Lägg in en högre växel

Signerat
PUBLICERAD:
Ebba Busch Thor (KD) och Ulf Kristersson (M) måste öka oppositionstempot.
Foto: Marko Säävälä/TT
Så här i sommartid är det lätt för politikerna att glömma bort det där med att driva politik. Men redan nu måste de börja fundera på hur de skall ta det politiska initiativet i höst.

Det har varit ett bedrövligt politiskt år, och därför kan politikerna tycka att det är dem unnat att ta lite ledigt från allt ståhej. Det är ju dock deras eget agerande som gjort att tiden från valet förra hösten blev så eländig, så de har knappast förtjänat att ta semester från alltihop. Risken finns att de istället, nu när det trots allt finns en regering, kommer att slappna av och bekvämt försöka segla igenom den kommande mandatperioden.

Det får inte ske. Om Sverige efter januariöverenskommelsen fått en regering som spretar åt alla håll, så måste den också få en kraftfull opposition. Detta är särskilt viktigt när de tidigare allianspartierna Centern och Liberalerna upphörde att vara opposition och istället blev Löfvenregeringens stödpartier. En demokrati utan en riktig opposition är ingen riktig demokrati. Ändå så gjorde vi avkall på det under den förra mandatperiodens decemberöverenskommelse, och hade C och L fått som de velat så hade vi fortsatt med det.

Sveriges oppositionspartier utgörs av Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Det betyder inte att de skall, kan eller bör försöka bilda regering, eller ens något illusoriskt "konservativt block". Men det betyder att de kan och bör försöka skaffa politiskt majoritet för olika förslag. Ett borgerligt förslag blir inte sämre bara för att SD också kan tänkas stödja det. En borgerlig statsministerkandidat blir heller inte sämre för att SD kan tänkas stödja vederbörande.

Beröringsskräcken inför SD var det som fick C och L att svika, och nu har dess företrädare mage att säga att M och KD får bestämma sig för om de vill sitta med SD eller lämna öppet för en framtida återskapad allians. Det var ju C och L som bröt alliansen för att bli stödhjul åt en rödgrön regering! Det är C och L som har något att bevisa.

Att försöka fjäska för eller blidka C och L är i det här läget utsiktslöst. Nu har de bundit sig vid Jök-masten och kommer att ägna tiden att se till att Jökens 73 punkter inte kollras bort av sossarna. M och KD måste istället driva sin egen politik och presentera ett verkligt borgerligt alternativ. Medan C och L nu håller på och trixar fram en höstbudget tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, så måste M och KD göra sin egen budget.

Några gemensamma borgerliga budgetar blev det aldrig efter den första efter valet hösten 2014. Den vann ju gubevars. Och M-KD-budgeten 2018 vann också eftersom C och L ännu inte hade fullbordat sveket. Så även om en ny M-KD-budget i höst skulle röstas ned så vore det ändå en kraftig och tydlig markering för väljarna att det finns ett alternativ till Jök-röran. Det skulle också uppmuntra de C- och L-väljare som tvekat eller varit motståndare till Jöken, och sätta press på de partierna.

Hittills har man suttit alldeles för still, särskilt då M, vilket är förståeligt rent mänskligt efter besvikelsen under vintern och våren. Men det duger inte om man skall vara ett kraftfullt oppositionsalternativ. Är det några som varit på bettet är det KD, som inte drog sig för att låta partiledaren Ebba Busch Thor luncha med SD-ledaren Jimmie Åkesson och prata politik. Det skulle M och Ulf Kristersson också kunna göra. Och nej, det betyder inte att man säljer ut sig till mörkrets krafter.

Kort sagt, M och KD måste lägga in en högre växel om inte det nya normaltillståndet i svensk politik kommer att vara Jökandet i Rosenbad. Och man måste börja nu.

Henrik L Barvå

Politisk redaktör

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.