att handlandet var kränkande och vill att kommunen skall betala skadestånd om 10 000 kronor till den störande eleven.
Tingsrätten har friat kommunen från ansvar. Hovrätten likaså. Nu överklagar därför BEO fallet till Högsta domstolen. Historien är bisarr. Dessvärre är den representativ för hur BEO arbetar. Sådana här historier dyker upp hela tiden.
Tidigare i år var det ett fall i landets södra delar där en lärare lyft ut en störande mellanstadieelev ur klassrummet. Läraren friades av såväl Skolinspektionen som Polisen. Men BEO dömde ut ett skadestånd ändå. Och läraren övertalas att lämna sin anställning. Återigen bara ett fall i mängden. Men varje gång något sådant inträffar urholkas kvaliteten i svensk skola ytterligare.
Barn och unga har rätt till utbildning, i Sverige är de också skyldiga att gå dit. Ingen har däremot rätt att hindra andra elever från att lära sig att räkna, tala franska eller vad det nu kan vara. När en elev eller flera beter sig felaktigt uppstår visserligen en kränkning, men inte mot dem utan mot resten av eleverna som berövas sin utbildning.
Om en elev slår en annan är det fel att inte ingripa. Om en elev stör undervisningen är det fel att inte ingripa. Om detta får det inte råda någon som helst tvekan. Lärarens auktoritet i klassrummet måste i dessa fall vara fullständig. Rektorer som inte backar upp sina lärare, trots att de inte har gjort något fel, när BEO kommer med kritik och krav på skadestånd skadar också skolan och de skötsamma eleverna.
Skollagen slår dessutom fast att det skall finnas ordningsregler på en skola. Givetvis skall dessa även efterlevas. Att tvingas att ta ansvar för sitt agerande är inte kränkande, motsatsen är det däremot då det utgår från att personen i fråga inte är kapabel att förstå innebörden av sitt agerande.
Många lärare och rektorer kämpar dagligen för att upprätthålla en studiemiljö där eleverna ges bästa möjliga förutsättningar att få en god utbildning. De motarbetas från alla håll och kanter, men de skall inte behöva slåss mot en del av staten som slår ned på sådant som en annan del kräver. Uppdraget att se till att skollagen efterlevs följs inte utan har förvrängts bortom allt förstånd.
Barn- och elevombudet skall ta strid för elevers rättigheter men ägnar sig framförallt åt att förstöra skolgången och pervertera synen på vad som är acceptabelt. En sådan myndighet förtjänar inte sin existens.