Familjen som förverkligade sin dröm

Efter att ha sålt restaurangen och tagit tjänstledigt från vd-rollen, tog Sara och Daniel med sig barnen och stack till Nya Zeeland.

Nu är familjen tillbaka i Sverige.

– Att stanna upp ett år var väldigt nyttigt, säger Daniel Svedlund.

När NWT träffar familjen har de varit hemma i drygt en månad.

– Det kändes konstigt att komma hem. Man fick lära känna huset på nytt. Men det var så klart skönt att komma hem till sitt eget, säger Sara Svedlund.

TV-program inspirerade

Den nionde juli 2018 lämnade familjen Svedlund – Sara, Daniel och barnen Leia och Leo – huset på Herrhagen för att förverkliga sin dröm. En dröm som väcktes till liv på senare år.

En inspirationskälla var SVT:s programserie "Familjer på äventyr", där man får följa familjer som lämnar tryggheten i Sverige för att pröva sina vingar i en annan del av världen.

– Vi har kört rätt hårt de senaste femton åren, både med jobb och barn, säger Daniel Svedlund och förklarar att det var många bitar som skulle klaffa innan resan kunde gå i lås.

När familjen hade bestämt sig för att flytta utomlands ett år var det dags att enas om en destination.

– Vi ville till ett engelsktalande land med hyfsad standard. Så vi bestämde oss för Nya Zeeland.

– Där kan man få allt från Medelhavsklimat i norr, till “Åreklimat” i syd. Vi gillar lite kallare klimat så vi hamnade ganska långt ner. I Queenstown. Där finns alltifrån skidåkning och vandring, till fallskärmshoppning och bungyjump.

"Vemodigt"

Innan det ens var aktuellt att boka flygbiljetter återstod en hel del jobb på svensk mark. Daniel skulle lämna ifrån sig vd-rollen på Lecab – temporärt – och Sara skulle lämna ifrån sig restaurangen Oliven – permanent.

– Jag hade haft det i 13 år, så jag kände mig färdig. Det är klart att det var lite vemodigt. Oliven kommer alltid ha en liten speciell plats hos mig. Men jag fick en väldigt bra köpare, så det kändes rätt, säger Sara.

Tolvåriga dottern, Leia, fick reda på familjens planer på självaste julafton. Ett drygt halvår innan resedatum.

– När jag vaknade upp på juldagen trodde jag att det var en dröm. Jag tyckte att det skulle bli jättehäftigt, säger hon.

När alla bitar, däribland en långdragen visumprocess, hade fallit på plats lämnade familjen huset tillsammans med ett halvt ton flyttlass.

– Det var mest fritidsutrustning, så som skidor och cyklar. Och massa kläder, så klart, säger Daniel Svedlund.

Familjen flög till Auckland, för att sedan ta sig vidare till deras nya hemort – Queenstown.

– När vi landade i Auckland tänkte jag “shit, vad har vi gjort?”, säger Sara Svedlund.

I Nya Zeeland är ozonlagret tunnare än på många andra platser – något som var påtagligt från start.

– När solen är framme är det ett otroligt tryck. Även på vintern, säger Daniel.

– Vi var tvungna att ha solhatt och solkräm med 50 i solskyddsfaktor i skolan, flikar Leia in.

Annorlunda bildning

Leia beskriver skolgången i Nya Zeeland som lärorik – på ett praktiskt sätt.

– De tycker att vi i Europa har väldigt mycket teori i skolan. Där nere ser de helt annorlunda på skolgången. Vi campade en hel del och sysslade med problemlösningar. Det var jättebra.

Trots att Leia hade läst två år på Engelska skolan i Karlstad var det den språkliga delen som kändes jobbigast.

– Man vill ju visa att man kan hänga med från start, men det var lite nervöst med ett helt annat språk.

För sexårige Leo var det inte lika smärtfritt att acklimatisera sig.

– I början var det kaos. Han kom från en härlig dagisbubbla i Sverige, och kastades rakt in i en disciplinerad skola där alla pratade ett främmande språk. Men till slut kom han in i det, säger Daniel Svedlund.

När barnen befann sig i skolan fick Sara och Daniel tid för skidåkning, fiske och cykling.

– När de hade lov försökte vi komma iväg och utforska ön. Vi besökte även Fiji, Tahiti och Australien.

Medan Daniel uppskattade och njöt av ledigheten kunde Sara, stundtals, känna rastlöshet.

– Jag gillar att gå runt och greja i hemmet, och det går ju inte när man hyr ett hus. Om jag skulle göra om resan skulle jag ta ett litet jobb, säger hon.

– Jag såg det mer som ett år "off" från jobb. Jag hade ju något att komma tillbaka till. Den längtan växte också med tiden, säger Daniel Svedlund.

Vad har ni lärt er av resan?

– Att stanna upp ett år är sjukt nyttigt. Att bara stanna till och tänka efter vad man tycker är roligt att göra i livet.

– Och kunna vara mycket med familjen. Man fick mycket familjetid, utan att känna stress.

Med tanke på att familjens umgängeskrets i Nya Zeeland var relativt begränsad, blev det mycket gemensam tid för dem. Stundom påfrestande, berättar Sara Svedlund.

– Men vi klarade ändå av den biten. I och med att vi har olika hobbys kunde vi vara ifrån varandra en del.

Nu är familjen tillbaka i Karlstad, och Daniel har redan återgått till sina gamla rutiner på Lecab.

För Saras del är framtiden oviss i nuläget:

– Vi får se vad hösten ger. Jag är öppen för det mesta.

Skulle ni kunna göra om detta?

– Absolut! Men då hade vi nog velat testa ett nytt land. Samtidigt känner vi att vi har genomfört vårt livs resa nu.

Var åker ni, i så fall?

– Kanada hade varit häftigt. Men det hade varit kul att utforska lite mer häromkring. Det känns som att vi kan mer om Nya Zeeland än Sverige nu, säger Daniel Svedlund.