Schulman: Inget ont att säga om Filipstad

Hemma hos mormor och morfar, Karin och Sven Stolpe, kunde han fly undan.

Alex Schulman har ett unikt band med Filipstad.

I dag är han ambassadör för kommunen, dessutom prisad författare och framgångsrik poddare.

Mellan Allégatan och centrum. Där har Alex Schulman vandrat många gånger.

Statyn av Nils Ferlin har han både passerat och beundrat.

Filipstad är för honom nästan heligt. En del av hans barndom utspelades här.

– Jag har inget som helst ont att säga om Filipstad, konstaterar han.

“Många glada minnen”

Alex Schulmans pappa Allan Schulman var känd i TV-branschen. Därför flyttade familjen ofta.

– Ibland skulle vi bo i Skåne, då var det Malmö-TV, ibland skulle vi bo i Värmland, då var det Karlstads-TV.

Men det var en punkt i Sverige som blev konstant.

Och det var Filipstad, menar Alex Schulman.

Hur minns du din tid i kommunen?

– Jag har hur många glada minnen som helst, svarar han. Helgerna med mormor och morfar var så härliga därför att jag var ju uppväxt i ett hem som var lite dysfunktionellt, med en alkoholiserad mamma. Då var dessa helger lugn och ro.

Mormor var Karin Stolpe, författare och översättare, morfar var Sven Stolpe, författare. Föräldrar till Lisette Schulman, Alexs mamma.

Karin och Sven Stolpe bodde på Allégatan mitt i Filipstad.

– Från att jag var kanske tio, till ja, deras död har jag varit där och hälsat på. Jag har alltid gjort de där resorna, säger Alex Schulman.

Förutom besöken hos mormor och morfar var Filipstad också en viktig genomfart för familjen Schulman.

– Vårt torp ligger ju i Gustava, och då passerar man alltid Filipstad. Det har alltid varit ett stopp där för oss.

Blev inspirerad

Alex Schulman inspirerades av sin morfar. När han var tio år bestämde han sig: han skulle bli författare.

– Morfar var urgestalten för den person som jag själv ville bli när jag blev stor, säger han.

Han minns bland annat hur Sven Stolpe läste. Något som än i dag förbryllar honom.

– Han drog ett finger uppifrån sidans vänsterkant diagonalt ner till högerkanten på fem, sex, sju sekunder. Då tänkte jag att han bluffade på något sätt. Men han kunde återge nästan exakt vad det stod, ord för ord.

Läser FT

I dag är Alex Schulman ambassadör för kommunen. Ett uppdrag han fick i våras och stolt tog emot.

– Jag har ju alltid varit med och följt ambassadörerna. Jag minns när Ingvar Oldsberg blev ambassadör. Jag minns också när Carl Jan Granqvist blev det. Hur han började, från ingenstans, att prata om Filipstad på radion. Det var så sympatiskt.

Jobbet tar han på största allvar. Även under sin semester på Gotland.

– Jag läser varje nummer av Filipstads Tidning. Jag får den i och för sig en dag senare. Men jag läser den här på bageriet på Gotland.

När han är klar med tidningen lämnar han kvar den på bageriet, berättar han.

Därför kan alla tusentals besökare välja att läsa om ön i Gotlands olika lokaltidningar eller vad som händer i Filipstad i Värmland.

Ny bok

Mest av sin tid i Filipstad spenderade Alex Schulman hemma hos sin mormor och morfar.

Hans bok Bränn alla mina brev, släpptes hösten 2018. Den handlar till stor del om dem, där hans mormor Karins röst blir hörd.

– Staden har varit väldigt viktig i boken. Den handlar om tre tidslinjer. En 1932, en nutida och en 1988 i Filipstad.

Boken ska också bli film. Filipstad är givetvis en viktig del.

I dagsläget skriver han på en helt ny bok. En roman som handlar om tre bröder och dysfunktionalitet.

Du har själv två bröder. Det låter självbiografiskt?

– Ja, så klart, svarar han. Jag tar ju mycket från det självupplevda. Men det är en totalt fiktiv historia.

Nästa vår planerar han släppa den boken.

Önskar hjälp

För besökare till Filipstad rekommenderar Alex Schulman Filibjurveckan och Oxhälja marknad.

– Jag rekommenderar också folk att vara där på nationaldagsfirandet. Det var ju ändå en otroligt stor fest.

På frågan vad som behöver utvecklas i kommunen har ambassadören ett givet svar.

– Jag tycker att Filipstad borde få mer gehör av staten, regeringen och beslutsfattare.

Han tycker att kommunen borde hyllas för insatserna i sitt asylmottagande och självklart få ekonomisk hjälp.

– Vad skickar de annars för signaler? Det är ju perfekt bränsle för högerextrema krafter att peka på Filipstad och säga: här det går åt helvete. Det får inte vara så, det gör mig faktiskt upprörd och bedrövad.

Traditionellt stopp

I dag är huset på Allégatan en moské. En stor kontrast från hur Alex Schulman minns sina morföräldrars hem.

När han var där och knackade på blev han lite chockad.

– Det var helt otroligt att se.

En total vändning?

– Verkligen, det var det ju ett högborgerligt, intellektuellt och akademiskt hem med tusentals böcker på väggarna, som nu har blivit förvandlat till en moské.

Om några veckor ska Alex Schulman till torpet och fortsätta skriva på sin nya roman.

Då planerar han att ta ett familjetraditionellt stopp i Filipstad.

Om han väljer att promenera förbi Nils Ferlin-statyn och muntert citera en av hans dikter, som hans mormor alltid gjorde: ”Jag är ganska mager om bena, tillika om armar och hals”.

Det återstår att se.