Inte alltid orättvisa skillnader

Signerat
PUBLICERAD:
Baserat på regeringspartiernas politik och Sveriges skyhöga marginalskatter skulle motsvarande paroll i Sverige vara något i stil med: ”Hur mycket du än jobbar ska du inte kunna tjäna väldigt mycket mer pengar än en person med låg lön”, skriver Ester Hedin.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Att alla i Sverige har goda förutsättningar att nå sina mål är eftersträvansvärt, men det får inte förväxlas med att utfallet därmed ska bli lika, skriver Ester Hedin.

Fattig blir inte automatiskt fattigare när rika blir rikare. Föreställningen att så skulle vara fallet baseras ofta på missunnsamhet och en felaktig uppfattning om hur resurser fördelas i samhället. Löner är inget nollsummespel. Om en höginkomsttagare får mindre i lön betyder det inte heller att en låginkomsttagare automatiskt får mer.

Frågan har aktualiserats då SVT nyligen publicerade ett verktyg för att enkelt kunna se löneskillnader i olika kommuner. Reaktionerna lät inte vänta på sig.

Finansminister Magdalena Andersson (S) beklagar sig över situationen och menar i en intervju med SVT att hon ”hade velat göra mer” (29/7). Det låter fint att vilja minska inkomstklyftor, men det är oklart vilka faktiska problem Andersson vill lösa. Fattigdom är ett problem, men att vissa tjänar extremt mycket medan andra tjänar tillräckligt är det inte nödvändigtvis. Inte så länge alla har möjlighet att också anstränga sig och på så vis tjäna mer. Lönespridning gör att det finns anledning för alla att klättra, och ger inspiration till hur långt man kan nå.

Att alla i Sverige har goda förutsättningar att nå sina mål är eftersträvansvärt, men det får inte förväxlas med att utfallet därmed ska bli lika. Medelinkomsten i Sverige ökar. Inkomstskillnader är ett relativt mått som mäter skillnader gentemot medianinkomsten och återspeglar alltså inte förskjutning åt något håll.

Kommunalrådet Lennart Gustavsson (V) i Malå, kommunen med Sveriges minsta inkomstskillnader, förklarar den relativa jämlikheten med att det väl inte är några miljonärer som vill bo här (SVT 30/7). Han radar alltså inte upp en lista på alla framgångar i en kommun som lyckas med det påstått eftersträvansvärda, minskade skillnader i inkomst. Malå har inte färre låginkomsttagare, utan saknar bara miljonärer, enligt Gustavsson. Det gör situationen knappast bättre för dem som tjänar minst. Överlag verkar det svårt att hitta någon som kan motivera varför små inkomstskillnader skulle ha ett egenvärde.

I en internationell jämförelse med andra OECD-länder har Sverige relativt låg lönespridning. Landet som ligger i topp är föga förvånande USA. Den ”amerikanska drömmen”, att med hårt arbete kunna bli framgångsrik oavsett bakgrund, gäller och är onekligen en uppmuntran att lägga manken till. Baserat på regeringspartiernas politik och Sveriges skyhöga marginalskatter skulle motsvarande paroll i Sverige vara något i stil med: ”Hur mycket du än jobbar ska du inte kunna tjäna väldigt mycket mer pengar än en person med låg lön”. Det blir inte lika inspirerande.

Att Sveriges inkomstskillnader omtalas som ett problem är bekymrande. Om konsekvensen blir ökad beskattning på företag och höjda bidrag för att komma åt ”problemet” riskerar jobb att försvinna och ekonomin att knaka i fogarna. Dessutom göds en missunnsamhet gentemot dem som upplevs tjäna mer än de förtjänar, när det i stället borde sporra fler att vilja klättra högre i lönetrappan.

Ester Hedin

Svenska Nyhetsbyrån

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.