Efter många år är Paradistapeten äntligen klar och upphängd i Paradishyttans bygdegård i Filipstad.
Nästan i alla fall. Det saknas två bitar och kanske, kanske kommer den i framtiden att bli längre än de nästan nio meter som den i dagsläget mäter.
Det var när några från hembygdsgården besökte Utmarksmuseet i Ransby för att titta på Pilgrimstapeten som lusten väcktes att göra en liknande hemma i byn.
Pilgrimstapeten är fyrtio meter lång och visar pilgrimsfärden mellan Hammarö och Trondheim.
– Vi höll nästan på att inte komma därifrån. Vi gick varv efter varv och varje gång såg vi något nytt, säger Kristina Larsson.
– Pilgrimstapeten är sydd av helt vanliga kvinnor. De fick de som ett projekt under sin arbetslöshet, berättar Karin Sundelin.
Utan konstnärlig ledare
– Eftersom leden går igenom både Sverige och Norge så sydde svenskor den svenska delen och norskor den norska delen
Sagt och gjort så satte de igång att sy.
I början satt de tillsammans i bygdegården och broderade.
Ambitionen var hög. Paradistapeten skulle också broderas på linneväv med ullgarn precis som Pilgrimstapeten.
Materialet köptes till och med i samma butik.
Däremot har inte Paradistapeten haft en konstnärlig ledare. Det är sömmerskorna själva som har bestämt motiv.
De har fått en bit var att brodera. Sedan har tygbiten satts runt en träram.
Alla ramarna har sedan hängts upp bredvid varandra på väggen.
Tjugo års arbete
De som har broderat Paradistapeten är Kristina Larsson, Maria Lindgren, Anneli Enqvist, Karin Sundelin, Ann-Marie Witteberg och Gerd Olsson (som inte var med under intervjun).
Under åren har arbetet fortsatt hemma.
– Vi har nog hållit på i tjugo år till och från. Ibland så har arbetet fått ligga ett tag, men så har man börjat igen, säger Karin.
Fler har också engagerat sig i projektet.
– Jag kom med när arbetet kommit ungefär halvvägs. Jag har försökt att illustrera området runt där jag växt upp. Det är ingen historiebeskrivning utan mer nedslag i olika delar av trakten, säger Ann-Marie Witteberg.
– Hon har ju broderat två bitar. Kom med sist men har sytt mest, säger Karin.
Paradistapeten visar bygdens historia.
Bebyggelsen kom till på 1600-talet kring själva Paradishyttan.
Det är den historien och traktens miljö samt personliga motiv som varsamt sytts dit stygn för stygn.
Tapeten visades för första gången upp på Konstrundan i maj.
Då kom ett fyrtiotal besökare för att titta på den.
Bygdegården har också ett café under sommaren. Det är välbesökt och förutom att förundras över alla bakverk som dukas upp kan gästerna numera också titta på Paradistapeten.
– Den var jättemånga som uppskattade den under sommarcaféet. Jag hörde efteråt av många att de hade gått nära för att se detaljerna, säger Maria.
Förgyller lokalen
Tanken är att konstverket ska hänga på väggen i bygdegården så länge som den finns kvar.
– Den ska förgylla vår samlingslokal, det ska den göra. Den ska vara rolig att titta på och helst ska man upptäcka något nytt varje gång, säger Ann-Marie.
Hur många timmar har ni lagt ner på att brodera?
– Oj, oj, oj. Det går nog inte att räkna ut. Och man kan också fundera på hur många stygn det kan vara, säger Karin.