Svagare Sverige i EU

Ledare
PUBLICERAD:
Ylva Johansson nomineras av Stefan Löfven.
Foto: Maja Suslin/TT
Inte nog med att Ursula von der Leyens EU-kommission kommer att bli svagare än den nuvarande. Sverige kommer också att bli svagare i EU, i synnerhet nu sedan regeringen nominerat arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) som ny svensk EU-kommissionär.

Nomineringen kom knappast som någon större överraskning. Ylva Johansson har bedömts som en av de mer sannolika kandidaterna, men det säger också en hel del om det dåliga startfältet och om statsminister Stefan Löfvens (S) fantasilöshet. Egentligen är nomineringen av Johansson karakteristisk givet hur famlande och orkeslös den svenska EU-politiken varit under hans rödgröna regeringar.

Ylva Johansson må ha lång regeringserfarenhet, men ingen av de statsrådsposter hon har beklätt har haft någon större EU-profil. Utbildning, vård, äldreomsorg och arbetsmarknad hör inte direkt till EU:s stora och viktiga frågor. Där har moderatledaren Ulf Kristersson rätt när han säger att Sverige borde prioritera politikområden som migration, lag och ordning, inre marknad, klimat och energi.

Nu är inte kommissionens portföljer fördelade än, men sannolikheten för att en svensk kommissionär får en av de tyngre blir inte direkt högre när vi nominerar en kandidat som har helt andra frågor i sin politiska profil. Och även om hon skulle få en av dem så kommer hon inte att ha tillräckligt stor sakkunskap för att driva den på ett effektivt sätt.

Det blir också lite komiskt när Ylva Johansson står i SVT och säger att hon har handlingskraft och "kan få någonting gjort". Det är inte riktigt det som kännetecknat hennes politiska gärning. Hon har varit en politisk slitvarg åt Socialdemokraterna på ett sätt som bara någon som hoppat av från ett gammalt kommunistparti kan bli, men det betyder bara att hon är lojal, inte att hon åstadkommit särskilt mycket. Men nu belönas hon med en post som EU-kommissionär och slipper ta i de besvärliga arbetsmarknadsfrågorna när Arbetsförmedlingen skall stöpas om i enlighet med januariöverenskommelsen.

Med tanke på hennes profil inom social- och arbetsmarknadspolitiken kan man befara att det ändå är de frågorna som Löfven tänkt sig att hon skall få syssla med i EU-kommissionen, och det bådar illa. För det är politikområden som som sagt inte tillhör de viktigaste inom EU, men som tyvärr kan bli det. Många inom EU strävar ju efter att utöka EU:s makt även dit, med allt tal om "den sociala pelaren" och så.

Det är här som regeringens valhänthet och aningslöshet kommer in. Normalt sett så brukar inte ens socialdemokrater tycka att detta är något som EU skall ägna sig åt, men så kallade Löfven till ett minitoppmöte om den sociala pelaren i Göteborg för två år sedan, och inbillade sig att det skulle gå utan att andra krafter såg en möjlighet för nya områden med ökad överstatlighet i EU. Om Löfvens strävan är att hon skall axla dessa områden i kommissionen – det mest överstatliga organ som EU har – så kommer han att få ett otrevligt uppvaknande.

Det kan bli så illa att Johansson får genomdriva gemensamma EU-regler som står i strid med den svenska modellen på arbetsmarknaden, till exempel europeiska minimilöner istället för att det som nu är parterna som bestämmer löner och arbetsvillkor genom förhandlingar. Av tidigare ageranden att döma så är detta inget som ens verkar föresväva Löfven & Co. Så går det när man inte har en genomtänkt EU-politik.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.