Hon växte upp i Värnamo och har bott 30 år i Stockholm, men när hon sökte en plats där hennes själ kunde få ro föll valet på Sunne.
– Värmland har alltid ropat på mig, säger Susanne Nyman.
Även om Susanne växte upp i Småland har Värmland alltid funnits med i bilden.
– Min pappa var värmlänning; han växte upp i Karlstad. Farfar kom från en rätt burgen familj i Karlstad och hade fyra bröder. De växte upp under det tidiga 1900-talet. Familjen hade ett stort slakteri men farfars pappa var inte så hågad att bli slaktare. Han ville studera, men det tillät inte hans stränge far utan han fick i stället öppna en slakterifilial uppe i Sunne.
Men Susannes farfarsfar var en kavaljerstyp och en olycklig själ så han drack för mycket, gjorde dåliga affärer och lämnade familjen.
– De fem bröderna och mamman bodde kvar i Sunne och enligt släkthistorien öppnade hon ett bageri. Tyvärr dog hon i tbc, pojkarna blev föräldralösa och fick tidigt klara sig själva.
Susannes farfar Curt Nyman, som levde tills hon var 25, klarade sig bra tack vare att han var musikalisk.
– Som ung spelade han piano till stumfilmer på Teaterbiografen på 1920-talet. Därför känns det så bra att lokalen är bevarad och fint renoverad, säger Susanne.
Farmor, som var från västkusten, var allmänbildad och älskade litteratur.
– Så när jag var tretton år gav hon mig Selma Lagerlöfs samlade verk. Och jag läste dem, så Lagerlöf kom in tidigt i mitt liv.
Mårbackasomrar
Efter gymnasiet läste Susanne till litteraturvetare på Stockholms universitet, och blev fil. kand.
– Och de åren var jag på Mårbacka på somrarna och blev helt doppad i detta lagerlöfska. Många av de kontakter som knöts då är levande än i dag. En tid var jag också ordförande i Lagerlöfsällskapet. Det var jätteroligt, men tiden räckte inte till.
Susanne jobbade som gymnasielärare i svenska och blev - efter ett sabbatshalvår på Västanå teater - museipedagog på Polismuseet varpå hon fick jobb som informationsstrateg på Säkerhetspolisen.
– Det var roliga jobb, men också krävande. Efter 30 år i Stockholm blev jag mätt på livet där och tänkte att om jag ska förändra mitt liv ska jag göra det nu. Det var ett år sedan.
Förändringen innebar flytt till en charmig liten stuga i Tjustersby några få kilometer från Sunne tätort.
– Jag känner mig hemma här. När jag under Mårbackatiden kom åkande på 45:an och såg de blånande bergen och Fryken kunde jag börja gråta. Det här landskapet sitter på något sätt så djupt i mig så någon annan plats på jorden hade jag inte flyttat till. Familjen jag köpte huset av hade ägt det i hundra år så det är mycket att förvalta. Men det går bra, delvis tack vare fantastiska grannar, säger Susanne som sedan hon flyttade till Värmland jobbat som servitris på Ulvsby herrgård.
– Det är roligt och stimulerande. Och när jag går hem så är jag klar. Det har varit bra för mig.
Men hon bejakar också kulturvetaren i sig. Bland annat som medlem av arbetsgruppen för Kulturveckan i Sunne.
– Ja, på en lustfylld nivå. Det är roligt att glada och nyfikna människor kommer till Sommarsunne för att ta del av det rika utbudet. Det ger mig mycket också.
Intressant parallell
Susannes intresse för språk, kultur och samhälle har bland annat väckt hennes nyfikenhet för finnskogskulturen.
– Jag tycker det är spännande att titta på vad som hände här för 400 år sedan och vad som händer i Sverige i dag. De finska grupper som kom hit levde delvis isolerade i Finnskogen och bevarade till viss del sitt språk genom århundradena. Kommer våra nyanlända medborgare, med språk som ligger långt ifrån det svenska, att göra likadant?
Finskan och arabiskan ligger lika långt från svenskan.
När man tänker på sådant är inte steget långt till Selma Lagerlöf. Gösta Berlings saga och Jerusalem är bara två exempel på romaner där främlingstemat är viktigt.
– Hon undersöker det när hon och Sophie Elkan åker till Jerusalem, en stad som redan då var full av olika språk, religioner och kulturer. Elkan skriver i ett brev därifrån: “Det är ett ord som fattas här och det är tolerans”.
I dag skriver Susanne själv på hobbynivå, men hon har faktiskt jobbat som journalist.
– Ja, innan jag blev lärare skrev jag bland annat för tidningen Tur & Retur, den som i dag heter Kupé. Jag fick göra allt från personporträtt till reportage om barnhem i Lettland och resereportage från Kiruna och Marocko.
Slut på exilen
När det gäller Kulturveckan ligger Susanne bakom programpunkter som Lisbeth Håkansson Petrés föredrag om Ellen Key, Anna-Karin Palms presentation av sin nya Selma Lagerlöf-bok och samtalet med kulturjournalisten och författaren Marit Kapla och läkaren Rolf Ahlzén.
– Samtalet med Marit berörde bland annat det här att vi känner samhörighet med vissa landskap, ofta barndomens, men ibland kan ju själen känna sig oerhört hemma även på andra platser. Hon undersökte det här genom att vandra genom Klarälvdalen upp till sin hemby Osebol. Själv känner jag att på något vis har Värmland alltid ropat på mig; att jag känt lite som jag varit i exil när jag inte varit här. Att flytta hit var en stor dröm som gick i uppfyllelse, säger Susanne Nyman.