En fin liten reform

Ledare
PUBLICERAD:
Per Bolund får nog finna sig i att inte döpa hus.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Regeringen har äntligen en plan för att lösa bostadsbristen: Ut med Attefallshuset och in med Bolundaren, döpt efter bostadsminister Per Bolund (MP). Det handlar alltså om att öka ytan på Attefallshuset från som mest 25 kvadratmeter till 30.

När den dåvarande alliansregeringen med bostadsminister Stefan Attefall (KD) i spetsen föreslog rätten att uppföra en bygglovsbefriad komplementbyggnad, det så kallade Attefallshuset, kallade Miljöpartiet i riksdagen tilltaget för en skandal och valpropaganda. Nu gör MP alltså helt om och vill göra byggnaden något större. Mer än så är det inte. Det är ett lite större Attefallshus. Inget fel i det dock.

Attefallshuset var en utmärkt reform. Möjligheten att uppföra en dylik byggnad har inte direkt överutnyttjats. En rapport från Boverket hade kommunerna 2017 fått in ungefär 4 000 anmälningsärenden sedan införandet 2014. I runda slängar fyra Attefallshus per kommun och år. Men för dem som har utnyttjat det har det varit väldigt positivt och det är inte till men för någon.

Det låga utnyttjandet är också anledningen till att Bolund nu vill öka den tillåtna storleken. Det har inte byggts så många som man hoppats på och det skall man nu ändra på. De fem extra kvadratmeterna ger enligt ministern ”helt andra förutsättningar” för bland annat olika planlösningar. Det är att ta i. MP:s förslag har också, sin ringa storlek till trots, redan hunnit möta skarp kritik.

Det är två doktorer i fastighetsekonomi vid Kungliga tekniska högskolan som förklarat för TT (29/7) varför förändringen inte kommer att ge den effekt som regeringen hoppas på. Två kategorier människor som ofta saknar bostad är unga och studenter. De vill över lag bo i en bostad på 30 kvadratmeter lika lite som de vill bo i en på 25, säger Henry Muyingo. Kerstin Annadotter säger att de kan fungera för exempelvis nyskilda som vill bo kvar i samma område. I stort beror dock bostadsbristen på att ekvationen inte går ihop. Många som behöver bostad har helt enkelt inte råd.

Muyingo frågar sig till och med vad regeringen vill åstadkomma med reformen. Att det finns en fåfäng förhoppning att göra skillnad för bostadsbristen är förvisso sant och i så måtto kommer regeringen att bli rejält besviken. Men det är ingen anledning att hänga läpp. Det är alltjämt en bra reform.

Den lilla ökningen från 25 till 30 kvadratmeter kommer inte att göra någon stor skillnad för landet. Inga statyer kommer att resas, inga sånger att skrivas med anledning av det. Men för dem det berör kommer det att göra skillnad, tillvaron blir lite, lite bättre. Och precis som när Attefallshuset ursprungligen infördes så är det inte till skada för någon. Minskat regelkrångel och ökad frihet, för det är vad det handlar om, är en väsentlig och värdig målsättning.

Att Miljöpartiet har tyckt annorlunda tidigare förändrar ingenting i sak. Det är gott och väl att partier klarar av att ändra uppfattning, även om det förmodligen satt väl långt inne för en sådan liten reform.

Om Bolund bara slutar låtsas som att det kommer att påverka bostadsbristen kan han kosta på sig att vara nöjd. Attefallshus 2.0 är en bra reform.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.