Inga platta paket för di sma

Ledare
PUBLICERAD:
Läroplanen pekar med hela handen.
Foto: Lars Pehrson / SvD / TT
Att pracka på små barn i förskolan digitala verktyg som läsplattor är att gå för långt. Många föräldrar väntar på goda grunder med att exponera sina barn för skärmar, men de står maktlösa när det nu till och med är angivet i förskolans läroplan.

Hög ambitionsnivå men låg måluppfyllnad. Det förefaller vara ett ständigt mer adekvat sätt att beskriva svenskt utbildningsväsende. Beakta exempelvis följande citat: ”Utbildningen skall genomföras i demokratiska former och lägga grunden till ett växande intresse och ansvar hos barnen för att aktivt delta i samhället och för en hållbar utveckling – såväl ekonomisk och social som miljömässig. Både ett långsiktigt och globalt framtidsperspektiv skall synliggöras i utbildningen.”

Citatet är hämtat ur den nya läroplanen för förskolan, Lpfö 18. Det är inte uppenbart att texten är ämnad att beskriva verksamheten i förskolan. Alltså verksamheten där barn från ett år övar på och utvecklar sina färdigheter i att gå, dela leksaker med andra, inte slåss eller äta jord och så vidare.

Men högfärdighet går förstås att leva med. Värre är att den nya läroplanen som började gälla 1 juli gör det obligatoriskt med digitala verktyg i förskolans verksamhet. De skall nu inte bara lära sig att interagera med andra människor utan även ta till sig ”digitaliseringens fulla möjligheter”.

Regeringen är modern, har en modern agenda och gör moderna saker. Men att något är digitalt gör inte att det är bra per automatik. Att små barn är strikt oförmögna att vare sig se eller ta till sig digitaliseringens fulla möjligheter samt att mycket pekar på att skärmtid kan vara direkt skadligt för deras utveckling spelar ingen roll.

Fördelen med förskolan har varit att barnen leker och är aktiva där hela dagen. Hur de tvingade digitala verktygen kommer att påverka exempelvis de många förskolor som har profilerat sig genom att alltid vara ute återstår att se. Kanske sitter det plötsligt en massa treåringar med surfplattor under varsin gran utanför förskolan en regnig oktoberdag.

Det är inget fel i digitaliseringen i sig. Men föräldrar har rätt att skydda sina barn från desamma. Är det något som kännetecknar moderna, medvetna föräldrar är det snarast just att faktiskt kraftigt begränsar barnens skärmtid. Från Bill Gates till Steve Jobs. Alla föräldrar vet dock att det är en kamp att begränsa skärmtiden. Den striden har regeringen nu avgjort – och det till de kämpande föräldrarnas nackdel.

Regeringen har agerat delvis utifrån en vilja att motverka klassklyftor. Det finns en oro att barn i mindre bemedlade hem inte får ta del av digitaliseringen på samma villkor som i medelklasshem. I den mån så är fallet är det inte något att sörja utan gratulera.

Utöver att det saknas bevis för någon som helst positiv effekt av att sätta dessa så kallade digitala verktyg i händerna på de små. Det är ett dyrt krav som regeringen har lagt sig till med. Utöver inköp och underhåll av de fysiska apparaterna måste program köpas in och personal utbildas. Detta i redan verksamheter med ständigt knappa resurser. Risken är därför att den så kallade satsningen drabbar barnen två gånger.

Offentliga institutioner måste sluta använda barn och unga som experimentverkstäder för sina egna lustar. Sluta tvinga på barn och föräldrar den ena trenden efter den andra. Lägg verksamheten på en bra men lågteknologisk nivå, ta hand om barnen och låt föräldrarna göra sitt jobb.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.